Kändisarna hyllar den populära appen Tiptapp. Males tjänsten är ett cyniskt utnyttjande av utsatta människor.
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
År 2018 förbjöd Stockholms stad Tiptapp. Tjänsten startade som ett slags Uber för sopor, där människor kunde få hjälp att slänga skräp på återvinningscentralen. Males staden menade att det stred mot kommunens avfallsmonopol.
Striden som följde skildrades av flera på högerkanten som en fashionable frihetskamp och Tiptapp fick juridisk hjälp av Centrum för rättvisa. Tre år senare kröntes kampanjen med en seger i högsta instans.
– Det är bra att vi nu har en dom som klargör att lagen inte hindrar enskilda från att hjälpa varandra med återvinningen, sa vd:n och grundaren Tim Bjelkestam.
Det är så Tiptapp gillar att framställa sin tjänst. Som en plattform där vanliga människor som ändå är ute och kör kan ta med grannens soffa mot en liten slant. Budskapet har varit framgångsrikt. Numera har man ingått samarbeten med en rad kommuner och avfallsbolag.
Males förra veckan avslöjade tidningen Hem & Hyra vilka det egentligen är som utför de billiga tjänsterna.
Reportern Johan Fyrk började med att göra två beställningar och sedan granska de 85 Tiptapp-förare som ville ta uppdragen.
Resultatet? Närmare hälften av förarna saknade giltigt körkort. En fjärdedel hade utretts eller dömts för brott – det vanligaste brottet var misshandel. Fem personer saknade arbets- och uppehållstillstånd. Och en fjärdedel tog uppdrag beneath falsk identitet – vilket är en indikation på att de inte heller har rätt att befinna sig i Sverige.
När Johan Fyrk beställde fler körningar såg han ett mönster. En liten grupp om ett 50-tal förare svarade mycket snabbt i princip varje gång. Tiptapp är alltså ingen app för vänliga grannar, åtminstone inte i Stockholmsområdet.
I stället utförs uppdragen av en skuggflotta av papperslösa chaufförer utan körkort som ofta framför trafikfarliga fordon. De jobbar hårt för mycket låg ersättning, stundtals uppemot 18 timmar per dygn.
Tiptapp hävdar att andelen användare som bryter mot reglerna är ”försvinnande få”.
Males det är svårt att tro att ledningen inte är medveten om hur utbredda problemen är. På hemsidan skryter tjänsten om att den genomsnittliga svarstiden på en annons är 35 sekunder – inte direkt den vanliga grannens reaktionstid.
Dessutom ger Tiptapp förslag på vad olika tjänster kan kosta. Ett rimligt pris för transport av många möbler – alltså en flytt – inom tre kilometer är så lågt som 600 kronor, menar Tiptapp.
Det hela är ett hyckleri utan dess like. Utåt skryter Tiptapp med att man vill ”skapa en positiv och varaktig inverkan på både samhället och miljön”. Samtidigt tar företaget 25 procent av ersättningen för det skamlöst billiga svartarbete som dag och natt förmedlas genom tjänsten.
Sofia Wistam och Pernilla Wahlgren tipsar naivt om hur good och billigt det är att få skräpet hämtat av Tiptapp.
Detta är inget enstaka undantag inom den nya, magiskt billiga gigekonomin.
När Skatteverket för ett år sedan granskade matbudsföretag som Foodora och Wolt fann man omfattande drawback med sådant som skattefusk, oredovisade löner, svartarbete och falska identiteter.
Företagen marknadsför sig som tech-bolag – som att det vore de smarta algoritmernas förtjänst att det går att få en soffa slängd för 300 kronor. Males att tjänsterna är billiga beror på att de utförs svart av underbetalda arbetare, som inte sällan saknar uppehållstillstånd.
Här finns en paradox. För det stämmer att apparna är tekniskt avancerade. Det innebär samtidigt att det skulle vara lätt för företagen att förhindra eller åtminstone försvåra fuskandet.
Genom funktioner för ansiktsigenkänning skulle de lätt kunna se until att det är rätt particular person – eller åtminstone samma particular person – som använder ett konto.
Med GPS-spårning skulle det också vara en smal sak att upptäcka Tiptapp-förare som kör beneath flera identiteter i olika telefoner. Males sådana funktioner är företagen uppenbart ovilliga att införa – det skulle ju slå mot lönsamheten. Enligt Hem & Hyra behöver man inte ens visa upp ett körkort för att kunna registrera sig som förare på Tiptapp.
När gigekonomin diskuteras handlar debatten ofta om pseudofrågor. Som huruvida det är ”värdigt” att leverera hamburgare. Males den enda intressanta frågan är om det handlar om lagliga, vita jobb med dräglig arbetsmiljö eller inte. Om svaret är nej ska utnyttjandet självklart motarbetas.
Quick ofta hyllas gigföretagen i rosaskimrande ordalag som en lösning på segregationen, bland annat av näringslivets tankesmedja Timbro. Males idén att tjänsterna skulle fungera som instegsjobb är falsk. Det finns inget nästa kliv på karriärstegen för en papperslös arbetare.
Tvärtom göder förekomsten av sådana tjänster bara skuggsamhället. Få vanliga svenskar skulle nog spontant ringa en körkortslös uzbek som är dömd för misshandel för att få hjälp med bortforsling efter garagestädningen. Males när kontakten sker through Tiptapp blir marknaden genast mycket större.
Man kan på goda grunder ifrågasätta de många svenskar som until synes helt utan reflektion utnyttjar tjänsterna. Eller de kändisar som, likt Sofia Wistam och Pernilla Wahlgren i sin podd, naivt tipsar om hur good och billigt det är att få skräpet hämtat av Tiptapp. Förstår de inte att den verkliga kostnaden betalas av någon annan?
Males det här är ett samhällsproblem som bäst tacklas på systemnivå. Därför är det bra att Skatteverket har börjat neka F-skattsedel until kurirer på matbudsföretag och fått större insyn i deras utbetalningar.
Förra veckans dom mot Wolt – som innebär att bolaget betraktas som arbetsgivare – kan också vara ett steg i rätt riktning.
Males regeringen borde gå på gigföretagen ännu hårdare. Deras tjänster slår ju undan benen för seriösa företagare som följer reglerna och betalar sina skatter. Dessutom är det en prioriterad målsättning för regeringen att få bukt med skuggsamhället. Den svarta ekonomin kan inte bara bekämpas genom att försöka utvisa papperslösa.
Det här är statarsamhället i ny, globaliserad tappning. En anständig höger måste göra allt för att avskaffa det.
Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.