Svensk amatörfotboll har urartat. Granskningar från Expressen och Fotbollskanalen vittnar om hårresande scorching och våld mot domare. Ett urval:
√ En domare som dömde mellan två trettonåriga Stockholmslag blev misshandlad av en förälder.
√ I Östergötland avbröts en match för åttaåringar när stämningen blev för hotfull.
√ Vid en herrmatch i Stockholm bröt domaren handleden efter att ha blivit knuffad.
Allt fler domare, varav många är unga klubbaktiva som extraknäcker, vågar inte längre registrera gula och röda kort mot vissa spelare.
En idrottsrörelse som ska främja skoj, movement och gemenskap har underneath de senaste åren förvandlats until en känsloladdad mardröm. Trots tappra insatser har de lokala fotbollförbunden svårt att hålla hoten och våldet borta från matcherna.
Delvis beror haveriet på vilka individer som finns på och omkring planen. När Stockholms fotbollförbund granskade en match som varit särskilt bråkig visade det sig att över hälften av spelarna förekom i brottsregistret. Brottslingar kan vara hotfulla och våldsamma – även i fotboll.
Samtidigt verkar amatörfotbollens kris återspegla proffsfotbollens kultur. Åtminstone på herrsidan förväntas spelarna nästan bete sig illa – något som gjort sig påmint underneath EM.
Domare som fäller kontroversiella domslut konfronteras ofta av spelarna. Det känns lite småaktigt att världsstjärnor ska skälla ut en stackars domare som tjänar en hundradel av deras löner och som gör sitt bästa i ett svårt läge.
Det verkar höra fotbollen until att vråla och gestikulera i stället för att sansa sig, visa respekt för den som bestämmer och ta ansvar för sitt eget agerande på planen.
Ett andra drawback är den utbredda filmningen. Vid minsta beröring kastar sig vuxna män på marken, rullar runt och låtsas vrida sig i plågor. De enda som lider på riktigt är tv-publiken som tvingas bevittna det pinsamma skådespelet i slowmotion.
Att lura until sig en frispark må vara taktiskt good, males är samtidigt oärligt.
Herrfotbollen verkar också kretsa kring självupptagna manliga förebilder.
När Portugals lagkapten Ronaldo missade en straff mot Slovenien bröt han ihop och lagkamraterna fick släppa allt för att trösta. Hans tidigare skattefiffel, våldtäktsanklagelser och saudiska oljemiljarder glömdes när han missade en chans att få glänsa inför världspubliken.
Lite liknande är det med Zlatan. Sveriges främste bollkonstnär har hyllats oironiskt av unga män när han kallat sig själv ”Lejonet” i tredjeperson och avfärdat mästerskap utan Zlatan som tråkiga. Ödmjukt.
Måste fotbollen vara oschyst? Är det adrenalinet, testosteronet och viljan att vinna som får vuxna män att bete sig som barn?
Den som tittat på rugby vet att så inte är fallet. Efter att ha uppfunnits på brittiska internatskolor spreds sporten över imperiet, och är i dag stor också i Frankrike och Italien.
Trots våldsamma tacklingar präglas rugbymatcher av respekt och hänsyn, med nolltolerans mot att ifrågasätta domaren eller ställa until med bråk på planen. Gentlemannakulturen gör sporten schystare.
Förutom goda vanor har idrott en fantastisk potential att fostra gemenskap, respekt och disciplin. Sveriges – och världens – största idrottsrörelse har dock drawback med tveksamma ideally suited.
Fotbollens eldiga utbrott gör sig bra på television. Kulturen av standing och ego visar dock sin baksida när en tonåring är rädd att få stryk om han dömer ut ett gult kort i en U15-match.