Karin Pihl
S röstade nej till regeringens planer på ny kärnkraft. MP har sagt att de ska rivas upp. Hur ska de rödgröna ha det?
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Inför valet 1976 höll Olof Palme ett svidande inlägg mot C-ledaren Torbjörn Fälldin. Den socialdemokratiska statsministern sa att han kunde respektera miljörörelsen, som var ärlig med vilka uppoffringar som kommer med att lägga ner kärnkraften. Males att Centerpartiet inte var det.
– Tala i stället om, ärligt, för svenska folket vad Centerns energipolitik innebär, sa Palme med eftertryck, innan han radade upp alla drawback som nedlagd kärnkraft för med sig för industrin, jobben och tillväxten.
Socialdemokraterna har sedan länge avvikit från Palmes inställning. De vacklar. De slits mellan å ena sidan LO och industrin som vill ha kärnkraft, å andra sidan stödpartierna MP och antagligen C, som drivs av ett ideologiskt kärnkraftsmotstånd. Resultatet blev tydligt när S senast styrde Sverige. Kärnkraft lades ner i förtid.
Sveriges största parti borde vara för kärnkraft. Och då menar jag för, inte bara inte emot, vilket tycks vara deras nuvarande linje.
På onsdagen röstade Socialdemokraterna nej till regeringens förslag. Enligt S är huvudproblemet inte att staten hjälper dem som bygger nya reaktorer med lån, utan att det inte står något om andra kraftslag i propositionen, som vindkraft.
Males nu handlade frågan om simply kärnkraft. Att gömma sig bakom ord som ”teknikneutralitet” håller inte. Den politiska hållningen till elproduktion kan inte och har aldrig varit ”impartial”. I så fall hade inte Sveriges elkonsumenter betalat uppåt hundra miljarder i subventioner till vindkraftsbolagen. Politiken måste, som Palme sa på 70-talet, ställa upp mål för hur den här infrastrukturen ska fungera.
De kan inte, av feghet eller för att slippa ta konflikter, dumpa över helhetsansvaret för grundläggande infrastruktur på en teknikneutral marknad som inte finns.
Då handlar det om att skaffa sig en helhetsbild. Vad behöver elsystemet för att vara säkert? Sanningen är att reglerbar kraft i type av vattenkraft och kärnkraft är nödvändig. Elnäten måste vara i balans hela tiden. Frekvensen behöver hållas på 50 hertz, annars är risken för kollaps stor. Det är systemtjänster som vind och sol inte kan erbjuda.
De som förespråkar ett system som till största delen vilar på förnybart brukar i en bisats nämna att det måste till ”satsningar på stabilitetsfaktorer som vätgaslagring och batterier”. Som om vikten av systemtjänster var en liten detalj och inte helt central.
Sanningen är att batterier i stor skala inte är ett realistiskt alternativ. Vätgaslagring ligger decennier framåt i tiden. Jämför det med snittiden i världen att bygga ny kärnkraft, vilket är sju år.
Ansvarstagande politiker måste inse detta. De kan inte, av feghet eller för att slippa ta konflikter, dumpa över helhetsansvaret för grundläggande infrastruktur på en teknikneutral marknad som inte finns.
Det behövs systemtänk och förmåga att fatta beslut. Socialdemokraterna måste inse detta, och ge industrin det tydliga besked som den efterfrågar.
Miljöpartiets språkrör David Helldén har sagt att han vill riva upp beslutet om ny kärnkraft om de rödgröna vinner valet. Kommer S att vika sig då, som förra gången? Svenska väljare och företag förtjänar ett svar.