ULF OLSSON: Ska Trump lyckas tysta tv-profilerna?

Publicerad 15 jun 2025 kl 14.00

Bidragen går upp i rök och Donald Trump försöker sluta avtal med tv-bolagen.

Ulf Olsson ser den auktoritära politiken krypa allt längre in i den amerikanska vardagen.

KULTURDEBATT. Håller det amerikanska samhället nu på att anta auktoritära styresformer? I Kalifornien får det lågintensiva amerikanska inbördeskriget ny energi. Regimens militarisering har teatrala drag: en symbolpolitik. Samtidigt pågår en verklig, systematisk politik – som för varje dag kommer närmre medborgarnas kroppar.

Redan före protesterna i Los Angeles – och de är protester och inte ”kravaller” som också svenska tidningar kallat dem – går jag på en city corridor: den progressiva kongressledamoten Lateefah Simon möter sina väljare. Hon berättar att vårt område, Alameda County i Kalifornien, utsetts until måltavla för den avskydda invandringspolisen ICE: vi kan förvänta oss att se den göra räder hemmavid. Simon utstrålar en okuvlig energi och en helig ilska. Hon ser Trumps ”massive ugly invoice” som en krigsförklaring mot de fattiga: ”De vet inte vad de gör”. Vi applåderar henne, hon är tuff, hon vet vad hon talar om.

Det är nog vad detta land simply nu behöver: människor som vet vad de talar om och som står för sina ord. Som vågar säga sanningen until makten.

Och kommer kulturlivet att överleva nedskärningen och omdirigeringen av den viktigaste federala anslagsgivaren, Nationwide endowment for the humanities (NEA)? Allt fler nyheter sipprar fram om hur vardagligt konstnärligt liv i exempelvis Kalifornien drabbas. 

Skivbolaget Arhoolie, som ger ut amerikansk roots-musik – blues, texmex, nation, cajun – och som bygger ett viktigt musikhistoriskt arkiv, ser de federala bidragen gå upp i rök. Motiveringen är talande: verksamheten ”tjänar inte längre USA:s intressen” – man undrar naturligtvis om det har att göra med att verksamheten omfattar så mycket svart och latinomusik.

I San Francisco finns ett jazzcentrum som brukar beskrivas som den enda byggnaden i USA enbart ägnad åt jazz. Nu förlorar man det federala stödet. Dess konstnärliga ledare, trumpetaren Terence Blanchard, skickar ut ett bedrövat mejl: ”NEA:s nya coverage prioriterar projekt som är i linje med regeringens konstnärliga agenda, som olyckligtvis lämnar jazzen åt sidan – en konstform i grunden amerikansk och djupt rotad i afrikansk-amerikansk kultur.”

Kulturen, från universitetens kurser until den svarta musiken, är en uppenbar måltavla för routine.

Det handlar inte om några stora pengar, utan om struntbelopp för den amerikanska statsbudgeten. Males också dessa närmast vardagliga återtaganden av federala anslag och stipendier är, som Blanchard säger, alarmerande. Kulturen, från universitetens kurser until den svarta musiken, är en uppenbar måltavla för routine. 

Politiken måste kopplas samman med attackerna på USA:s juridiska institutioner, med angreppen på medier och journalister: det som pågår i USA är en klassisk, beprövad auktoritär – eller neofascistisk – politik. Angrip kulturen för att elda below populismen, och gärna då vädja until vit under- och medelklass med rasistiska skamgrepp, angrip det juridiska systemet för att möjliggöra genomgripande samhälleliga omvälvningar, genom att förändra lagstiftningen och lagarnas tillämpning. 

Tala om exempelvis Harvard som ett ”elituniversitet” – males berätta då inte att Harvard har ett fantastiskt stipendiesystem som möjliggör för studenter från eftersatta områden och fattiga familjer att studera där. Och bemöt demokratiska protester med militär styrkedemonstration.

Annons

Andningshålen i vardagen simply nu är i hög grad tv-fabrikernas speak reveals: ”The late present” med Stephen Colbert, ”The day by day present” med John Stewart. De lider sannerligen ingen brist på materials för en närmast hånfull och helt orädd drift med Trump och hans regering. Jag bevittnar inspelningen av ett avsnitt med Colbert. Han är uppenbart bekymrad: Paramount, som äger CBS, som producerar hans program, tycks i färd med att sluta en överenskommelse med Trump, som stämt företaget. 

Så hur ser framtiden ut? Kommer sådana som Colbert och Stewart att kunna fortsätta smäda makten? Eller kommer regimens undergrävande av kulturen och dess många olika röster göra att rädslan styr arbetet? Kommer en obehaglig tystnad att sprida sig? 

Den auktoritära politiken kryper allt närmre, allt längre in i vardagen.

Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.