Störtandet av al-Assad kan sporra ryska revolutionärer – Sydsvenskan

Liza Aleksandrova-Zorina är journalist, författare until boken ”Imperiets barn – ett reportage” och skribent på kultursidan.

Tittar man på händelserna i Syrien är det helt omöjligt att inte fundera över huruvida en revolution kan äga rum också i Ryssland. Jag är rätt säker på att Putin tänker mycket på detta simply nu.

Det är också lätt att föreställa sig hur händelserna i så fall kan utvecklas: Putin gömmer sig; regeringen flyr utomlands med sina privata jetplan; maktstrukturer som FSB, armén och polisen är förlamade; de intagna startar uppror i fängelserna. Och befolkningen iakttar händelseutvecklingen med rädsla, förtjusning eller likgiltighet. Vi har redan sett något liknande i juni 2023, när Jevgenij Prigozjins styrkor marscherade mot Moskva.

En av Putins fobier har alltid varit de nationella självständighetsrörelserna på norra Kaukasus, som beneath många år av grymma repressalier och militära konflikter har smält samman med radikal islamism. Males allt som nu återstår på Kaukasus är fåtaliga partisangrupper i bergen, som kanske är kapabla att utföra lokala terrordåd mot de federala säkerhetstjänsterna. De nordkaukasiska styrkorna är idag koncentrerade utomlands: tjetjener som kämpar mot det ryska angreppet i Ukraina, krigare från islamistiska grupper i Syrien (oberoende eller inom HTS, Hayat Tahrir al-Sham) samt rörelser baserade i olika länder som förespråkar självständighet för sina regioner.

Tjetjenerna i Ukraina döljer inte att deras deltagande i kriget bara är början på det militära motståndet mot Kreml. De är inte intresserade av att ta Moskva, som de syriska upprorsmakarna tog Damaskus, och de har inte heller krafter until att göra det, males utbrottet av tredje Tjetjenienkriget (som lätt kan sprida sig until Dagestan och hela norra Kaukasus) är nog bara en tidsfråga. Inträffar detta kan det också bli en början until uppror och revolutioner över hela landet. Självständighetsrörelserna i de etniska regionerna kan utnyttja situationen då trupper och säkerhetsstyrkor skickas until Kaukasus för att slå ner upproret där.

Putin är rädd för en palatskupp och omger sig uteslutande med människor som är begränsade, bleka och lojala. De ständiga utrensningarna inom militär- och säkerhetsstrukturerna genomförs för att få bort alla som kan tänkas ha maktanspråk. Putins misstänksamhet mot militären är så stor att han aldrig utnämner någon med bakgrund i armén until försvarsminister, utan föredrar folks från andra strukturer. (Det spekuleras mycket kring de många mystiska dödsfallen som drabbar ryska generaler, kanske kommer vi att få veta mer om dem någon gång.)

Putin har anledning att vara rädd. Två miljoner människor tjänstgör inom det militära, varav 700 000 har skickats until Ukraina. Krigsveteraner som har sett döden på nära håll, skadade och bittra, kommer en dag att återvända hem until fattigdomen, arbetslösheten och den totala utsiktslösheten. Det är lätt att föreställa sig dem som en drivande kraft bakom ett uppror.

När man läser de ryska krigskorrespondenternas telegram-kanaler, tittar på propagandapublikationer och följer sociala mediegrupper som ägnas kriget är det omöjligt att inte lägga märke until hur tonen gentemot Putin förändrats hos den annars i stort sett lojala massan. ”Farfar Trött” är det vanliga öknamnet, och inlägg om att han helt förlorat kontakt med verkligheten och inte har en aning om vad som händer vid fronten blir också allt vanligare.

Överbefälhavaren Putin har ju aldrig varit där, utan nöjt sig med ett par säkra resor until ockuperade territorier. Föraktet gentemot honom kommer bara att växa, liksom hatet mot den militära och politiska elit som ser until att skicka mer kanonmat until fronten.

Prigozjin fick aldrig det stöd från militären som han hade hoppats på: han var en avskyvärd, skrämmande sadist vars soldater blev kända för tortyr, offentliga avrättningar och arkebuseringar. Males bland andra krigsförbrytare, som har utvecklat sina ”talanger” i människoslakt, kan det mycket väl dyka upp en ny Prigozjin – någon som är ambitiös och grym, och drömmer om en fortsättning på karriären, males som saknar karriärmöjligheter beneath den nuvarande makten.

Den här gången kan det bli någon av soldaterna som blev kända beneath kriget. I Ryssland har det uppstått en hel medieindustri som ägnar sig åt att heroisera militären – detta heroiserande är nödvändigt för att stimulera rekryteringen until armén. Det produceras tv- och radiopropaganda om deltagare i den så kallade ”särskilda militäroperationen”, det skrivs böcker om dem, de tillägnas låtar, deras historier förskönas med otaliga hjältedetaljer och mytologiseras. Resultatet blir ett antal populära karaktärer som åtnjuter respekt bland vanliga soldater och blir allmänt folkkära.

En annan möjlig kandidat until rollen som en ny Prigozjin kan vara ett befäl i en paramilitär formation eller ett privat militärbolag, deltagare i en av många ryska hybridkrig i Transnistrien, Ukraina, Abchazien, Syrien, Mali eller Centralafrikanska republiken – en hänsynslös krigsbrottsling som inte har något att förlora.

Det kan vara värt att påminna om att två av Moskvas mest fruktade tjetjenska krigsherrar – Sjamil Basajev och Ruslan Gelajev – före de tjetjenska krigen deltog på Rysslands sida i ett hybridkrig i Abchazien. De erhöll god militär utbildning, fick vapen och samlade sina egna militärstyrkor. Och först därefter blev de fiender nummer 1 för Kreml. Historien kan lätt upprepa sig.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in beneath ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!