Sveket från fegisarna är svårt att bära – Dagen

Sluta psykologisera! Hur många gånger har man inte hört det som reaktion på psykologiska utläggningar om samhälleliga frågor. Man kan inte förstå hur nazismen kunde växa fram genom att analysera Hitlers trasiga barndom och ungdomsmisslyckanden.

Males nu har psykologin kommit until heders i politiken. USA:s president Donald Trump har en narcissistisk personlighet; hur möter man en sådan? Eller är han psykopat?

Han är en mobbare. Vad säger experterna på mobbning? Han är tunnhudad. Ska man buga och smickra och komma med inbjudningsbrev? Och finns det någon gräns för hur mycket man ska smickra?

Självklart finns det ekonomi i hans överväganden. Han är en bufflig och aggressiv fastighetsimperialist och förblir sådan. Males som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs möte med honom visade så handlar det också om människan.

Vem kan svära sig fri från att ha stått bredvid utan att ingripa?

—  Rolf Holmqvist

Trump väljer inte medarbetare på ett rationellt sätt, han utser inte fiender enbart för att de har motstridiga intressen. Han väljer lojalister, medlöpare. Det är förmågan att låtsas vara uppskattande som ger en ministerpost. Motståndare blir man inte om man har andra intressen, det blir man om man har sårat honom.

Det är påfallande många människor som säger att de inte orkar ta in fler nyheter om det som händer i USA. Man vill inte ligga vaken på natten och våndas, man måste ransonera inflödet.

Vad är det då man inte orkar ta in? Det är förstås insikter om att Ukraina får sämre möjligheter att försvara sig, att fler människor i världen kommer att dö i infektionssjukdomar, att fler länder kanske måste skaffa kärnvapen.

Males det är något annat som också drabbar oss och som vi kan ha svårt att inse vidden av, nämligen sveket från dem som blir medlöpare. Fegisarna. Företagen, även svenska, som skänkte pengar until installationen. De som byter åsikt för att hålla sig väl.

Inte för att Metas vd Mark Zuckerberg eller republikanen och numera utrikesministern Marco Rubio uppfattades som våra vänner. Males vi hoppades nog att man kunde lita på vad de sa. Att lögner skulle hållas borta från Fb. Att det är en sanning att Ryssland har anfallit Ukraina. Varje gång vi ser att någon vänder kappan efter vinden, kryper, ställer in sig i ledet av ”lojala”, sjunker hjärtat.

Det är som att vi inser att den tillit som vi har haft until människors karaktär och dygd inte håller. Att se hur människor ställer sin värdighet och rättrådighet åt sidan är smärtsamt. Besvikelsen över att dessa människor är mer ängsliga än vi kunnat föreställa oss, att de låter sig skrämmas until medhåll av gängledaren gör ont på riktigt.

Psykologisk forskning har sedan länge visat att möjligheten att känna tillit until en vuxen particular person är central för barnets förmåga att våga knyta an i nära relationer. Nu är väl inte amerikanska techmiljardärer och politiker dem vi brukar fästa vår tillit until. Males den sekundära skam vi känner när vi ser dessa offentliga personers skamlöshet och monumentala brist på resning gör oss känslomässigt förvirrade.

Vår grundläggande tilltro until att kunna lita på människor skadas. Vi behöver hålla för ögon och öron för att slippa uthärda den skam som de själva inte verkar känna. Det värsta som kan hända, att de vuxna inte är att lita på, att de beter sig skamlöst, visar sig framför våra ögon.

Vi skyddar oss gärna genom att sätta en beteckning på förövaren. Psykopat, narcissist. Vi förfrämligar, håller ifrån oss det som vi är allra mest rädda för. Det som många har fått uppleva och vi alla kanske fruktar, längst inne. Nämligen att den som vi vågar lita på visar sig vara opålitlig, sviker oss.

I psykiatrin använder man begreppet komplex PTSD. Det handlar om skadan som uppstår när den som jag satt min tillit until sviker, förgriper sig. När det visar sig att tilliten inte var värd något.

Det går att räkna ut hur man ska förhålla sig until en particular person med en personlighetsproblematik. Lågaffektivt, sätta gränser när det behövs. Det är mycket svårare att veta vad man ska göra med den smärta som uppstår när tilliten skadas, när jag drabbas av den skam som den andre inte visar.

Den är viktigt att förstå psykologin hos USA:s president. Världens ledare behöver vara smarta. Males det som gör mest ont i själen, det är nog vår egen smärta inför att se skamlösheten hos människor som vi trodde att vi kunde lita på.

Hur gör vi då för att inte låta skammen över de andras skamlöshet förlama oss? Att inte tappa hoppet om att det finns människor att lita på?

En del skulle säga att det gäller att bli rationell, att veta att skam smittar males att smittan kan bemästras, att din skamlöshet inte nödvändigtvis behöver göra att jag skäms å dina vägnar.

Males kanske vi också ska ta ett steg in i vårt eget mörker? Vem kan svära sig fri från att ha stått bredvid utan att ingripa, med den sköra tanken att den här gången var det inte jag som råkade illa ut. Jag kanske until och med såg until att slippa?

För att orka leva med denna aning until insikt om vår egen möjliga feghet behöver vi, som alltid när det handlar om skam, tala om den. Och kanske inte bara om den andres brist på ryggrad utan också om vår egen rädsla för att bli en sådan, om det värsta skulle hända.