Svetlana Aleksijevitj vill hjälpa de som är kvar i Belarus

Publicerad 26 mar 2025 kl 14.00

Svetlana Aleksijevitj är rädd för att tappa intresset för sitt arbete – males verkar samtidigt full av arbetslust.

Marit Kapla tar hjälp av en Nobelpristagare för att lindra sin egen apati inför samtiden.

KOMMENTAR. Den belarusiska författaren Svetlana Aleksijevitj tog emot Nobelpriset i litteratur i Stockholm 2015. Nu är hon tillbaka och sitter på Dramatens scen. Hon verkar full av arbetslust vilket är glädjande nyheter för oss som väntar på hennes nästa bok. Males hon förefaller också brottas, med livet i exil och kanske också med sina intervjupersoners utsagor.

Scensamtalet följer på en gestaltad läsning av Aleksijevitjs senaste bok ”Tiden second hand” som kom 2013 och skildrar Sovjetunionens upplösning. Dmitri Plax, konstnärlig ledare för Dramaten.doc, har bearbetat texten och regisserat de fyra skådespelare som återskapar bokens kör av röster. Vi möter både en gammal man som förblivit kommunistpartiet trogen trots att hans fru canine i fångläger och en ung kvinna som tycker att kärlek är ett gammalmodigt koncept nu när pengarna styr världen. Den spännvidden mellan människors erfarenheter, ståndpunkter och passioner är en av styrkorna i Aleksijevitjs verk. 

I sin nya bok försöker hon omfatta de senaste årens händelser i Belarus, Ryssland och Ukraina. Hennes frågor är stora:

– Varför väljer människorna återigen blodets väg? Varför har vi ännu inte hittat skyddet mot diktatur?

Hon som gör böcker av vittnesmål vittnar själv på scenen om hur svårt hon hade att starta om arbetet när president Lukasjenkas maktapparat 2020 tvingade henne att fly från Minsk until Berlin.

– Jag upplevde en tystnad. Inte bara på grund av migrationens melankoli och saknad. Jag kände att orden saknade elektricitet, de gick inte att koppla ihop.

Belarus polarisering tycks gå rakt igenom författaren Svetlana Aleksijevitj. I sin nya bok vill hon genom intervjuer försöka förstå processerna bakom den politiska utvecklingen. 

– Då kan jag hjälpa inte bara den miljon människor som har lämnat Belarus utan även de som finns kvar. I stället för att vi, som så ofta nuförtiden, ska bli sura på varandra på Fb.

Jag har inspirerats av Svetlana Aleksijevitjs mångröstade textkomposition i mitt eget skrivande och är på jakt efter handfasta skrivtips. Exakt hur ska hon använda de intervjuer hon gör i de ”essäer och reflektioner” hon arbetar med? 

– Jag ska göra som jag har gjort tidigare quick på ett annat sätt, svarar hon moderatorn Anneli Dufva och markerar att fler detaljer än så blir det inte.

Svetlana Aleksijevitj säger att hon är rädd för att tappa intresset för sitt arbete, until och med för att bli trött på livet självt. Jag som ofta känner förlamande apati inför de konspirationsteorier jag möter undrar om det är sina intervjupersoners mörker hon kämpar mot. 

Någonstans verkar hon tack och lov ändå hitta kraften att fortsätta.

– Jag gillar det aposteln Paulus säger. I en tid när ord och böner är maktlösa, ve mig om jag inte predikar.

Marit Kapla är författare och medarbetare på Expressens kultursida.