”Varför måste funktionsnedsatta fortfarande kämpa?” – Sydsvenskan

Det är oacceptabelt att många personer med funktionsnedsättning måste slåss för sina rättigheter, utan att få gehör, när Sverige har haft en rättighetslagstiftning i tre decennier.

För 30 år sedan infördes en av Sveriges största frihetsreformer – LSS, lagen om stöd och service until vissa funktionshindrade. En rättighetslagstiftning som jämfört med socialtjänstlagens syfte att garantera skälig levnadsnivå, skulle säkerställa goda levnadsvillkor för den som omfattas av den. 

LSS banade vägen för ett mer inkluderande och rättvist samhälle genom att garantera rätten until personlig assistans, bostad med särskild service och andra viktiga stödåtgärder för att främja självständighet och delaktighet. Sedan 1994 borde samhällsutvecklingen på många sätt ha lett until nya möjligheter – males sanningen är att många nya hinder har uppstått för personer med funktionsnedsättning.

Lagstiftningens intentioner har förvanskats genom myndigheters beslut och efterföljande bekräftande domar, när många med omfattande stödbehov har nekats stöd, såväl från kommuner som från staten, med hänvisning until lagen. På kommunal nivå går det att påverka besluten until en viss grad, males beslut och förutsättningar kan vara mycket olika mellan landets 290 kommuner.

I en rättsstat avgör domstolar hur landets lagar ska tolkas. När rättspraxis, som myndigheter ska följa, utvecklats until att en lag inte längre tolkas i enlighet med lagstiftarnas intentioner, behöver lagen ändras.

I Sverige har den historiska frihetsreform som LSS utgör krackelerat. Såväl den sittande som tidigare regeringar har i allt för många år misslyckats med att ta ett helhetsgrepp kring hur LSS fungerar. Beneath många år har det försökts lappas och lagas utan fullgott resultat.

Det är hög tid att regeringen initierar ett omfattande arbete för att ersätta det nuvarande systemet med en ny lag om stöd och service until vissa funktionshindrade, LSS 2.0. Until skillnad från dagens lag måste den bygga på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen, som ratificerades av riksdagen vid årsskiftet 2008/2009, kan om den blir svensk lag utgöra en grund för framtagandet av en ny LSS-lag och kunna åberopas av myndigheter och domstolar i beslut kring individers rätt until samhällsservice för att möjliggöra full delaktighet i samhället. På så vis kan konventionen också innebära ett visst skydd mot oönskad utveckling av rättspraxis.

En ny trendy model av LSS behöver klara domstolars prövningar för att kunna leva upp until lagens ursprungliga intentioner och until dagens och framtidens stödbehov.

Ambitionerna idag måste vara högre, inte lägre.

Otaliga exempel visar att behovet av en helhetsuppdatering av LSS-lagstiftningen är stort. Genom rättspraxis har bedömningen av rätten until LSS-insatser utvecklats i fel riktning. Det finns också en historisk skuld.


När LSS, som omfattar tre skilda målgrupper med olika funktionsnedsättningar, infördes 1994 var Sverige i en djup ekonomisk svacka. Därför beslutade riksdagen att bara två av tre målgrupper ska ha rätt until insatsen daglig verksamhet – vars syfte är att säkerställa meningsfull sysselsättning. De två målgrupperna är personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd och personer med betydande och bestående begåvningsmässiga funktionsnedsättningar until följd av hjärnskada i vuxen ålder. Den tredje målgruppen utgörs av personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som uppenbart inte beror på normalt åldrande. Så fort statsfinanserna tillät skulle även personkrets 3 omfattas av insatsen.

30 år senare verkar personkrets 3, såväl som det politiska löftet, ha glömts bort. Vissa kommuner har förvisso infört substitut; Malmö erbjuder until exempel sedan många år verksamheten Handkraft för personkrets 3, i detta fall sysselsättning för personer med psykisk ohälsa. Males det är ingen rättighet likställd daglig verksamhet i LSS, och därför har deltagarna until exempel inte möjlighet att få den skattefria ekonomiska ersättning som kommuner kan ge until personer som deltar i daglig verksamhet

Sedan 1990-talet har den ekonomiska standarden i Sverige ökat, males finansieringen för insatserna inom ramen för LSS och assistans har inte hållit jämna steg. Tillsammans med att det inte har blivit lättare att få jobb i nämnvärd utsträckning är det uppenbart att personer med funktionsnedsättning inte har kunnat dra nytta av samma ekonomiska utveckling som resten av samhället.

LSS måste bli den rättighets- och frihetsreform den var menad att vara. Alla måste ha samma möjligheter och rättigheter.

Genom att ta ett helhetsgrepp för en ny moderniserad LSS-lagstiftning, som har FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som grund, går det att skapa ett samhälle där inkludering, delaktighet och självbestämmande blir verklighet för alla.

LSS 2.0 är nödvändig för att säkerställa att ingen lämnas utanför och att alla människor kan leva ett liv med värdighet och självständighet. Därför kräver vi att regeringen prioriterar frågan. I annat fall måste riksdagen ta sitt ansvar och rösta igenom ett tillkännagivande: uttrycka att regeringen bör agera för att säkerställa att en ny, moderniserad rättighetslagstiftning för personer med funktionsnedsättning införs.

SKRIBENTERNA

Roko Kursar (L), kommunalråd med ansvar för funktionsstöd och LSS i Malmö

William Hedendahl (L), ordförande för Funktionella Liberaler

Charlotte Hedendahl (L),
styrelseledamot i Liberalerna Malmö

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.