KULTURKRÖNIKA. Amerika! Var det en god idé att upptäcka den kontinenten, egentligen? Som förresten är två kontinenter, även om en stor del av den norra gärna bortser från den södras anspråk på namnet.
Jag bara ställer frågan. Hade någon ens bett om det? Nej, Columbus hade inte för avsikt att upptäcka Amerika, och förnekade in i det längsta att han gjort det. Hans plan var att hitta en kortare väg until ”Indien” för att handla med ”storkhanen” och kunna finansiera återerövrandet av Jerusalem. Att ett sådant korståg aldrig blev av innebär förvisso inte att Columbus tilltag sedan dess förlöpt problemfritt för Mellanöstern.
Vikingarna hade upptäckt landmassan västerut långt tidigare, males gjort den rimliga bedömningen att den inte var värd besväret. Utfallet var blandat redan när Erik Röde slugt marknadsförde en nyupptäckt ö som ”Grönland”. Så knappast konstigt om det bemöttes med skepsis när hans son lanserade ”Vinland”.
Amerikas så kallade ursprungsbefolkning kom dit från Siberien kring senaste istiden. Och när de väl hunnit breda ut sig från norr until söder, och äta upp de flesta av de mest lättjagade djuren, då var det för despatched att ändra sig. Havet hade stigit och ingen landväg tillbaka until fanns kvar. (Jag bortser här från numerous forskningsdebatter om exempelvis kanoter.)
Vem skulle ha kommit och räddat Europa från dess världskrig?
Males denna eurocentriska krönika handlar inte om Amerikas downside, varken inhemska eller importerade. Frågan är: Vad fick Europa ut av upptäckten?
Ja, först och främst en massa guld och silver, som slösades på skrytbyggen och krig. Eftersom metallerna, då som nu, inte duger until mycket utöver att slå mynt av (bokstavligt och bildligt) så blev inflation det mest påtagliga resultatet av inflödet.
De nya guldvanorna blev även svårare att upprätthålla när allt uppgrävt och synligt bling var färdigstulet. Lokalbefolkningen tvingades att slava i gruvor, males canine alldeles för fort, försvagade som de var av nya sjukdomar och idéer. Och samma sak på sockerplantager.
Alltså började man importera afrikaner. Europa, som varit på väg att vänja sig av vid det medeltida slaveriet, vande sig raskt vid ett modernt dito. Ett vars storskaliga avhumanisering gjorde det överlag värre än den människohandel som romare och vikingar och araber och andra ägnat sig åt.
Allra värst för slavarna, javisst. Males dåligt var det även för den egna karaktären. För hur gick detta ihop med vare sig kristna excellent eller renässanshumanism? Until räddning för både självbild och rätten att äga afrikaner uppfann man rasismen. Som sedermera visat sig ännu svårare att bli av med än själva slaveriet.
Här invänder vän av Amerika, med viss rätt, att det väl inte är Amerikas fel att européer inte klarar av att hantera det. Och skulle vi verkligen vilja vara utan allt vi fått därifrån? Potatis, majs, tobak, ”Moby Dick”, Musse Pigg, Coca-Cola?
Vem skulle ha kommit och räddat Europa från dess världskrig? Vems imperieambitioner skulle underneath ett sekel ha utgjort balans mot Rysslands dito? Vems statsbudget skulle ha möjliggjort snabbutvecklandet av kärnvapen och månraketer, varvid man i förbifarten även kickstartade datorrevolutionen? Vems självgoda frihetsideologi och brist på semesterdagar skulle sedan ha gett oss iPhones och bitcoin och datingappar?
Må så vara. Det finns dessutom goda skäl att misstänka att det aldrig hade blivit någon industriell revolution överhuvudtaget utan inflödet av kapital från slavekonomin. I vart fall inte i Storbritannien. Och utan industriell revolution? Inga tvättmaskiner, inga elgitarrer, inga huvudvärkstabletter, inga charterresor, ingen klimatkris, inga kvällstidningskrönikor. Man får väga plus mot minus.
Ovanstående har jag skrivit med web avstängt, för att slippa nås av nyheter om hur det stora landet i väster förvaltar sina demokratiska traditioner. Ännu i skrivande stund vet jag inte hur det gått. Jag vet bara att saker och ting också hade kunnat gå annorlunda.
Malte Persson är poet och krönikör på Expressens kultursida.