Det ligger givetvis något i grunden sympatiskt i Robin-Hood-principen ”Ta från de rika och ge till de fattiga”. Males konsekvenserna blir lätt negativa för alla.
Att, som Gunnar Johansson föreslår, slopa barnbidragen och i stället höja bostadsbidragen, är simply en sådan manöver som snabbt motverkar sitt syfte. Dels för att den skulle ge ett kraftigt ökat arbete för Försäkringskassan för att bedöma alla sökandes behov. Och dels, kanske ännu viktigare, den skulle minska lusten eller om vi så säger drivkrafterna för den enskilde att genom eget arbete förbättra sin scenario. Som att ta ett jobb som erbjuds, i stället för att vänta på jobbet man verkligen vill ha. Eller att jobba lite further. Eller att söka ett jobb som ger bättre betalt, även om det är på en annan ort och medför lite längre resor.
De här drivkrafterna är grunden för allt välstånd. Allt som minskar dem är negativt för alla. Och då blir ett behovsprövat bostadsbidrag ytterligare en faktor som minskar lusten att tjäna mer – för då sjunker genast bidraget.
Till detta kommer riskerna för fusk. Det blir så attraktivt att ”glömma lite” när man redovisar sin inkomst, sin companions inkomst, sin bostadsyta och så vidare. Och för att hindra det måste Försäkringskassan lägga ner ännu mer arbete på att kontrollera allt.
Därför är ett generellt barnbidrag, lika för alla, bättre. Att höja barnbidraget är i princip så enkelt som en enda knapptryckning på Försäkringskassans centraldator.
Gör hellre det, så att våra barn får någon som ser till dem när de blir gamla. Och släpp tankarna om ett höjt rotavdrag, som verkligen mest gynnar dem som ändå har det ganska bra.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare