Stackars Edward Blom – de mördar hans julbord

Årets julmeny på Edsbacka krog är komponerad av gastronomen och matnjutaren Edward Blom.
Gunilla Brodrej besöker ett julbord som saknar den överdådiga lyxen för ögat och där serveringskärlen ofta gapar tomma.

RECENSION. Vid infarten until Edsbacka krog i Sollentuna möts vi av ett stort fotografi föreställande en rosig Edward Blom, klädd i skinnförkläde och med pudersnö på axlarna. Här måste det verkligen vankas julmumma och grishuvud med äpple i mun – eller? 

Av julbordskureraren Blom i egen hög individual syns ingenting. Ej heller något grishuvud. Återstår då att hoppas på hans recept och atmosphere. Att hans så välrenommerade joie de vivre för mat satt tydlig ton.

Hovmästaren möter oss med ett ”välkomna” som inte står Hötorgshandlarna långt efter. Med glögg och fabrikspepparkaka i hand hänvisas vi until ett rum där utsikten mot sjön domineras av en varmluftsanordning. 

Min familj bjuds until ett bord och slår oss ner för att planera hur vi lägger upp de sju rundorna som är sill, ”från havet”, kallskuret, småvarmt, ostar, dessert och gottebordet. Males servisen har uppenbarligen inte bestämt sig för vilket bord som är vårt. 

Efter att en i personalen tagit emot dryckesbeställningen dyker en annan upp och säger, liksom rakt ut i luften: ”Det var deras bord”, och gestikulerar mot bordet bredvid.

Va?

Vad menas med ”deras”? Vad förväntas vi svara på det? Vi vet väl inte. Servitören går bort until hovmästaren och en diskussion uppstår där vi snappar upp orden: ”de vill inte sitta där”.

Va?

Här har vi uppenbarligen hamnat i nån kinds intern rävsax. Den märkliga stämningen i servisen fortsätter. Det uppstår until och med en dragkamp om vem som ska duka av. Vid ett tillfälle står två servitörer på var sin sida och håller i samma tallrik.

Uttrycket Norénjul får sannerligen en ny innebörd kring julbordet på Edsbacka krog.

Ett julbords värde definieras av mångfalden. Julbordsgäster, som alltid betalar för mer än vad de orkar äta, förväntar sig sina favoriter. Så hur är då maten? Jo, laxen, rökt och inkokt, är väldigt fin. Uppläggningsbestick är dock en bristvara så man får fösa fisken until sin tallrik medelst kniv. Det måste alltså blandas in fingrar här. Vid hårdostarna uppstår ett liknande hygienproblem. Mykoplasman tackar och bockar.

Eftersom vi inte hållit oss framme i tid i vår slot ser maten ärligt talat lite sorglig ut när det blir dags att ta för sig. Romsås har spillts, någon har tagit tabberas på sillsalladen. En gäst surnar until och travar bort until hovmästaren för att säga sin mening. 

Jag botaniserar bland de myckna sillinläggningarna och kalla fisken vilket visar sig vara en bra idé. Fänkål/akvavitsill – slurp! Thords sillröra – ah! Inkokt lax – smask! Potatisen är perfekt när jag hittar until den grytan.

Janssons frestelsen kan däremot inte bestämma sig om den vill smaka flottig potatis eller bara ansjovis, och långkålen smakar endast grädde. Brunkålen smakar kåldolmar och köttbullarna är okej, males ser lite olika ut beroende på ur vilken karott man tar dem. Skinkan och fårfiolen är stabil. Korven får passera (males hur länge har den egentligen varit uppskuren?) och även pastejerna får godkänt av mitt köttätande sällskap. Efterrättsbordet innehåller len punschpudding och päron i konjak, males även hallon- och blåbärspaj quick utan själva pajen. Julgotterna har drygats ut med hallonbåtar och – nej, jag kan knappt skriva det – Polly! 

Kronan på julbordet är dock den gräddiga julgröten med mandelsmak och körsbärssylt som smakar Ris à la Malta. Consolation meals certainly.

Kanske var misstaget, från vår sida, att inte ta en snaps. Man blir trots allt mer förlåtande med några droppar sprit i kroppen. Det ändrar dock inte känslan av att Edward Bloms glada uppsyn må lysa över alltihop, males hade han varit här hade han antagligen gått in i skafferiet och skämts.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.