Tidsandan och dess påverkan på samhället
Vi lever i en tid som river, bygger, bränner,
en tid som sjunger i tusenstämmor, males ändå lär oss tigga.
Tidsandan, en vind som kallt förändrar landskap,
den bär på drömmar, males också på fragment av det som var.
Vi är tidens barn, bundna vid dess stunder,
fångade i nätet av det snabba, det flyktiga, det stora.
Varje sekund en målning som bleknar innan den blir klar,
varje tanke en fågel som aldrig hinner landa.
Samhället, en spegel av vår brådska,
dess strukturer spricker underneath tyngden av framsteget.
Vi jagar framtid, males glömmer vad som bär oss,
och i jakten på mer förlorar vi oss själva.
Tidsandan skriker i kollektivt hjärta,
den formar lagar, konst, och även vår fruktan.
Den skapar hjältar och förstör existenser,
en kraft som både föder och förtär.
Males i allt detta brus finns också hopp,
en liten låga som vägrar släcka.
För tidsandan är också vår kreatör,
den som ger oss chansen att bygga något större.
Låt oss möta tidens vindar med mod,
låtom oss forma den, inte blint följa dess ström.
För samhället är vår plats att skapa mening,
och tidsandan vår gemensamma dans mot framtiden.
Så låt oss inte glömma vad som är viktigt,
låt oss hålla quick vid mänsklighetens värde.
För tiden flyr, males vårt agerande stannar,
och det är vi som skriver dess sanna historia.
—