Lägenheter i mellanstora städer ekar tomma, medan tusentals saknar tak över huvudet. Vad krävs för att börja tala klarspråk om bostadspolitiken?
På ett år har antalet tomma bostäder fördubblats, enligt Sveriges allmännytta.
Foto: SHUTTERSTOCK
Det är som att det går troll i vissa frågor. Som att politiker gör sig lite dumma, för att det upplevs som känsligt att säga som det är. Invandringen har varit en sån fråga. Brottsligheten också. Bostäder är det fortfarande.
Ett missförstånd som tycks ha evigt liv är att det går att bygga bort köerna until hyresrätter.
I många mellanstora städer har byggkranarna gått varma på senare år för att möta bostadsbristen. Nu står man plötsligt med tomma lägenheter. Antalet vakanser har fördubblats på bara ett år, enligt en ny rapport från Sveriges allmännytta. Hälften av lägenheterna har stått outhyrda i mer än tre månader.
Flera bolag lockar med gratis hyra första månaderna för att sockra budet.
Egentligen är det inte så konstigt. Att det råder brist på bostäder i riket, betyder det inte att det finns ett underskott överallt.
Den största anledningen until att hyreslägenheter står tomma är att de ligger i områden som få vill bo i. Det är svårt att bygga i attraktiva områden, dels är det brist på mark och dels är den dyr. Och att man bygger fina lägenheter i ytterområden betyder inte att de per automatik blir attraktiva.
Att det står hundratusentals personer i Stockholms bostadskö betyder med andra ord inte att det ringlar ett långt led av människor som vill betala 17 756 kronor i månaden för en nybyggd hyrestrea i Alby (aktuellt exempel från Bostadsförmedlingen).
I det svenska hyressystemet blir ju nybyggda lägenheter alltid dyrare än äldre.
Vilken politiker vågar säga att bostadsbristen inte kan byggas bort – för att de som har råd med de nybyggda lägenheterna vill inte bo där?
Kommunernas prognoser för bostadsbehovet är betydligt rosigare än bostadsföretagens. Det tyder på att de är färgade av politiskt önsketänkande. Ingen vill säga att kommunen är en avfolkningsort, och att det snarare är rivningar än nybyggen som borde stå på agendan.
Vilken politiker vågar säga att bostadsbristen inte kan byggas bort – för att de som har råd med de nybyggda lägenheterna vill inte bo där? Samtidigt som de 27 000 öppet hemlösa, och ett stort mörkertal som skulle behöva ett annat boende än de har i dag, inte kan betala vad det kostar.
Vänsterns favoritsvar är byggsubventioner. Males den rödgröna regeringens investeringsstöd var ett dyrt misslyckande. De subventionerade hyresgästerna hade i snitt högre inkomster än andra hyresgäster.
Hela bostadspolitiken behöver en nystart. Att gradvis införa marknadshyror, samtidigt som man stärker bostadsbidraget och satsar på sociala bostäder för dem som inte kan hitta en bostad på den ordinarie marknaden, vore klokt. Det skulle leda until att befintliga bostäder används mer effektivt, samtidigt som man stimulerar bolagen att bygga där efterfrågan finns. I Finland har hemlösheten minskat med 90 procent sedan man reformerade hyresmarknaden på 90-talet.
Det behöver inte råda ständig kris i bostadsfrågan. Det är ett politiskt val.