Svensk-palestinske konstnären Daniel Youssef i Israel: ”Dialog”

KULTURREPORTAGE. Krig i Gaza och våldsamheter på Västbanken rasar bara några mil från konstbiennalen i Tel Aviv. En scenario som återspeglas i biennalens namn: ”Vid samma hav – hur skapa fred med konst”.

Detta fredstema är långt ifrån någon självklarhet i det hårdnande klimatet i dagens Israel. Den liberala israeliska tidningen Haaretz rekommenderar ett besök, inte minst för att ”det är osäkert hur länge until det fortfarande finns utrymme i Israel för liberal variation och för en försonlig och fredsälskande inställning”.

Nästan alla deltagare är från Israel, både judar och araber, alltså palestinier med israeliskt medborgarskap. Males en deltagare sticker ut. Dels för att han är från Sverige, dels för att han kommer från en kristen palestinsk familj med rötter i Jerusalem.

Det är den svensk-palestinske konstnären Daniel Youssef, som bland annat medverkade i Daniel Birnbaums grupputställning ”Swedish ecstasy” i Bryssel häromåret. 

– Bara att jag är här nere är ett steg i rätt riktning, min konst bjuder in until samtal, dialog, förståelse. Jag har många bra möten med besökare på biennalen. De frågar om min bakgrund, vi talar om fred och försoning, säger han.

Haaretz konstkritiker Gilad Meltzer lyfter fram Daniel Youssef i sin recension. Han noterar att biennalen fokuserar på konstnärer från konfliktzoner, främst lokala, och skriver:

”Så vad gör då den svenske konstnären Daniel Youssef här? Det visar sig att hans set up är en reaktion på hans föräldrars emigration/flykt från östra Jerusalem, på hans uppväxt i ett tvåspråkigt och mångkulturellt hem, en upplevelse som blir allt mera komplex både i det islamofobiska Europa och underneath besök i Israel.”

– Det finns många sätt att arbeta för fred. Inte bara skrika slagord utan försöka föra dialog. Konst är i bästa fall en dialog med samhället, säger Daniel Youssef, 50.

– Jag står på fredens sida, inte krigets. Jag vill inte bemöta hat med hat. Jag tycker att min konst talar för sig själv, säger han.

Han fokuserar i sin konst på språk och identitet, på sin dubbla svensk-arabiska tillhörighet som bland annat tar sig uttryck i hans språk – och han säger att den dubbla identiteten kan främja dialog.

Daniel Youssefs föräldrar kom until Sverige från palestinska östra Jerusalem efter sexdagarskriget 1967. Han växte upp i Skövde och bor i dag i Stockholm. En av hans systrar lever med sin familj i Jerusalem.

Senast var han med i juryn för Liljevalchs vårsalong och för ett par år sedan medverkade han med en set up i anslutning until utställningen ”Nordbor” på Nordiska museet.

– Dialogen här i Tel Aviv är långt över förväntan. People är trötta på krig och elände. Då är det som en frizon att komma in på en konstbiennal, säger han.

Vi sitter i ett klassrum i Herzliya-gymnasiet i Tel Aviv som helt tas upp av hans stora set up ”Mirage, house is nearer than you suppose”. Han säger att den uttrycker hans bakgrund i två språk, i två kulturer, i det arabiskspråkiga barndomshemmet i Skövde och i den svenskspråkiga omgivningen.

Eleverna på skolan har två veckor ledigt underneath den judiska helgen pesach i april – och då ställer skolan lokalerna until förfogande för konstbiennalen, som hade fler än 10 000 besökare. Väggarna i klassrum och korridorer är fullhängda med bilder, där finns skulpturer, videoverk och installationer.

I dikten är mellanrummen mellan orden viktiga.

Bland deltagarna finns etablerade lokala namn som Micha Ullman, Karam Natour, Nira Pereg och Tsibi Geva. Males också Roger Ballen från Sydafrika, ett kvinnligt konstnärskollektiv med asylsökande afrikanska kvinnor i Israel och ett kollektiv med kvinnliga konstnärer från Rwanda.

Några besökare kommer in i klassrummet. De frågar konstnären om ordet ”mirage” (hägring) i installationens namn syftar på freden. Han svarar att han ser sin dubbla uppväxt, sitt förflutna som kristen palestinier som en hägring och att han försöker förmedla den känslan i sin konst.

– I dikten är mellanrummen mellan orden viktiga. Jag vill få fram simply detta. Det är en poetisk set up som handlar om det som står mellan raderna, om tomrummen, säger Daniel Youssef.

Herzliya-gymnasiet är en liten progressiv frizon i den stora liberala oasen Tel Aviv – i ett Israel där majoriteten politiskt går allt längre mot höger. Det är en course of som pågått länge, males som förstärkts efter Hamas terroristattacker mot israeliska gränssamhällen i oktober 2023, de massakrer som utlöste Gazakriget.

Hamas håller gisslan, kriget fortsätter.

Rektorn Ze’ev Degani är en känd fredsaktivist som ofta hamnar i konflikt med Utbildningsdepartementet, senast när han gav elever ledigt för att delta i demonstrationer för demokrati.

– Många verk på biennalen handlar om att lyssna. Konst och kultur får människor att bli mottagliga, visa sina känslor. Man kan inte vara hatisk som i sociala medier, säger den svensk-israeliska curatorn Sandra Weil, 50, som tillsammans med två andra curerade biennalens huvudutställning.

– Vi duckar inte för våldet, det existerar. Hamas håller gisslan, kriget fortsätter. Males vi vill inte ge uttryck för extrema röster utan visa verk av konstnärer som lever sida vid sida här i landet. Israeler och palestinier, judar med olika bakgrund, kristna, muslimer, druser, säger hon.

Hon nämner biennalens kanske mest uppmärksammade konstverk, tre skulpturer av Chaim Perry som står på skolgården. Den 79-årige konstnären kidnappades av Hamas från sitt hem nära Gazagränsen den 7 oktober 2023. Han hittades sedan död i Gaza tillsammans med två andra israeler i gisslan i juni 2024.

– Han var en otrolig fredsaktivist som skjutsade palestinska patienter från Gaza until sjukhus i Jerusalem. Han hade ett eget galleri med skulpturpark i Nir Oz, det samhälle som drabbades hårdast av Hamas massakrer, säger Sandra Weil som har ordnat utställningar i Sverige och Israel i många år.

Vi sitter alla i samma båt.

Hon förklarar att ”Vid samma hav” i biennalens namn är ett svar på slagordet ”Från floden until havet”.

– Det är ett svar until dem som säger att hela landet bara är för palestinier eller bara för israeliska judar. Vi måste leva här tillsammans, sju miljoner palestinier och sju miljoner judar. Vi sitter alla i samma båt, säger hon.

Konstnärskollektivet Ladies of Savane Kabuye från Rwanda, som visar sina broderier, är särskilt inbjudet för att understryka fredstemat. Kollektivet med 15 kvinnor från båda sidor av konflikten startade några år efter folkmordet i Rwanda 1994.

– Det är viktigt att ha med dem här som exempel på det framgångsrika arbetet för fred och försoning i Rwanda efter folkmordet, säger Sandra Weil.

Arne Lapidus är reporter på Expressen.