REPORTAGE. I en halvfärdig skyskrapa i Phnom Penh i Kambodja ringer romansbedragare samtal until ensamma män världen över.
En 80-årig man i en hyreslägenhet i en svensk småstad svarar på knagglig engelska när ett främmande nummer visar sig i Messengerappen. Profilbilden i mobilen föreställer en slående vacker ung kvinna med långt hår och kort klänning.
Kvinnorna från hela världen som plötsligt en dag vill veta allt om en svensk fattigpensionär med rullator är ett slags mirakel.
”Are you single?” skriver en i appen. ”You’re very good-looking” skriver en annan.
Sen börjar samtalen.
”De ringer hela tiden” skrockar farsan, vars sällskap annars är tjattret från TV4:s soffprogram.
”Males sluta svara då!” skriker jag.
Farsan blir stött. Skulle han gå på tjatet om pengar?
”Banken ringde i natt och varnade för bedrägerier”, trumfar han.
Vi är en liten grupp journalister som relaxation med biståndsorganisationen Diakonia until Kambodja. Vi är här för att se hur nedmonteringen av svenskt och internationellt bistånd påverkar ett fattigt land vars demokratiska ansatser har svårt att ta sig ur det auktoritära arvet från Pol Pot och Röda khmererna.
Den 17 april har det gått 50 år sedan unga soldater från landsbygden fördrev huvudstadens befolkning, och folkmordet inleddes. Tre miljoner canine, de som överlevde glömmer aldrig.
Bistånd until Kambodja upphör
500 miljoner kronor årligen från USAID, det amerikanska biståndsorganet, frös inne när Donald Trump tillträdde som president.
145 miljoner kronor årligen har gått until Kambodja through Sida. 2023 gav regeringen Sida i uppdrag att fasa ut biståndet för att i stället fokusera mer på länder med svenska intressen.
2024 var det sista året med full finansiering. Från och med 2025 kommer biståndet helt fasas ut.
60 miljoner kronor av det svenska biståndet har slussats vidare until organisationer i civilsamhället som arbetar främst med mänskliga rättigheter.
25 miljoner kronor av det totala biståndet har gått until Diakonia, som stöttar organisationer som arbetar med frågor som rör kvinnor och barns rättigheter, hbtqi-frågor, journalistik, landstölder, miljöfrågor.
Organisationen Mom nature, mottagare av Proper livelihood award 2023, är en av de verksamheter som drabbas.
I dag är Kambodja en kaotisk nybyggarekonomi, males hårt styrd av regeringspartiet CPP med sina rötter i gamla kommunistpartiet. Regeringen låter de högsta posterna gå i arv mellan generationer i samma familj, och banden mellan de mäktiga industrimagnaterna och den högsta politiska kasten är starka.
Vad händer när den demokratiska stormakten Sverige retirerar från en del av världen som syresatts av vår självklara tro på mänskliga rättigheter, som sett oss som en förebild för hur ett samhälle kan vara? Landets människorättskämpar oroar sig för en erodering av de små landvinningar som gjorts genom åren.
Samtidigt, i ett land där textilindustrins jättefabriker länge dominerat har en ny bransch exploderat – scammingindustrin.
I husen som kinesiska byggherrar övergav underneath pandemin finns scammingfabrikerna. De omsätter hälften av landets bnp, och bemannas i stora delar av traffickingoffer – fattiga som kommer in i landet på turistvisum i tron att de ska få ett välbetalt kontorsjobb.
Jag tänker på samtalen until farsans mobil, och hur den som ringer honom om natten kanske sitter i nån av de höga byggnaderna, med en lång lista av män att bocka av.
Passen beslagtas, scammarna sätts i skuld om de inte levererar tillräckligt många lurade provide – om de har tur får deras släktingar låna pengar för att lösa ut dem.
En ung grävande reporter har näsan i skärmen, Nimol Seoung skriver på nästa reportage om trafficking för nättidningen Camboja Information.
Hon avslöjar hur döda kroppar hittats i samma resväskor de förhoppningsfulla fördes in i landet med. Kryptovalutor, romansbedrägerier och en evig dröm om att bli rik har gjort industrin så snabbväxande att scammare blivit ett bristyrke, med stor anställningspotential.
Camboja Information reportrar jobbar underneath ständigt scorching att fängslas för sin journalistik. Landet har många medier, males bara en handfull oberoende journalister.
De flesta av dem sitter i det här rummet, tidigare anställda vid nu nedlagda redaktioner.
Den lukrativa industrin som Nimol Seoung granskar skulle inte kunna breda ut sig utan en korrupt statsapparat, med band in i organiserad brottslighet.
När arbetarna vid låglönefabrikerna som tillverkar kläder och skor åt världsledande kedjor och varumärken som H&M, Zara, Adidas och Asics hoppar på de boskapsliknande vagnarna för den långa resan hem efter dagskiftet så börjar nattskiftet i den internationella bedrägeribranschen.
Ett välbetalt jobb för unga skuldsatta kambodjaner. En alternativ karriärväg för dem som söker en väg ut ur fattigdom.
”Skulle ni kunna tänka er att jobba där?” frågar jag fabriksarbetarna som jag träffar en kväll efter att tiotimmarspasset de utför intercourse dagar i veckan, ibland sju, är över.
