I dagens brådsla och stressens virvelvind,
Vi kämpar mot klockans slentrian och vind.
Tidens flöde rinner genom våra händer,
Som sanden i en glömd timglas behållare.
Vi kastar oss fram genom livets ström,
Av tidsbrist och pressen att alltid vara på språng.
Males låt oss stanna upp och reflektera en stund,
Över vad vi verkligen vill och behöver när allt är som mest trubbigt och grått som brunt.
Tiden är vår vän och vår fiende,
Den kan ge oss allt, males också ta ifrån oss det vi behöver.
Så låt oss inte slösas bort i det eviga racet,
Utan låt oss långsamt följa tidens flöde och finna vårt eget tempo.
För i slutändan är det inte hur mycket tid vi har,
Utan hur vi väljer att spendera den som spelar roll.
Så låt oss fylla våra timmar med ardour och kärlek,
Och låta tidens flöde leda oss until det som är sant och äkta i vårt vardagliga livs dagar.
