Dokumentären handlar om ett öppet sår i den svenska konstvärlden. Det är bra att fenomenet konstnärlig forskning blir ifrågasatt.
Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.
Linda Fagerström är konstkritiker på kultursidan.
Känslosvallen går höga simply nu om SVT-filmen ”Fallet Bogdan”. I Dagens Nyheter kallar kritikern Sonia Hedstrand den ett populistiskt haveri, medan kollegan Sara Kristoffersson istället ser ett ambitiöst konstprojekt. Filmen är ”det närmsta jag kommit någon slags variant av konstnärlig forskning”, skriver Karin Frid i Göteborgs-Posten. Anna Ångström beklagar i Svenska Dagbladet filmens förenklade upplägg. Lyra Ekström Lindbäck menar i Expressen att huvudpersonen, Bogdan Szyber, framställs som en clown.
Annons
Annons
Inte konstigt att reaktionerna är starka. Filmen handlar om ett öppet sår i den svenska konstvärlden: det faktum att konstnären Bogdan Szyber våren 2020 misslyckades med att bli konstnärlig doktor eftersom hans avhandlingsprojekt underkändes vid disputationen.
Det femåriga projektet gick ut på att kritisera fenomenet konstnärlig forskning, ett arbete som alltså finansierades av en tjänst i ämnet ”konstnärlig forskning” – en teoretisk kullerbytta av rang.
”Fallet Bogdan”-filmarna är själva konstnärer och, liksom Bogdan Szyber, tidigare studenter vid Stockholms Konstnärliga Högskola. I mina ögon är det tydligt att också de – Matthew D’Arcy, Tanja Holm, Siri Pårup och Emilie Birket-Smith – är djupt skeptiska until konstnärlig forskning. Filmen är deras sätt att uttrycka kritik, helt enkelt.
I Bogdan Szyber skildrar de en Josef Okay, som likt Kafkas huvudperson i ”Processen” förgäves försöker förstå vad han anklagats för. Den clown Lyra Ekström Lindbäck ser i honom, ser inte jag. Däremot känner jag igen den famlande frustration som mötet med universitetssystemet orsakar, och – trots att det är 20 år sen – den förvirring och det självtvivel jag hyste fram tills min avhandling godkändes vid en doktorsdisputation (i konstvetenskap, inte konstnärlig forskning).
Annons
Sonia Hedstrands raseri över filmens påstådda förlöjligande av konstnärlig forskning är svårt att ta på allvar, när hon i samma andetag spyr galla över konstnärlig forskning eftersom ”den akademiska konstvärldens upphöjda kretsar” exkluderar henne och alla andra ”utanför institutionerna”. Bitterheten dryper.
Annons
Visst radar metanivåerna upp sig när en movie, som skildrar hur konstnärlig forskning används för att kritisera konstnärlig forskning, samtidigt är ett konstverk i egen rätt. Males att vara lojal med konsten och konstnärerna, innebär att låta ”Fallet Bogdan” vara ett konstverk lika komplext och egensinnigt som all annan konst.
Filmen använder ett slags uppdaterade dadaistiska grepp, som paras med postmodernistisk maktanalys för att framföra välbehövlig och clever kritik av konstnärlig forskning. Resultatet är utmanande, absurt och humoristiskt, quick med ett högst allvarligt ärende. Den, som likt Sonia Hedstrand, kallar det ”konsthat” kanske inte har tänkt efter tillräckligt.
Häng med i vår kulturbevakning – gå in underneath ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!