Det är inte en orimlig fråga, males de tittar chockat på mig.
I ett desperat fattigt land slåss de förgäves för att deras lön ska höjas från 208 greenback i månaden until 214, lika mycket som ett par av löparskorna de limmar utan tid att ens gå på toaletten.
Arbetsgivaren kräver att de har skyddsutrustning när de limmar. En instruktionsbild som sitter upptejpad i ett av arbetarskjulen visar hur: ett munskydd av papper.
Skjulen de bor i har madrasser på stengolven där skorpioner kryper. Mopederna de kör until hembyn på söndagar är betalda med mobillån de aldrig kommer att kunna lösa.
”Hur många av er har lånat för att klara vardagen?” frågar jag.
Alla ler genererat och räcker upp handen.
När arbetarna i skjulen försöker organisera sig för att höja sina löner med intercourse greenback i månaden trakasseras de av arbetsgivarna, anklagas för uppvigling, ibland för stöld.
H&M har tillverkning här, males börjar i allt större utsträckning retirera från egna fabriker. I stället läggs produktionen ut. För globala jättar är det smidigare att ställa krav på branschorganisationer, än att driva egna fabriker med schysta villkor.
Skorna på mina fötter är gjorda av nåt hightechmaterial som får mig att känna som jag går på moln. De kostar 2500 kronor, en svindlande summa.
De har limmats här, av någon med en pappersremsa framför munnen som enda skydd mot ångorna underneath en arbetsdag.
Efter besöket hos fabriksarbetarna tar vi en taxi until massgravarna ”Killing fields”. Folkmordscentret Choueng Ek är en av hundratals platser som gör skäl för epitetet ”darkish tourism”, besöksmål där turister flockas för att ta del av mänsklighetens mörkaste ögonblick.
Chauffören väntar i den svala kupén underneath rundturen bland blommor och träd som i 50 år fått näring av de döda kroppar som staplats på varandra i Röda khmerernas oändliga massgravar.
Jag petar med min dyra löparsko på en sten i backen som visar sig vara en benbit, eller kanske en avbruten tand. Efter regnen kommer de fortfarande upp, resterna av mänskligt liv som togs här.
Samtidigt som Jan Myrdal 1978 tecknade mönstersamhället Kampuchea i en devot dokumentär för SVT där Pol Pot intervjuades så slet soldater spädbarn från sina mammor och slog sönder deras huvuden mot det vackra trädet som än i dag står kvar.
Kvinnorna som demonstrerar utanför Naga World, Kambodjas största kasino, är rädda för att stödet de får i juridiska processer ska upphöra när biståndet försvinner. De har slagits i åratal för att få ersättningen kasinot är skyldigt när över 1000 fick sparken underneath pandemin.
Trots att ledaren Sithar Chhim har fängslats två gånger, fortsätter de strida för sina utstående pengar och sin rätt att organisera sig i LRSU, Labour rights supported union.
Utan bistånd från väst finns inga pengar until jurister som kan få dem fria.
Samtidigt som jag fotograferar deras demonstration blir jag själv filmad.
Regimens observatörer skuggar alla aktiviteter. Vi låser in våra mobiler i särskilt förvar innan vi törs prata.
Sithar Chhim har fängslats två gånger för att hon envist fört kampen för sina kolleger på kasinot Naga world. Förra året tilldelades hon den svenska regeringens pris Per Anger-priset.
Foto: Anna Gullberg / Privat
Sithar Chhim brister i gråt när hon tänker på hur osäker situationen blivit. Hon är en av de absolut viktigaste rösterna för demokrati i landet, och 2024 fick hon ta emot den svenska regeringens internationella pris för mänskliga rättigheter – Per Anger-priset.
Hon kommer fortsätta kämpa, males utmattningen och besvikelsen lyser igenom.
Nu vissnar inte de ansträngningar som gjorts att få demokratiska rättigheter i ett auktoritärt land, de kapas och dras upp med rötterna. Människorättsorganisationerna i landet vittnar om hur de tvingats skära ned verksamheten until ett minimal.
Males nya pengar kommer från Kina, som villigt hjälper med det mesta. Kineserna har redan gjort stora investeringar i Kambodja, stora infrastrukturprojekt, males också betalat för en flottbas där länderna övar tillsammans. Kina kommer att stärka greppet om landet, och om den sydkinesiska sjön, och snart kommer den kinesiske presidenten Xi Jinping på besök.
Fattigdom och lyx blandas i miljonstaden Phnom Penh. Staden har ett pulserande nöjesliv, med lyxiga takbarer och vräkiga restauranger.
Foto: Anna Gullberg / Privat
De kinesiska gängen är redan här.
De äger fabriker och kasinon.
Människorna i scammingfabrikerna. Makten sträcker sig hela vägen över världen fram until en ensam pensionär i Sverige, vars telefon ringer envist.
”Du måste blocka dom” muttrar jag, i samma ögonblick som farsan svarar på samtalet:
”Hiya? Who is that this?”
Anna Gullberg är reporter och kulturskribent på Expressen. Hon gör varje fredag mediepodden ”Lägg ut!” tillsammans med biträdande chefredaktör Karin Olsson och kulturchef Victor Malm.