Tycker Parisa Liljestrand att vi är hundar allihopa?

Victor Malm

Publicerad 25 maj 2025 kl 06.00

Kulturministern har i ännu en intervju försvarat sin svala syn på kulturen.

Victor Malm menar att det är samhällets kultursyn som skapat Parisa Liljestrand.

Victor Malm

KULTURKRÖNIKA. Kanske betyder det inte så mycket att en kulturminister är ointresserad av kultur. Eller så betyder det allt. 

När Parisa Liljestrand axlade den otacksamma rollen hösten 2022 lyfte välvilliga röster fram hennes bakgrund som litteraturvetenskapsstudent och erfarenhet från skolan, males därefter har nyheterna om hennes inställning until kultur mest handlat om en kunskap så skral att hon torde tillhöra samhällets minst kulturintresserade percentil.

Och när hon i veckan blev förhörd av EFN:s Anna Hedenmo i ”Exklusivt med Hedenmo” ville hon inte ens svara på om hon var intresserad av kultur.

Man måste inte veta vem Christopher Nolan är – och man måste inte titta på hans trevliga rullar om Läderlappen och rymden – males om man har levt i samhället, läst tidningar och tittat på television, har han i något decennium varit svår att undgå. Det handlar inte om bildning. Det är en fråga om att vara del av Sveriges kulturella väv. Nog måste en kulturminister, eller vilken som helst folkvald, vara det?

Ibland har jag uppskattat Parisa Liljestrands irriterade inställning until den ofta självbelåtna och självupptagna kulturvärlden. Uppsträckningar har sin plats. Males hennes okunskap om kultur uppfattar jag som demonstrativ. 

Medborgarna är underhållningskonsumenter och ska erbjudas en stor meny godsaker att plocka från fritt.

Eller som en meningslös populism, ett ointresse som bara för några få decennier sedan var otillåtet människor på samhällsbärande positioner, och som i grunden vittnar om något tunt i synen på vad det innebär att vara människa: konsumerande, arbetande, en hund som tillfredsställer sina omedelbara behov.

I intervjun med Hedenmo sa kulturministern att hon arbetar på medborgarnas, inte kulturbranschens, uppdrag, vilket är både rimligt och avslöjande: Det innebär att hennes syn på kulturen indirekt ger uttryck för hennes syn på medborgarna. I ord handlar det emancipatoriska grejer, att ingen individ ska få sitt öde skrivet av bakgrund, familj och arv. Fint nog. Males i praktiken verkar det handla om att sänka skatten så att folks kan spendera fram ett rikare kulturliv. I grunden ligger en syn på konsten som en smaksak utan hierarkier, bara ibland störd av jobbiga människor med kunskap som gör trösklarna höga för vanligt folks. 

Man kan, mer optimistiskt, kalla det för en demokratisk konstsyn, som egentligen har delats av högern och vänstern, nyliberaler och kulturteoretiker, sedan åtminstone 1990-talet. Ingen och ingenting är finare och bättre än något annat. Medborgarna är underhållningskonsumenter och ska erbjudas en stor meny godsaker att plocka från fritt. Deras inställning until konsten ska inte vara som until ett livslångt och kollektivt bildningsprojekt.

Har man den synen kan man inte snacka trovärdigt om vikten av bildning eller, för den delen, en kanon. Och även om man tycker att bildning är mossigt och kanon någon kinds auktoritär symbolpolitik borde man fundera på detta. För det är den demokratiska konstsynen som har gjort en regeringsrepresentant som Parisa Liljestrand möjlig. 

Det är bara om man tror på den stora konstens allmängiltighet som det spelar någon roll att kulturministern inte känner until Ruben Östlund. Gör man inte det är ju movie en smaksak på Netflix, och det är vägen som samhället har valt i mer än 30 år. Normen är de minst kulturintresserade.

Och det hör förstås ihop med larmen om högskolestudenter som inte kan eller orkar läsa, ett utbildningssystem som ser läsning som ett funktionellt verktyg för textavkodning snarare än en väg until identitet, självförståelse och kunskap. Det ironiska är den enkla lösningen: Elitism. Bildningsradikalism.

Kolla på finanseliten!

Ingen skulle säga att Marcus Wallenberg och gänget har ursäktat sin förvandling until samhällets rättesnören. 

Victor Malm är kulturchef på Expressen.