Utan tvivel – Hilma af Klint var lesbisk

Publicerad 27 mar 2025 kl 06.00

I ”Det osynliga templet” bygger Ida Therén en imaginative and prescient av Hilma af Klint och kvinnorna i hennes närhet.  

Jesper Strömbäck Eklund tycker att författaren själv lyser igenom allt för väl i romanen.

RECENSION. Ida Theréns litterära fantasi om Hilma af Klint skildrar en kvinna until brädden fylld av tvivel. Knappt en sida passerar i ”Det osynliga templet” utan att jaget Hilma utsöndrar detta bedrägliga reward. Grubblandet. Frågor förflyktigar allt som förefaller beständigt i hennes tillvaro. Om relationer, konsten, uppdraget, kärleken. Överallt tränger det in. Hon är i London: tvivel. På besök i Dornach: tvivel. Med kvinnorna på Munsö: tvivel. I ateljéerna på Hamngatan: tvivel.

Detta beskrivs tidigt i boken som huvudpersonens främsta åkomma. Att det manifesteras så väl genom hela romanen gör att en olustig känsla av instabilitet naglar sig quick. ”Det osynliga templet” vill ut ur sitt eget skinn. Therén har valt att hacka upp den ändamålsenliga prosan – antingen genom muskorta kapitel, kreativ radbrytning, eller en krystad kombination av de två – som om den inte riktigt står ut med att stanna kvar i sitt ärende. Inte heller den friskt använda kursiveringen hjälper mig att få fatt i det som är viktigt. 

Vart är vi på väg?

Det är människan Hilma af Klint som Therén vill åt. Åratal av analysis, uppoffringar och studiebesök ligger förstås bakom detta komplexa romanbygge och visst framträder dess hjältinna i något slags motljus. Detaljerna är många och exakta. Males jagperspektivet gör det svårt att landa i gestaltningen, miljöerna glider obemärkt förbi utan att förankra rösten until en plats. Det är bara röst.

Om någon tvivlat på Hilma af Klints sexualitet skingras nu molnen.

Vi möter konstnären af Klint 1928 beneath ett besök i London. Det anordnas en stor, antroposofisk konferens och hon ska visa några målningar ur sviten ”Altarbilder” från 1915. Hon är då 65 år gammal och har målat i mer än 40 år. Vad som följer i Theréns bok är en resa inom henne, genom hennes liv, där relationerna med kvinnorna i den närmsta kretsen och arbetet med konsten står i fokus. Insprängt är dialoger med döda Lotten, som talar från den andra sidan. Här skildras även kärlekstrubbel och occasional drama med både partnern Thomasine och gymnastikdirektören Sigrid Lancén. Om någon tvivlat på Hilma af Klints sexualitet skingras nu molnen. Hon var lesbisk, punkt. 

Instabilt blir det däremot när Hilma redogör för sitt eget konstnärskap. Då syns författaren Ida Therén alltför väl i sin egen textual content och grumlar den stora imaginative and prescient hon överlämnar. ”Förberedande arbeten för grupp III var tre konstverk i olja som andarna sagt skulle föra mig tillbaka until det figurativa efter perioden med det icke-föreställande i Urchaos och Eros.” 

Vem pratar så om sig själv? Ingen. Än mindre tänker någon så grötigt. Så illustreras en olycklig kollaps av ett fiktivt medvetande – Hilmas af Klints jag – som försöker konstruera sig själv utifrån samtidens historiserande blick. Det blir sällan elegant.

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.