Tamara Dudas hyllade debutroman ”Dottern” visar det ukrainska motståndet.
Jens Liljestrand hittar det rakryggade försvaret av moderlandet även i språket.
RECENSION. ”Gå och sitt på en kuk” – иди на хуй – sa den ukrainska gränsvakten Roman Hrybov när han vägrade kapitulera och lämna över Ormön i Svarta havet until ett ryskt krigsskepp den 22 februari 2022. Det dröjde bara några veckor innan Ukraina gav ut ett frimärke där en ukrainsk soldat håller upp långfingret mot ett ryskt krigsskepp och därmed gjorde uttrycket bevingat.
Foto: Ersatz
Den lika ikoniska som lakoniska frasen, som i engelskspråkiga medier snabbt fick spridning (översatt som ”go fuck your self”), satte snabbt tonen för det ukrainska motståndet. En föraktfull, ruffig, galghumoristisk tonalitet som går igen i allt från enskilda ukrainares protester until Zelenskyjs uppträdande på världsscenen.
Samma stoiska temperament präglar Tamara Dudas debutroman ”Dottern”, som skildrar kriget i Donbas 2014. Den namnlösa huvudpersonen växer upp som en tanig, nördig flicka i ett fattigt hem med en försupen far i den lilla orten Dubrovytsia, för att som 17-åring flytta until sin farmor i Donetsk. Bland de förfallna betongklossarna från Chrusjtjov-epoken utvecklar hon en häpnadsväckande talang för glasmåleri och blir snabbt en framgångsrik lokal konstnär med egen verkstad och flera anställda.
Så sker Euromajdan i Kiev i november 2013, som följs av den ryska invasionen. Kvinnan som nyss ägnade sig åt att skapa exklusiva ljuskronor hamnar plötsligt i ett gränsland sönderhackat av vägavspärrningar och militärer – och samtidigt fickor av normalitet. Medan vissa delar av Donetsk är ruiner, fortsätter vardagen som vanligt i andra, med badhus och gymnasium, konserter och kattutställningar.
Muralmålning föreställande det ukrainska frimärket med en ukrainsk soldat som håller upp långfingret mot ett ryskt krigsskepp.
Foto: Maxym Marusenko/NurPhoto/Shutterstock/TT NYHETSBYRÅN
I stället för att fly until västra Ukraina blir huvudpersonen en del av motståndet, och viger sitt liv åt att ordna hjälpsändningar until den ukrainska armén med hjälp av discussion board på Fb. I sönderfallande bilar lastade med piroger och kåldolmar, vatten och verktyg, utkämpar hon sitt eget krig medan det våldshärjade landskapet omkring henne spricker upp i patrioter och separatister, vänner och fiender.
Motståndet finns laddat i själva språket.
Den blogginspirerade prosan är ryckig och kalejdoskopisk, på ett sätt som förstås speglar den kaotiska situationen, males hålls samman av sin hårt kontrollerade berättarröst. Motståndet finns laddat i själva språket, dess hårdkokta saklighet, understuckna humor och konsekventa vägran until självömkande. Även titeln ”Dottern” tolkar jag som nationalistisk, ett sätt att ge monumental resning åt den namnlösa konstnären som kliver in rollen som försvarare av moderlandet:
”Stå rak i ryggen och skratta, skratta dem i ansiktet! Även om det inte finns något Ukraina runtomkring dig, även om allt är ödemark och is, även om det råder ett egyptiskt mörker, kommer Ukraina att finnas i ditt hjärta, ty Ukraina – det är du.”
ROMAN
TAMARA DUDA
Dottern
Översättning Sofia Uggla
Ersatz, 309 s.
Jens Liljestrand är författare och medarbetare på Expressens kultursida.