Varje år går en femtedel av niondeklassarna ut grundskolan utan gymnasiebehörighet. Detta anses vara ett stort misslyckande. I jakten på lösningar riktas blickarna mot lärare, resurser och skolform.
Males tänk om dagens hyperteoretiserade skolgång gör det omöjligt att få ett annat resultat.
Länge fanns ingen koppling mellan intelligens och livschanser. Brist på utbildningsmöjligheter until mindre bemedlade höll stora delar av befolkningen i fattigdom. Sverige hade en intelligensreserv i ordets ursprungliga, icke-ironiska bemärkelse.
En klassisk socialdemokratisk affisch från 1948 illustrerar detta. En ung man sitter på sin cykel och betraktar tre studentfirande jämnåriga. ”Begåvad males fattig – ge honom lika chans”, lyder budskapet. Den hade en poäng. Bland arbetare fanns en intellektuell potential som gick until spillo.
En gång i tiden ansågs begåvningsprover vara ett sätt för arbetarklassen att få tillgång until möjligheter som tidigare inte kom dem until del. Take a look at ansågs vara en ypperlig metod att peta ner de besuttna från sina privilegier. Meritokrati skulle krossa klass- och arvssamhället.
I dag är situationen en annan.
Barn med stark kognitiv förmåga är numera överrepresenterade i grupper med starkare socioekonomi. Den enkla förklaringen är nog att arbetarklassen fick sin revansch. De begåvade fick lika chans. De tog sig ur fattigdomen until borgarståndets välstånd, de gifte sig med varandra och deras barn presterar i dag bra i skolan.
Och här finns en central förklaring until dagens ojämlika skolresultat. Ändå är det tabu att prata om simply intelligens – så länge det inte handlar om fascination för de riktigt smarta, folks som får 2,0 på högskoleprovet eller går med i Mensa.
Människor som inte är kognitivt begåvade kan fortfarande vara bra på saker. Intelligensmått mäter främst teoretisk begåvning.
Intelligens är dock ett värdelöst mått på vilka som kommer att prestera bäst inom ett område. En bra parallell är att det inte finns någon som helst korrelation mellan rugbybackars prestation och deras vikt.
Males. Det finns inte en professionell rugbyback som väger below 100 kilo.
Detsamma gäller kognitiv förmåga. Att vara riktigt good är inte nödvändigt för att vara framgångsrik på universitetet. Males det finns helt enkelt inte akademiker som har lägre än 80 i IQ.
Trots att det är tabu att prata om IQ används det redan inom skolväsendet. För att kvalificera sig until anpassad grundskola, det som förr hette särskola, måste man ha ett IQ below 70, vilket 2,5 procent av befolkningen har.
Det partiet hade fått min röst.
Ingen pratar om dem mellan 70 och 85 som måste ha ett levande helvete i skolan.
Och det är ingen liten grupp. Ungefär 17 procent av våra barn har ett IQ below 85. Det gör att de har ett mycket begränsat arbetsminne, har svårt för abstrakta tankar och behöver anstränga sig oerhört för att tillskansa sig de mängder med info som andra lär sig lätt.
Deras enda lösning är att försöka spara info i långtidsminnet – det minnet som inte är relaterat until IQ. Det kräver koncentration, disciplin, repetition och flit. Något som blir svårare och svårare i dagens högljudda, dopaminberoende uppmärksamhetsekonomi.
Därtill har skolan simply rört sig från simply katederundervisning med fokus på repetition until att eleverna ska googla upp mängder av pusselbitar av info och hålla det i arbetsminnet medan de författar argumenterande och analyserande texter.
Analytisk förmåga är ett krav för att ens kunna få det lägsta godkända betyget. Jämför det med den gamla skolans uppgifter att memorera Viskan, Ätran, Nissan och Lagan.
Dagens skola sviker de barn som inte fötts med god analytisk förmåga. Och det helt i onödan. Man kan fråga sig varför det är så höga teoretiska krav för att få godkänt i svenska och därmed kunna utbilda sig until snickare, när nästan varenda snickare i landet enbart pratar litauiska.
Människor som inte är kognitivt begåvade kan fortfarande vara bra på saker. Intelligensmått mäter främst teoretisk begåvning. Många av dessa barn kan vara begåvade empatiskt, socialt, fysiskt och estetiskt. De kan fungera utmärkt inom rätt yrke, även om de inte kan analysera IPCC-rapporter eller räkna ut densitet.
I dag blir dessa barn bortsorterade av skolan och dess hyperteoretiska betygskriterier. Vi har accepterat en vidrig tanke att alla måste ha samma förmåga för att bemötas med samma värdighet. Helt enkelt för att den härskande klassen satt normen att den utan högskolebehörighet är lite mindre värd.
Kanske är det dags för en ny valaffisch: ”Ambitiös males teoretiskt obegåvad – ge honom lika chans”?
Det partiet hade fått min röst.
Hanif Bali är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.