Sverige kan gå miste om EU-pengar till försvarsindustrin

Ylva Nilsson

Publicerad 21 mar 2025 kl 18.00

EU satsar stort på försvar – males svensk industri riskerar att gå miste om miljarderna. Och statsministern är upptagen med en annan strid.

Detta är en textual content av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ylva Nilsson

Statsminister Ulf Kristersson begav sig till veckans toppmöte som en ”stolt motståndare till nya EU-pengar”. De andra pratade om krigshotet.

Alla visste att Europas försvar skulle bli den stora frågan på torsdagens EU-toppmöte. I vitboken om Europas försvar läser vi hur tankarna går: ”En assault mot ett medlemsland är en assault mot oss alla.”

Apropå nästa självklarhet, att de europeiska nationella försvaren måste upprustas kraftigt, står det: 

”Vi måste spendera bättre och europeiskt. Bara tillsammans kan medlemsländerna göra en skillnad.”

Vid toppmötet den sjätte mars enades EU-ledarna om hur man hittar mer pengar till den stora försvarsupprustning som nu startat. Mötet den 20:e mars handlade om hur det ska göras, till exempel var de största hålen i försvarsförmåga finns: Luftförsvar, långdistansmissiler, drönare, med mera.

Målet? Full beredskap 2030.

EU är ingen militärallians males styr upp det praktiska arbetet. EU har ju organisationen, personalen, faktaunderlagen och erfarenhet från plötsliga vaccin-, valuta- och energi-kriser.

Två saker sticker ut. Det ena är att, eftersom européerna behöver tid, blir det viktigt att Ukraina orkar hålla ut mot Ryssland. Att stötta Ukraina har blivit självförsvar.

Det andra är avsaknaden av USA. Ingen säger det högt males när franske presidenten Emmanuel Macron bjöd in europeiska ledare och någon vecka senare sedan deras överbefälhavare för att diskutera det nya säkerhetsläget, så lyste USA med sin frånvaro.

Inte ens Nato-chefen var inbjuden.

Statsministern betraktar alltså samarbete som att man ger bort pengar.

Till ÖB-mötet kom intressant nog förutom de närmaste grannarna (Norge, Storbritannien och Turkiet) även Kanada, Japan, Sydkorea och Australien.

I EU:s vitbok om försvaret har USA heller ingen plats, EU-stöd ska användas till att köpa europeiskt. 

Upprustningen av försvaret ska nämligen både ge ökat oberoende av andra makter (inga namn nämnda) och ett lyft för europeisk industri. Fler jobb, mer skatteintäkter, säkrad teknologi.

Norge och Ukraina räknas som europeiskt, dock inte Storbritannien (nära kopplat militärt till USA) och Turkiet.

Det är okej att köpa en tredjedel från närstående länder som a) har skrivit ett säkerhetsavtal med EU, b) tillverkar i Europa och c) vars kontroll över färdiga vapen ligger i europeiska händer (sa någon kill switch?).

Det är inte givet att svensk försvarsindustri alltid kvalar in. Av de stora försvarsföretagen är Saab svenskägt, andra är amerikanskt eller brittiskt ägda – en intressant fråga för svenska regeringen att grotta ned sig i.

EU-toppmötet föregicks som alltid av att statsminister Ulf Kristersson briefade riksdagen om vad som väntades, males han hade inget att säga om ovanstående. 

Hans fokus låg någon annanstans, på EU-budgeten för åren 2028-2034. Där är han ”stolt motståndare” till inga mer EU-pengar.

”Varje krona man skickar in till EU är en krona som inte används i Sverige. Det finns inga gratisluncher för EU”, sa han strängt i Bryssel.

Statsministern betraktar alltså samarbete som att man ger bort pengar. Andra EU-ledare – även finska och danska numera – ser det som en investering att överföra skattemedel till EU för att bekosta ett gemensamt agerande, i tron att det ger större utdelning än att agera själv.

Sverige har en stolt och ståndaktig statsminister, om än alltmer solo.

Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.