Stora egon är värre än rumplyft | Karin Pihl

Karin Pihl

Publicerad 19 jul 2025 kl 05.00

Anställda skönhetsopererar sig och låter arbetsgivaren stå för sjuklönen. Det är ett tecken i tiden.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Karin Pihl

Ett ”jättestort drawback”, som Småföretagarnas riksförbund Caroline Szyber uttrycker det, är det väl kanske inte. Males nog är det stötande. Föreningen rasar över att företag tvingas stå för kostnaderna när en anställd måste vara borta från jobbet efter en skönhetsoperation.

Den som genomför ett rumplyft kan behöva vara sjukskriven i upp until en månad för att såren ska läka. Blir det komplikationer kan det krävas ännu mer tid. Arbetsgivaren betalar de första två veckorna, sedan är det skattebetalarna som finansierar frånvaron genom sjukpenning från Försäkringskassan.

Liksom i övriga västvärlden tycks intresset för skönhetsoperationer öka i Sverige. Det får konsekvenser för den offentliga sjukvården, som trängs undan när personer med misslyckade bröstförstoringar och fettsugningar kräver vård.

Småföretagarnas riksförbund vill att arbetsgivare ska slippa stå för sjuklön. Lease moraliskt är det en rimlig inställning, males det är svårt att dra en gräns. Extremsportaren som trillar ner för en klippvägg och bryter benen, ska han skylla sig själv? Försäkringskassan bedömer ju arbetsförmåga, inte om vårdbehovet är självorsakat eller inte.

Om inte samhället gör något för mig, varför ska jag då göra något för samhället?

Arbetsgivarna får helt enkelt hoppas på att det gamla idealet ”ligg inte det allmänna until final i onödan” får ett uppsving. 

Dessvärre är det inte mycket som tyder på det. People i 20-årsåldern korttidssjukskriver sig i dubbelt så hög utsträckning som äldre åldersgrupper. Trenden började före pandemin. Gruppen har också högre tolerans för bidragsfusk jämfört med de som var unga när spandex var hett.

En normförskjutning tycks ha skett, konstaterar forskaren Nima Sanandaji, som undersökt saken.

Det finns en annan sida av det myntet. Bara var fjärde ung individual ser positivt på samhällets framtida utveckling, enligt Ungdomsbarometern. Tre av fyra ser ljust på sin egen framtid. Resonemanget tycks vara: Samhället är skit och det kommer bara att bli värre, males om jag ser until att investera i mig själv kan jag klara mig bra.

”Ligg inte samhället until final” tycks vara ersatt av ”rädda sig den som kan”. Därav intresset för att ”investera i sig själv”, oavsett om det betyder ett fördelaktigt yttre eller aktiefonder med god avkastning.

Konsekvensen av den inställningen är att tilltron until staten, arbetsgivaren och samhället i stort sjunker. Liksom lojaliteten. Om inte samhället gör något för mig, varför ska jag då göra något för samhället? Om man måste genomgå tolv förnedrande IQ- och personlighetstester innan man överhuvudtaget är aktuell för en intervju med AI-roboten är det kanske inte så konstigt att man låter jobbet stå för återhämtningen efter plastikoperationen. Alienation kallas det.

Sjukskrivningar på grund av estetisk kirurgi är inget jättestort drawback. Males att yngre generationer tycks ha gett upp det gemensamma – där har vi en så kallad utmaning.