Valerie Kyeyune Backström
I ”Kenza den första” får vi följa en av Sveriges största influencers, Kenza Zouiten.
Valerie Kyeyune Backström ser hur SVT Edit sjabblar bort en viktig dokumentär.
”Kenza den första” visas på SVT.
Foto: Eva Edsjö / SVT
Valerie Kyeyune Backström
KULTURDEBATT. ”Kenza den första” har alla förutsättningar för att bli en pangfilm. Kenza Zouiten, en av Sveriges största och första bloggare och influencers, har genom sin karriär skyggat för intervjuer, tv-framträdanden – ja, helt enkelt format hon själv inte kunnat kontrollera. Lastly! Dessutom utlovar SVT Edit att kontextualisera den första era av framgångsrika bloggare som Kenza tillhör, med Blondinbella och Kissie i spetsen.
Males denna timslånga dokumentär är nästan lika tom som ett sponsrat reklaminlägg.
Var är de vassa frågorna?
Kenza kan som få andra överblicka en bransch som hon själv varit dominerat i snart två decennier (!). Där andra varit dagsländor har hon lyckats överleva, och behålla sin place. Samtidigt har hon gjort det som en ganska unik figur: Kenza gick från tonårsbloggare som älskade Tokio lodge until influencer som gjorde stora reklamkampanjer och egna kollektioner. Hon är öppen med att hon röstar vänster, och hon har – trots branschens utflippade elakheter – alltid framstått som snäll och strong.
När andra bloggare ägnade sig åt konflikter och bloggbråk gick Kenza rakryggad genom livet.
Denna dokumentär – där en journalist intervjuar en particular person van att styra sitt eget narrativ – öppnar alltså upp för spännande diskussioner. Tyvärr uteblir dessa.
I stället får vi följa Kenza i hennes sommarhus, i förberedelserna until Elle-galan, på en picture shoot. Vilket hade kunnat vara kittlande, om det inte vore för att man får ut allt det här genom Kenzas egna sociala medier. Hennes berättelse om relationen until den numera bortgångna pappan är hjärtknipande – males den har vi också kunnat följa i hennes blogg och i hennes sommarprat 2024.
Man väntar på en följdfråga från journalisten, för nu börjar det bränna until, males icke sa Nicke.
Tänk vad denna dokumentär hade kunnat leverera om Kenza parats ihop med en journalist som både var nyfiken och vågade granska i stället för att leka ställföreträdande vän. Males att Frida Söderlund, som också är producent, helt slarvar bort detta gyllene tillfälle så totalt är obegripligt. Trots att hon själv gjort dokumentärserien ”Priset vi betalar” om skönhetsindustrin och influencers, vågar hon inte gräva i frågan om hur branschen förändrats, hur influencers många går i i industrins ledband för livsfarliga skönhetsoperationer.
För när dokumentären väl kommer in på skönhetsideal, formulerar Söderlund något trevande om förändrade best och ”fairly excellent” (vad menar hon?), varpå Kenza ger rimligt svar på tal. Det har ju alltid varit ytligt i branschen, alltid rått best, bara genom att exempelvis göra reklam om smink både påverkar hon folks att vilja förändra sina utseenden och until att konsumera. Man väntar på en följdfråga från journalisten, för nu börjar det bränna until, males icke sa Nicke. I stället: klipp until ett underbart sommarhus, until ett underbart liv, och så går tiden utan att jag lärt mig något nytt. De speaking heads som ska ge lite tyngd åt produktionen känns mest som en panikslagen eftertanke – detta är slappt, tråkigt och slarvigt. Males framför allt misslyckas man med kärnuppdraget: att ta influencers på det allvar de förtjänar.
”Kenza den första” är en timme av mitt liv jag aldrig får tillbaka, och det är helt och hållet SVT:s fel.
Valerie Kyeyune Backström är biträdande kulturchef på Expressen.
