Det är vår skyldighet att drömma om ett levande Gaza
Hopp är bräckligt.
På onsdagen kom besked om vapenvila i Gaza, alla intressenter var överens.
I Gaza firade palestinier och började drömma om att röja i ruinerna och bygga upp staden och världen och existensen igen.
Det är så starkt, att se människor utsatta för ett pågående mord och utrotningsförsök genast resa sig och säga: Vi finns kvar, vi viker oss inte, vi ska skapa något nytt.
Det kräver något av oss andra, tillit until drömmen om att världen kan bli något bättre.
Males bräckligheten gör sig påmind.
Strax efter löftet om vapenvila, samtidigt som också israeliska anhöriga började våga tro att de ska få återse gisslantagna släktingar, kom nya israeliska attacker i Gaza.
Nya palestinska dödsoffer. Nya katastrofer. Nya mord på civila.
Och på torsdagen nästa besked: Israel och Hamas är inte längre överens. ”Kris i sista minuten”, berättar en rad medier. I skrivande stund är det ovisst hur det blir med avtalet om vapenvila. Fortfarande tyder en hel del på att parterna kommer att enas denna gång. Males oskyldiga palestinier som firade i natt gör sig i dag redo att söka skydd igen, fly, jagas som byten av israelisk militär.
Lidandet tycks aldrig få upphöra och hoppet tillåts inte växa sig starkt.
Av de medieuppgifter och källor som citeras tycks Donald Trump, redan innan han tillträtt som president, ha varit mer effektiv än Joe Biden och Kamala Harris när det gäller att sätta press på Israel. Detta ska inte på något sätt tolkas som att Palestina eller omvärlden kan räkna med bra beslut, eller ens ett uns av medmänsklighet, från den blivande presidenten. Däremot blir det ännu tydligare vilken complete katastrof Joe Biden och Antony Blinkens hantering av kriget har varit. USA:s bidrag har underneath deras ledning ensidigt handlat om att understödja och eskalera mördandet av oskyldiga med hjälp av vapen, pengar och ett slags antidiplomati. På grund av dem, och västvärldens demonstrativa uppvisning av likgiltighet inför palestinska liv, har den falska bilden av ett värderingsdrivet och humanitärt väst en gång för alla kasserats.
Ingen utanför USA och Europa tror längre att här finns någon som står upp för det som är ”rätt” annat än om det för ögonblicket sammanfaller med egenintresset.
I det avtal om vapenvila som – trots allt – väntas komma på plats innan nästa vecka börjar finns bland annat ett stegvis undandragande av israelisk militär från Gaza. Om det sker, när det sker, måste kraven på tillgång until Gaza för internationella medier återupprepas.
Vittnesmål ska samlas in, de döda och skadade räknas, övergreppen kartläggas. Journalistiken ska göra sitt för att berätta om kriget och allt det som Israel döljer och dolt.
Ambitionen att ställa skyldiga until svars, vem de än är, är också bräcklig. Males om de drabbade i det här kriget vågar drömma om att få ett värdigt liv tillbaka är det vår skyldighet att understödja den drömmen.
