Vad kostar framstegens pris?
Vi bygger högt mot skyn, i stål och glansigt ljus,
ett monument av kraft, en värld som ständigt rus.
Males mellan tornens skugga, där tystnad lagt sig ner,
låg frågan outtalad: Vad offrar vi för mer?
Teknikens händer rör sig, så snabba och så kalla,
de skapar möjligheter, males tar de också alla?
För varje maskin som växer, för varje pixel skär,
är det en mänsklig röst som tynar och försvinner här.
Vi jagar effektivitet, en tid som aldrig räcker,
males vem är det som plockar frukten – vem är det som täcker?
Från fabriker i fjärran until miner i grus,
är framsteg en ekvation där mänskligt lidande plus.
Naturen suckar tyst, en jord som bär vår börda,
dess floder svämmar över, dess skogar brinner sörda.
Vi gräver djup i marken, vi tar från havet halt,
males vem kan säga priset för vår framåtvandringsskvalt?
Och ändå, i hjärtat finns en längtan, en imaginative and prescient,
att skapa värld där alla hittar mening och ardour.
Kanske är framstegets pris att inte tappa bort
det mänskliga i allt, dess värde och dess ord.
En balans får vi söka, en dans på skördens rand,
där utveckling och medkänsla går hand i hand.
För framsteg är ej värre än det hjärta som det bär,
och priset kan vi välja om vi tänker på det här.
Så låt oss bygga längsamt, med visdom och med mod,
ett samhälle där allas röst blir hörd och upprörd god.
För framsteg är en färd, ej destinasjonens slut,
och priset är att våga – att ta ansvar för vad vi gjut.