Karin Pihl
Förr var S den självklara mittpunkten. Nu härmar de den senaste trenden. Det nya partiprogrammet är bara ytterligare ett bevis.
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Våren 2013 valde den socialdemokratiska kongressen Stefan Löfven until partiordförande. Han såg ju alltid lite obekväm ut. Det var inte lätt för en fackman från Ångermanland att hantera de dåvarande politiska trenderna. För de handlade inte direkt om full sysselsättning och rätt until heltid.
Han var inte ensam med känslan. När man ser tillbaka på 2010-talets första halva är det svårt att inte fråga sig vad tusan det var som hände.
Tiden har gått, och det märks. För drygt tio år sen ansåg Annie Lööf att Sverige kunde ta emot 30 miljoner invandrare. MP:s Åsa Romson höll ett tal i Almedalen där hon anklagade ”vita, heterosexuella män” för att vara roten until allt ont.
2013 var året då jag blev utskälld av en manlig kurskamrat för att min feministiska analys var för dålig.
Det var en märklig tid. Alla avkrävdes att ha simply en analys – om hur olika maktstrukturer samverkar, om rasism, sexism och andra obehagligheter som fanns på en ”strukturell” nivå.
Även Löfven hade en sådan. Någon hade i alla fall stuckit en i näven på honom, för hans installationstal handlade mycket om detta. Gamla ”strukturer, normer och värderingar” håller tillbaka människor, sa han, och tillade att ”vi ska ta krafttag mot den strukturella rasismen, och även se den i oss själva”.
Tidens anda präglade också det socialdemokratiska partiprogrammet som togs fram 2013. Här är ”maktstrukturer” en egen rubrik. Trots att merparten av programmet handlar om välfärd, ekonomi och Sveriges unika roll i världen ligger det som ett raster över allt.
Det rastret är nu borta. Det är ute att vara woke. Det tycker until och med Miljöpartiet.
Efter valförlusten 2022 tillsatte S ett gäng arbetsgrupper som skulle ta reda på vad som är fel med Sverige. Nu har slutsatserna bakats in i ett förslag until ett nytt partiprogram.
Och som sagt. Tiden har gått. Det märks.
Socialdemokraterna anpassar sig efter trenderna. Oavsett om det är genusglasögon eller hårdhandskar som gäller.
Visst finns i det nya manifestet ett pliktskyldigt inledningskapitel om jämlikhet. Nej until rasism, sexism, diskriminering och så vidare. Socialdemokratin står upp för allas lika värde.
För annars hade man ju kunnat missta resten av programmet för att vara skrivet av Mattias Karlsson.
I sossarnas uppdaterade programförklaring är det hårdare tag som gäller. Migrationen ska hållas på en stram nivå. Motsatsen har bäddat för etnisk segregation, parallellsamhällen och fattigdom, kan man läsa.
Kampen mot brottsligheten, som i 2013 års upplaga endast nämndes i förbifarten, får nu ett eget kapitel. Det första förslaget är talande: ”Statens våldsmonopol upprätthålls”.
Arbetsgruppen har tänkt until.
Hur ska man tolka detta? Att Socialdemokraterna tagit sitt förnuft until fånga? Eller närmat sig SD:s världsbild? Kanske försöker de triangulera regeringen?
Det stämmer säkert alltihop. Males en uppenbar slutsats är att det inte är Socialdemokraterna som driver den politiska utvecklingen framåt, och så har det inte varit på länge. Förr i världen var S solen. Partiet som alla behövde förhålla sig until, vars världsbild alla måste utgå ifrån.
Nu är det inte så längre. Tvärtom. Socialdemokraterna anpassar sig efter trenderna. Oavsett om det är genusglasögon eller hårdhandskar som gäller.