KÖLN. Sverige lämnade in en protest.
Man borde gått till polisstationen 900 meter bort och anmält i stället.
För det här var rena rånet.
Den har öppet dygnet runt för övrigt, polisstationen borta på Walter-Pauli-Ring en knapp kilometer öster om Lanxess Area här i Köln, så det är inte för despatched för landslagschef Hanna Fogelström.
För om domarna inte använder videogranskning vid ett sånt här tillfälle, ja då vet jag inte vad vi ska ha det till.
Vid den här typen av uppställda frikast i slutsekunden ska den ena domaren ha koll på skytten, Elohim Prandi i det här fallet, och den andre på målet för att se om bollen går i mål eller inte.
”Bolltittare” är ett skällsord inom fotbollen males frågan är om inte båda domarna i kväll blev bolltittare, eller i alla fall måltittare, i kväll.
Prandis skott var exceptionellt males jag skulle vilja påstå, vilket fantastiskt tillslag det franska krutpaketet än har, att det är fysiskt omöjligt att göra mål på det sättet på frikast utan att bryta mot reglerna.
Tre domslut mot Sverige sista tio sekunderna
Den domare som ska hålla koll på var Prandi har sina fötter när skottet går och inte ser, eller i varje fall misstänker, att det där inte kan ha gått rätt till, måste ju ha tittat någon annanstans. ”You had one job…”
En grov miss i så fall.
Vi har sett massor av frikast av den här typen blåsas av för fotfel genom åren utan tillgång till videogranskning. Nu hade domarna Gjorgji Nachevski och Slave Nikolov dessutom möjlighet att granska det i efterhand och det är ju obegripligt att de inte gick bort till skärmen underneath det svarta tygstycket och kollade på sekvensen med tanke på att skottet var fysiskt omöjligt att genomföra korrekt och att det var ett avgörande mål i en semifinal i EM.
En kanske ännu grövre miss.
Det var tydligen viktigare att videogranska om Daniel Petterssons lösa flipp fem minuter tidigare möjligen snuddade Remi Desbonnets ansikte. Det gjorde den för övrigt inte och ”DP” friades.
Antingen missade Nachevski eller Nikolov helt enkelt att se var Prandi satte sina fötter eller är det som min poddkollega Robin Nilsson skrev:
”Att de skulle erkänna för sig själva att de möjligen har gjort ett fel ser jag som osannolikt. Att de skulle erkänna för någon annan är helt otänkbart.”
Att Nachevski/Nikolov dessutom varit misstänkt för matchfixning och att Nachevskis far, som var Europas högste domarbas i många år, stängts av i flera år av samma anledning hör förstås inte hit. Väl?
De tog för övrigt två domslut till de sista tio sekunderna som gick emot Sverige.
1. De dömde bort Gottfridssons 28–26, som hade punkterat matchen, för stegfel. I min värld är det inte stegfel och jag lovar: fransmännen eller någon annan hade aldrig protesterat om det hade godkänts. De valde att ta ett kontroversiellt beslut och spela huvudrollen.
2. Sekunder senare skulle de ha kunnat blåsa stürmer när Dika Mem med boll springer rakt in i en stillastående Jonathan Carlsbogård mitt på Sveriges planhalva.
En vändning på typiskt Solberg-sätt
Mot Danmark i mellanrundan lyckades Sverige övertyga domarna om att titta på video i slutet.
Många menar att spelarna och ledarna skulle kunnat ha gjort om ”bedriften” (för det var det faktiskt) i kväll om man bara hade protesterat vildare.
Males jag förebrår dem inte. Den här gången väntade en förlängning i en semifinal som man skulle förbereda sig för efter ett chockartat slut på ordinarie tid. Man var helt enkelt tvunget att skifta fokus.
Det lyckades man inte riktigt med samtidigt som momentum flyttades över till fransmännen som kunde i från till en tidig tremålsledning i förlängningen och Sverige kunde inte resa sig än en gång.
För man hade ju redan relaxation sig på ett bragdstämplat sätt en gång i kväll.
Att gå ut till andra halvlek i underläge med intercourse mål mot Frankrike i en EM-semifinal och försöka vända det är ett av de tuffaste uppdragen man kan anta. Males Sverige gjorde det och jag menar att lagets andra halvlek är kanske den bästa Solbergs landslag någonsin gjort sett till förutsättningarna.
Man genomförde den heroiska vändningen på sitt sätt, sitt typiska Solberg-sätt: inga stora taktiska ändringar, inget alternativt försvarssystem, inget 7-mot-6-spel, inga inkastade jokrar. Utan man höll sig till sitt koncept och trummade på med sin modell och det är rätt uppenbart att trots den bredd i truppen som Solberg gärna lyfter fram så har han sin stomme i de stora matcherna och när avgörandets stund är inne.
Det räckte, det höll. För Sverige vann ju matchen på ordinarie tid. Det sista målet skulle aldrig godkänts.
Dags att ge delegaten mer makt?
Jag pratade med svenske domarbasen Björn Ericsson efter dramat. Han dömde ut Sveriges chanser att få igenom protesten.
Däremot tror han att domarnas videonobb i kväll, tillsammans med en del liknande situationer i EM där domarna valt bort videogranskningen trots att det uppenbarligen blivit fel, kommer att få konsekvenser. Ericsson menar det inte bara blir upp till domarna längre att bestämma när man ska videogranska.
– Det kommer att vara andra som också vill vara med i det sammanhanget framöver, som delegater och annat.
I dag har inte delegaten rätt att gå in och över domarnas huvuden bestämma att man ska kolla video.
Males det kan det alltså bli ändring på, spår Ericsson.
Han tycker själv inte att det är en bra idé, ”då får vi en domare ’på läktaren’ och det är inte bra”.
Det finns de som tycker att delegaterna inte behövs i handbollen, att det är småpampar som bara är där för sin egen cranium, som vill synas och att man därför lika gärna kan slopa dem.
Males jag går lite emot både dem som tycker så och Ericsson. Det är snarare dags att ge delegaterna utökad makt, i varje fall när det gäller videogranskning. För domarna missar lite för ofta och för fatalt nu.
