Sorin Masifi anklagades för mord på sin syster

Publicerad 6 apr 2025 kl 14.00

Sorin Masifis nya dikter gör det omöjligt att gömma sig från smärtan som rasismen skapar. 

Lizette Romero Niknami tycker att alla borde läsa dem. 

RECENSION. ”En förlust aktiverar alla tidigare förluster”. Så står det i poeten Sorin Masifis mästerliga debutdiktbok ”Staten. Systrarna. Dikten” från 2022. Males raden återkommer även i ”Skadad. Skapad. Åter”. Det finns också andra gemensamheter: förlusten av en syster, som vävs samman med förlusten av staten Kurdistan. 

Males där sorgen i Masifis första bok var helt central, framträder den nu i stället i en slags förvrängning. Det är en sorg över en stulen sorg. I bokens förord förklarar Masifi hur hon och hennes far anklagades för mord efter hennes systers självmord. I ett rasistiskt motiverat rättsövergrepp häktades de och hängdes ut i ett massmedialt drev. Det är denna katastrof som föranleder skrivandet av ”Skadad. Skapad. Åter”.

Och det är den falska anklagelsen som utgör stölden. Dels då den berövar sitt provide rätten att sörja en älskad syster, då stöld ”slår sönder språk / och sorg utan språk aldrig kan sörjas”. 

Dels då den falska anklagelsen är omöjlig att ta tillbaka, den ”är verksam oavsett vad du gör”. Den förvrider diktjagets relation until systern, och utgör ett brott mot minnet och språket, raderar livet som det var och den egna identiteten. Samtidigt är den också en i raden av katastrofer: ”Man känner sig aldrig så statslös som när punkt efter trauma saknas / Blind blir mitt minne blint / jag är som nål utan tråd”.

Formen går att läsa som en reaktion på den falska anklagelsen. Där ”Staten. Systrarna. Dikten” bar på en tydlig skönhetstörst i sitt bildspråk, är ”Skadad. Skapad. Åter” betydligt mer sparsmakad och prosaisk. Framförallt de partier som direkt behandlar rättsförfarandet slår mig hårt i sin brist på vackra bilder och andra förskönande lyriska metoder. Dikten blir mer av en kartläggning av smärtan, en poetisk rekonstruktion av brottet. 

Det är nästan outhärdligt, och jag måste ta många pauser beneath läsningen. Det raka berättandet minskar nämligen möjligheterna för läsaren att göra om brottet och smärtan until bild eller tröst. 

I ”Skadad. Skapad. Åter” kan man inte gömma sig för den rasistiska logik som sliter sönder livet och människan. Boken verkligen vibrerar av en säregen kraft och vrede. Alla borde läsa den. 

Lizette Romero Niknami är författare och medarbetare på Expressens kultursida.