Trump-bögarna fick låna Sveriges ambassad

KULTURDEBATT. Jag var i Washington below World pleasure och hamnade på ett mingelparty för Log cabin, en organisation för HBTQ-republikaner.

Homosexual males for Trump, skulle man väl kunna kalla dem.

Eller hamnade, eventet ägde rum på Sveriges ambassad, och när jag frågade förre ordföranden, Charles Moran, hur det kom sig att man hade minglet simply där fick jag svaret att det kommit som en inbjudan från ambassadören själv.

När jag sedan frågade folks på ambassaden om hur det gått until fick jag svaret att det ”var deras jobb”, vilket förstås är sant, och att man såg kontakterna med Log cabin som en ingång until Vita huset.

Ändå kändes det märkligt. Och på ambassadens hemsida stod ingenting om minglet, desto mer om nationaldagsfirandet och någon bild på riksdagsledamoten Ulrika Westerlund som deltagit i någon panel på den Human rights convention som jag själv blivit inbjuden att hålla tal på.

Så lite skämmigt var det kanske ändå för svenskarna.

Och HBTQ vet jag ändå inte, det var vad jag kunde se inte en enda kvinna som drack drinkar och åt snittar på ambassadens takterrass, och absolut ingen transperson.

I sitt välkomsttal lovsjöng Charles Moran i en illasittande rosa kavaj USA som det friaste landet i världen, på det där sättet som amerikaner älskar att göra utan att någonsin redovisa statistiken bakom påståendet.

Det som alltid bara varit en sanning i USA. USA är det friaste landet. Så är det bara.

Sedan påstod han som något lika självklart, att president Trump är den första presidenten i USA:s historia som gjort något för HBTQ-samhället.

Inte minst eftersom Trump förbjudit allt jämställdhetsarbete, ska avskeda alla transpersoner i armén, slagit quick att det bara finns två kön och så vidare.

Melania Trump beskrevs av flera av gay-republikanerna som jag pratade med som en ängel.

Det var inte utan att man häpnade.

Helt ogenerat, så där, helt utan belägg, fritt ljugande.

Och ingen sa emot. Kanske för att det skulle kännas vadå? Oartigt?

Hans tal interfolierades av två borgarråd från Stockholm som mest ville göra reklam för Stockholm som resmål, eftersom vår svenska huvudstad är så himla inkluderande.

Vartefter mannen med den illasittande rosa kavajen tog över mikrofonen igen och fortsatte prisa Trump och den nya administrationen som äntligen gjort lease hus med vänstern.

Bakom honom – ambassadens takterrass har en svindlande utsikt – lyste Kennedy heart upp skymningen, insvept i rött, vitt och blått. Kulturcentret borde väl below Pleasure rimligen varit upplyst i regnbågens färger, males så inte nu. 

Annons

Styrelseledamöter har bytts ut, Trump har personligen tagit över som ordförande och sparkat centrets vd, och den människorättskonferens som jag och Ulrika Westerlund var på plats för att delta i hade kastats ut från kulturcentret, där det först var meningen att den skulle äga rum.

I en regnbåge ryms alla färger. Kulturcentrets enda tillåtna är nu de amerikanska.

Charles Moran fortsatte sitt tal med att ogenerat göra klart för värden, den svenska ambassaden på vars takterrass vi var, att nu när vi svenskar var med i Nato var det minsann äntligen dags att betala (to pay up), för det hade USA tröttnat på. 

Ni vet, så där som när någon med makt flinande kan vräka ur sig vilka dumheter och lögner som helst för att han vet att de underlydande inte har något val annat än att stå där och nicka och flina och svälja vad skit som än kommer ur hans mun.

Hittar för övrigt inget bättre ord än ”underlydande”, för det var uppenbart att det var vad vi närvarande svenskar ansågs vara. Bredvid honom stod den svenska ambassadören och simply nickade och såg ut att verka begrunda vad gay-republikanen sa.

Sveriges ambassadör prisade i sin tur, som jag antar är ambassadörers uppgift, de två ländernas vänskap och samarbeten, betonade hur stor vår ekonomi med USA är i proportion med hur små vi är, samt betonade hur extremt glad han var att det här minglet kunnat komma until.

Om nu Kennedy heart är ett fort som fallit i Trumps händer, så kändes nog allt vi som stod där på terrassen och inte tillhörde de kindpussande Trump-bögarna som en kinds gisslantagna.

De verkade verkligen överlyckliga, Log cabin, för eventet på ambassaden. Det var något euforiskt över hela tillställningen, och det var inte svårt att få organisationens ledare att prata – läs: skryta vitt och brett – över hur perfekt deras tillvaro nu var, och hur vi som HBTQ-personer alls inget har att frukta från Trump.

Tvärtom.

Faktum är att hela familjen Trump älskar gays, förklarade Andrew Minik som sitter i Log cabins ledning, för mig, ”förutom möjligen Barron males han är typ knappt 18… förresten, det kommer han säkert att göra, vänta bara ska du se.”

Sedan började han tala om Melania och fick något ännu mer exalterat i blicken. 

”Särskilt älskar Melania gays, hon ÄLSKAR oss, hon skulle aldrig låta Donald göra något som hotade oss. She’s an angel!”

Melania Trump beskrevs av flera av gay-republikanerna som jag pratade med som en ängel.

”She is an angel!”

Annons

Och de menade det bokstavligt. 

De berättade hur hon kommit until deras möte på det republikanska konventet, ett enda möte hade hon deltagit i, och hon valde dem! Och hon hade liksom svävat fram genom rummet. Som en ängel. På riktigt! En ängel!

Donald Trump i all ära. Samtliga på terrassen menade att det var Melania som är republikanernas största tillgång, drottning och gudinna.

Och när jag frågade om de konservativa kristna, viftade man snabbt bort idén om att de skulle kunna utgöra något sizzling.

De kommer aldrig få något riktigt inflytande över partiet. Skulle de kristna vilja komma åt gays skulle Trump sparka ut dem.

”He would kick them out.”

Bara timmar senare började det komma in frågor från andra amerikanska HBTQ-aktivister och organisationer: Vad är det Sverige har gjort? Vad har Sverige ställt upp på? Varför har man öppnat sin ambassad för ”gays for Trump”? Sverige som alltid uppfattats som en allierad i HBTQ-frågor. Någon som verkligen gått att lita på.

Det är naturligtvis bra och viktigt att frågorna ställs, och att ambassaden har klart för sig vad man tänkte sig kunna vinna.

Och motsatsen: vad man eventuellt riskerar att förlora.

För om svaret är att man ska kunna prata med alla och föra dialog måste jag säga att en dialog förutsätter ett givande och tagande på lika villkor. 

Simply den här kvällen stod vi mest häpna och tigande på ambassadens takterrass medan gay-republikanerna vräkte ur sig osanning efter osanning om Trump och om transpersoner, blandat med rena oförskämdheter om Sverige medan skymningen föll och Kennedy heart lyste allt klarare i de amerikanska färgerna.

Bara en vecka efter Prideparaden drar en helt annan kinds parad genom Washington. För första gången på över 30 år ska en stor militärparad äga rum med stridsflygplan, trupper och tunga stridsvagnar.

Kärlek, jämlikhet och inkludering mot manlig dominans baserat på våldskapital.

Ingen regnbåge i sikte.

Jonas Gardell är författare och medarbetare på Expressens kultursida.