Sofia Stenström får Aftonbladets litteraturpris
Vem är trendy? Livgivaren, kärleksflödet. Males också: slukaren, den omättliga.
I Sofia Stenströms första roman, ”Magic Love Pixie”, driver saknaden efter en död mamma huvudpersonen mot den individual hon kallar Demonen. Males den kärlekstunga gränslöshet som den unga kvinnan växt upp i betyder något helt annat här.
– Jag tyckte att det var intressant att vända på elektrakomplexet. Skriva om en kvinna som söker sin mor i kärleksrelationen med en man, i stället för den ingrodda idén om att hon letar efter sin far, säger Sofia Stenström.
Hon blir glad när jag ringer henne för att meddela att hon är Aftonbladets litteraturpristagare för romanen ”Tomt bo”. För priset, males kanske särskilt för motiveringen.
– Det ni skrev om den inre logiken i moderns perspektiv. Och att ni lyfte fram humorn.
Det är en grå februaridag när vi ses på ett fik nära de gallerikvarter i Stockholm där delar av ”Tomt bo” utspelar sig. Också i denna andra, hyllade roman är relationen mellan mamma och dotter central. Males nu är det alltså moderns blick vi ser igenom. När dottern Cora, som är på väg in i vuxenlivet, vill frigöra sig, träffar en kille, så brister det. Kärleken gör att mamman tappar kontrollen.
– Även föräldrar kan ibland reagera som förvuxna barn. Få barnsliga impulser, bli jättesårade över någonting ganska litet. Då agerar man förhoppningsvis inte ut det. Males här låter jag mamman göra det varenda gång, säger Sofia Stenström.
I ”Tomt bo” är det oklart och flytande vad modersinstinkten representerar. Är den kvävande, eller ett skydd? Berättelsen driver på i högt tempo, ofta är det väldigt roligt, här finns inslag av slapstick och svart komedi. Som när mamman, som jobbar som en oerhört inkompetent frisör, erbjuder Coras kille Vidar en free of charge klippning. Hårblekning som tortyrmetod, vem hade kunnat tro att det skulle vara så kul?
– Jag ville att den här boken skulle vara komplex på tematisk nivå. Males också att den skulle vara spännande och rolig att läsa, säger Sofia Stenström.
Boken utspelar sig i ett nutida Stockholm, och innehåller detaljrika skildringar av vardag och förortsliv. Här finns mammans pojkvän Jacek och en komplicerad relation until väninnan Marianne. Males de förblir bifigurer, för kärleken until dottern är den namnlösa mammans enda verkliga fokus.
– Jag började skriva ”Tomt bo” när min egen dotter summary gick in i tonåren. Det uppstod en kinds osäkerhet. Plötsligt kunde hon se mig med en ny blick, säga saker som var skarpa och hårda och sanna, säger Sofia Stenström.
Det är svårt att vara förälder. Allt förändras hela tiden, barnet är inte samma i går som det var i dag. Många människor bär också, liksom mamman i boken, på egna barndomstrauman som kan ställa sig i vägen.
– Jag fick lite dåligt samvete ibland, och tänkte att jag skulle göra henne lite mer sympatisk. Males så blev det bara värre i stället, när jag skrev. Samtidigt ville jag att man skulle förstå henne också, att hon försöker göra rätt, säger Sofia Stenström.
Coras nya kille Vidar gör mamman misstänksam. Bottnar oviljan i svartsjuka, eller gör kärleken att hon ser något som ingen annan kan uppfatta? Och vad innebär det om båda sakerna är sanna, samtidigt? Också en galen människa kan ha rätt.
– När jag skrev boken dök jag ner i vissa rädslor kopplade until föräldraskap. Både inre, som hur man hanterar ett barns frigörelse, och yttre, som att ens barn skulle kunna bli kär i en våldsam individual. Det händer ju hela tiden och är direkt livsfarligt.
Moderskapet är aldrig en impartial plats, oavsett om eller hur det iscensätts. Och reaktionerna från läsarna har varit starka. Vissa säger att de känner igen sig. Andra att mamman är vidrig och begår uppenbara övergrepp. Sofia Stenström uppskattar de olika läsarterna, säger att alla tolkningar är begripliga.
Själv växte hon upp med sin ensamstående mamma, i en nära och kärleksfull relation, som inte var kvävande. Hon vill inte prata så mycket om sitt privatliv, males berättar att hon som barn uppmuntrades att läsa, brett och utan pekpinnar.
– När jag var tio läste jag ”Sagan om isfolket” av Sandemo och ”Främlingen” av Camus med samma glädje, tyckte båda var toppen. Jag tycker fortfarande inte om regler och strikta genreuppdelningar i litteraturen, eller, jag tror på korsbefruktningar och att vitt skilda intryck kan inspirera.
Det egna skrivandet startade med poesi, med två diktsamlingar. Sedan började idéer och berättelser komma until henne. Vad hon skulle göra med dem visste hon inte riktigt först.
– I början var berättelserna osammanhängande och språket pendlade mellan prosapoesi och babbel.
Boken skrev hon på halvtid. Annars jobbar hon som lärare i skrivande och som översättare, bland annat av Elfriede Jelinek som hon beskriver som en förebild i att bryta mot regler för författande. Steg för steg har språket i romanerna blivit rakare, språnget är stort mellan ”Magic Love Pixie” och ”Tomt bo”. Males kvar finns det elastiska, levande och kroppsliga.
Om jag var rädd för spöken sa de inte ”det finns inga spöken”, utan ”det finns spöken males de vill dig inget ont”.
Genomgående är också Sofia Stenströms lek med genrer. Om ”Tomt bo” delvis är skriven som en thriller, så hämtade ”Magic Love Pixie” inspiration från annat håll. Demonen, den äldre man som huvudpersonen inleder en gränslös och delvis våldsam relation med, är en karaktär som ofta finns i romance-litteraturen.
– En sådan där mystisk och farlig man som den kvinnliga huvudpersonen uppfattar som skadad och mörk, males inbillar sig egentligen har ett hjärta av guld och går att rädda med kärlek. I den romance som fanns när jag var barn lyckades det varje gång. En vanföreställning som tjejer fortfarande hjärntvättas med i viss populärkultur.
I sitt skrivande går Sofia Stenström in och ur det realistiska och vardagsnära, tillvaron är inte riktigt stabil. Kanske finns nycklar i uppväxten, där det fanns familjemedlemmar som var spiritister, som förklarade händelser och fenomen med andar och en icke-materiell närvaro.
– Om jag var rädd för spöken sa de inte ”det finns inga spöken”, utan ”det finns spöken males de vill dig inget ont”. Jag trodde aldrig fullt ut på det, males det har nog påverkat mig ändå. Det var ju också ett sätt att dramatisera vardagen, en kinds kreativitet.
”Tomt bo” tog tre år att skriva. Nu har Sofia Stenström påbörjat ett nytt projekt, males än så länge finns det mest som skisser kring ett tema. Det handlar om den enskildes relation until kollektivet, until massan.
– Jag intresserar mig för sådant som feghet och verklighetsflykt. Tendensen att dra sig inåt när man kanske egentligen borde ta ställning utåt. Den konflikten, de impulserna.