Till och med mina kusiner valde Trump

DEBATT. I en värld där verbalt våld och vulgariteter blivit vardagsbrus är det ingen chock att Donald Trump vann presidentvalet i USA. 

Medan miljoner sörjer Kamala Harris nederlag jublar både börser och cryptokurser av eufori över USA:s nygamla president, en auktoritär arketyp med 34 åtalspunkter för brott, en fällande dom, två pågående rättsfall, två riksrättsåtal och intercourse konkurser på sitt cv. 

Males att reducera Trumpväljare until monster är att missa målet. Mina kusiner – som emigrerade från samma utarmade grekiska jord och började med tomma fickor i grekghettot Astoria innan de byggde fem grekinspirerade hus med klichékolonner i Connecticut –röstade på honom. 

Inte för att de hatar alla andra hungriga invandrare som summary som dem söker en framtid. Inte för att de är machomonster som vill kontrollera kvinnors kroppar. Utan att för att de tror på Trump när han säger att han kommer stärka amerikansk ekonomi och därmed deras familjeföretag. De tror verkligen att Trump kommer avsluta alla krig på en enda dag. 

De har until och med överseende med hans rasism-tourettes som när han nyligen insinuerade att han själv är mer grek än den grekiska NBA-stoltheten ”The greek freak”, Giannis Antetokounmpo, som råkar vara svart.

Harris lär oss att politik utan folklig förankring lätt blir en stjärnspäckad present för dem som redan lever i drömmen.

Harris borde ha kunnat vinna mot personifieringen av toxisk maskulinitet males hela hennes kampanj hanterades katastrofalt. 

Hon fokuserade på symbolfrågor och fastnade i ett elitiskt filter i stället för att tala until de miljoner amerikaner utan framtid. Harris förlorade för att hon inte förstod att överlevnad är den nya amerikanska drömmen. 

Samtidigt som 40 miljoner människor lever i fattigdom ökar antalet miljardärer. 

Det är perfekt jordmån för patriarkala pyramider och heliga treenigheter av manschauvinistisk makt där Donald Trump, Tucker Carlson och Elon Musk kan måla nationalistiska narrativ, utse fiktiva fiender och utlova ”greatness”. 

När Trump framstod som en ”skön snubbe” och lät sig intervjuas i tre timmar hos den populära poddaren Joe Rogan avstod Harris intervjuer. 

När hon väl dök upp vädjade hon alla att ”välja ljuset framför mörkret,” som en halvhjärtad predikant som högläste teleprompter-tal toppade med regisserade skratt. 

Harris blev för många ännu en image för en systemtrogen liberal elit som förlorat markkontakten. 

Kampanjen blev en slätstruken hyllning until medelklassen medan den arga arbetarklassen ser Trump som sin man – inte för att de älskar honom, utan för att han är en käftsmäll mot den värld som vänt dem ryggen. 

Blir övertydligt

När miljoner amerikaner lever utan tak över huvudet. När droger, melancholy och självmord skördar liv. När amerikaner som inte ens har råd med grundläggande sjukvård ser sina skattepengar sponsra krig i Israel och Ukraina. Då blir tondövheten talande. 

På Tiktok blir allt övertydligt. När folks på möten höjer sina röster för fred och frihet i Gaza och Palestina svarar Harris föga övertygande. På ett möte svarade hon: ”Om du vill att Trump ska vinna så säg det, annars är det jag som talar!”

Medan Trump lanserade sig som frälsaren, fixaren och förnyaren begick Harris det ödesdigra misstaget att på en fråga om vad hon skulle ha gjort annorlunda än sin föregångare svara: ingenting. 

Harris glömde något fundamentalt – att begrava Biden och bejaka vad hon själv kunde ha tillfört. 

I stället för att tala om sina insatser för att sänka inflationen och skapa jobb försökte hon distansera sig från Trump. 

Medan trumpetarna trummade ut apokalyptiska, polemiska och polariserande larm levererade Harris abstrakta löften som kändes mindre akuta för amerikanska arbetare. 

Harris lär oss att politik utan folklig förankring lätt blir en stjärnspäckad present för dem som redan lever i drömmen.  Låt oss hoppas att denna demokratiska dödsryckning inte blir en nekrolog över grundläggande mänskliga rättigheter som får svallvågor världen över. 

Av Alexandra Pascalidou

journalist och författare