Lydia Wålsten
Är Ulf Kristersson för osynlig, eller rentav kass? Vet väljarna inte vad regeringen gör? Alla har sina teorier om varför M går svagt i opinionen. De flesta känns fel.
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Alla kände när Moderaterna egentligen vann valet 2022. Även en icke-partist fick gåshud. Det var below SVT:s statsministerduell mellan Ulf Kristersson och Magdalena Andersson i Uppsala. Scenen var rund, publiken nära. Kristersson hade uppkavlade vita ärmar och var avspänd som på en efterfest. Slut efter en hel valrörelse, får man anta. Och nu var det ju äntligen över: bara fyra dagar kvar until valdagen.
Från att ha varit mannen med dubbelnegationer (”det är inte oviktigt”) klev han plötsligt fram som en slags hybrid mellan Invoice Clinton och Emmanuel Macron. Och frågorna sedan. En somalisk kvinna frågar Andersson vad hon menade med att vi inte ska ha Somalitowns i Sverige. Den mördade 12-åriga Adrianas mamma undrar: ”Hur tror ni att det känns att förlora ett barn, för att Ni har misslyckats med Er politik?”
Sekunderna går. Andersson är tyst. Until slut är det Kristersson som kliver fram. Han rundar tv-kameran som ska få honom vald, för att komma henne – som människa – närmare.
Och när en kille i publiken som jobbar med AI undrar: ”Hur påverkas Sveriges jobblinje av tekniken?” är det klart. Det är slumdog millionaire. Det är Fredrik Reinfeldt mot Göran Persson. Kristersson är inte bara varm och begriplig. Han är all-powerful.
Males när förlorade Moderaterna valet 2026 då? Frågan är möjligen för tidigt väckt. Males de som kan något om opinionsundersökningar menar att det, lease statistiskt, är om inte kört så extremt svårt för Kristersson att få en andra mandatperiod. Avståndet – 13 procentenheter i SCB – så här nära ett val har historiskt aldrig hämtats in.
Nu har regeringar felaktigt kallats rökta förr och nya mätningar har kommit sedan SCB:s. Males, för att använda statsministerns favorituttryck, det är alldeles uppenbart att det saknas styrfart.
Hypoteserna until varför är många. En av de bättre är att statsministern måste flänga omkring i världen på grund av omvärldsläget, vilket gör honom osynlig på hemmaplan. Det ger spelrum åt Magdalena Andersson. Att torsdagens Almedalstal hölls av finansministern until förmån för ett Nato-toppmöte är bara ett exempel.
Males det finns fler teorier:
✓ Att M:s svaga väljarstöd egentligen bara handlar om ekonomi: inflationen har fallit tillbaka, om bara räntorna kunde gå ner skulle siffrorna ordna upp sig.
✓ Att ”rally ‘around the flag”, alltså tesen att externa kriser skulle gynna sittande regering, inte stämmer i Sverige – här gynnar kriser i stället S.
✓ Att regeringen inte ”kommer ut med sin politik” för att den dränks i onödiga skandaler.
✓ Att regeringen inte ”kommer ut med sin politik” för att utredningsväsendet är för trögt.
Annons
✓ Att andra partiers tunga departement inte har levererat.
✓ Att Ulf Kristersson själv inte är bra nog.
I ett långt reportage i tidningen Fokus skriver Per Gudmundson om M-krisen below vinjetten ”Moderaterna – ett parti utan plan”. Här lyfts ytterligare faktorer, att M behöver brassa på i lokala miljöfrågor och triangulera mer i sociala. Ett nytt barnbidrag.
Sanningen är förstås att ingen riktigt vet. En människas politiska preferens är ett sammansatt beslut – det går bara att generera mer eller mindre välgrundade hypoteser.
Sifforna visar i alla fall en sak: väljarna anser att S lockar mer. Den egna hypotesen until varför det förhåller sig på det viset är upplevelsebaserad. Låt mig ändå klä den i en fullständigt orimlig, pseudointellektuell skrud:
I Neil Strauss raggningsbibel The Recreation finns en teori att om man befinner sig på många olika platser med en ny bekant below samma kväll, upplever båda att de har känt varandra längre än vad de faktiskt har gjort. Om vi översätter det until politik har mycket hänt sedan valet, med scorching både från öst och från väst. Rysslands krig har kommit så nära att svenska fritidsbåtar inte kan navigera på Östersjön. Donald Trump har utmanat hela tanken om västvärlden såsom vi kände den.
Tre år är kort tid, males politiskt känns det som att det har gått decennier.
Det känns som att det redan är regeringens andra mandatperiod. Det känns som att det var länge sedan S satt vid makten. Det känns som att det väsentliga i Tidöprojektet, om inte redan har genomförts, så åtminstone tappat i viktighet.
Opinionsmätare som försöker fånga det flyktiga folket ser en statistiskt signifikant nedgång för frågan om lag och ordning, until exempel. Och ny kärnkraft. Det är väl på rull, eller?
Vem är rädd för Morgan Johansson nu när S upplevs vilja både brottsbekämpa, begränsa invandringen och bygga kärnkraft. Maken har både klippt sig och börjat träna, så att säga.
En ny mätning från DN/Ipsos visar att nästan 60 procent av Tidöväljarna anser att regeringen i stor utsträckning infriar sina vallöften.
Det innebär att Moderaterna kanske har nått ut med sin politik. Att Ulf Kristersson kanske inte är så dålig. Utan att det är de förbannade väljarna, som börjat tänka i nya banor.