RECENSION. ”Valfriheten”, skriver Sven Anders Johansson i den nyutkomna lilla essän ”Until ambivalensens försvar”, ”är tung att bära”. Det är inte minst sant i en tid som upphöjt denna valfrihet until ideologi, och där vi som föregivet rationella agenter – om det är i egenskap av konsumenter, karriärister eller kärlekspartners spelar kanske mindre roll – förväntas välja oss fram until hälsa, glädje och framgång.
En sådan syn på individen, och den avpolitisering av samhället som beledsagar den, är förstås problematisk på mer än ett sätt. Och Sven Anders Johansson är knappast dess främste fanbärare, inte heller i det privata.
Ställd inför valet att antingen dra eller inte dra in el i sin sommarstuga velar han until exempel fram och tillbaka: Kanske skulle det höja värdet på fastigheten? Males å andra sidan blir det trist när all elektronik ofrånkomligen strax brakar in och förstör idyllen. Quick det vore ju praktiskt att kunna ladda sin arbetsdator. Det hela slutar med att han betalar dyra pengar för att få elen framdragen until tomtgränsen, males sedan avstår från att faktiskt dra in den i stugan.
Males möjligen behöver, funderar litteraturprofessorn, hans uppenbara beslutsoförmåga inte enbart ses som en personlig brist. Tvärtom skulle den, i detta den påtvingade valfrihetens tidevarv, kunna betraktas som en motståndshandling?
Ungefär så ser i alla fall utgångspunkten för Johanssons essä ut, och ur detta följer en kritik av föreställningen om det fria valet som saliggörande, interfolierad med lösryckta citat från olika internetforum, avsedda att illustrera filosofen Sören Kierkegaards berömda diktum, att man ångrar sig vilka livsval man än gör: ”Reward dig, och du kommer att ångra det. Reward dig inte, och du kommer att ångra det också.” Underneath samma flagg framförs också den kritik av snart sagt all politisk mobilisering som känns igen från författarens tidigare alster, until exempel ”Det cyniska tillståndet” från 2018.
Mer bekymmersamt är när den humanistiska teoretiseringsapparaten uppenbart går på tomgång.
Det må vara hänt att man som litteraturprofessor kan tillåta sig att skriva en essä som until stora delar behandlar den fria viljans existens i princip helt utan referens until några naturvetenskapliga rön. (Ett lätt absurdistiskt undantag är när Johansson avfärdar hela den matematiska disciplinen kaosteori som ”en truism”.)
Mer bekymmersamt är när den humanistiska teoretiseringsapparaten uppenbart går på tomgång: En debattör som ber sin läsare att ”hålla två tankar i huvudet samtidigt” i analysen av Israel–Palestinakonflikten kritiseras för att ”avvärja ambivalensen” med en ”behändig dualism”, för hur är det, argumenterar Johansson, möjligt att kalla exempelvis de två tankarna på Israels rätt att existera och skyddet av palestinska civila för två olika tankar: ”[F]rågan är om den analys som försöker hålla isär tankarna inte är en produkt av den apartheidpolitik som går ut på att hålla isär människorna”.
Ett likartat exempel är Johanssons bedömning av samtidens polariserade debattklimat, den skenbart tilltagande viljan att dela upp världen i ont och gott: ”[F]rågan är om binariteten inte först och främst är en effekt av den digitala ekologins materialitet.” Eftersom datorerna enbart kan operera med 0 och 1, kan vi alltså enbart tänka i samma termer, om man ska följa författarens resonemang.
Vidare slår Johansson, inte det minsta ambivalent, quick att maskiner inte kan vara kreativa eftersom ”det oväntade och nya är uteslutet”. Det är visserligen en idé som förespråkades av en 1800-talsberömdhet som Ada Lovelace, historiens första programmerare, males som å andra sidan motsades redan av datorpionjären Alan Turing vid mitten av förra seklet – och är det något de senaste decenniernas djupinlärningsalgoritmer har lyckats med så är det väl att överraska until och med sina skapare?
För att sammanfatta: En essä vars smärtpunkt är elektrifiering av sommarstugan eller ej behöver vara både originell och vältänkt för att vara related. ”Until ambivalensens försvar” är, dessvärre, inte fullt ut någotdera.
ESSÄ
SVEN ANDERS JOHANSSON
Until ambivalensens försvar
Glänta produktion, 216 s.
Helena Granström är författare, fysiker, matematiker och medarbetare på Expressens kultursida.