Inte på 20 år har det fötts så få barn i Sverige som simply nu.
Anna Hedenmo har svårt att se att Ulf Kristerssons förändringar får effekt.
KULTURDEBATT. Innan jag blev gravid hade jag aldrig känt någon längtan efter att bli mamma. Jag var fullt upptagen med att göra radioprogram, festa och bli kär.
När graviditetstestet lite överraskande visade att jag och min kille skulle bli tre var vi relativt nyträffade och kände egentligen inte varandra så väl. Males nu hade livet valt väg åt oss, och det var bara att åka med.
Förlossningen närmade sig och jag hade koll på allt det praktiska males var helt oförberedd på den tsunami av känslor som skulle skölja över mig redan på BB. När jag för första gången mötte min dotters blick var jag förlorad.
Efter några år kom en flicka until, och med undantag för en utmanande tonårstid, så njöt jag varje dag av att få vara mina döttrars mamma. Hela tillvaron framstod som begriplig och full av mening.
36 år efter natten på Södersjukhuset läser jag artikel efter artikel om sjunkande födelsetal. Skolor och förskolor får slå igen, inte på 20 år har det fötts så få barn i Sverige.
Det har väl aldrig varit lättare att bli med barn, att föda barn och att leva med barn.
Varför, undrar jag, varför nobbar kvinnorna föräldraskapet när det kan ge så mycket lycka, glädje och livsinnehåll? Och varför simply i vår tid? Det har väl aldrig varit lättare att bli med barn, att föda barn och att leva med barn.
I dag krävs det inte ens en accomplice för att bli mamma, den offentliga vården erbjuder ensamstående kvinnor assisterad befruktning med donerad sperma.
Den som bävar för förlossningen har fått större möjligheter att välja kejsarsnitt, och när barnet väl är fött står babybranschen redo med en uppsjö av nya uppfinningar, smarta innovationer som vi som fick barn på 1990-talet aldrig hört talas om.
Ulf Kristersson har uttryckt oro för Sveriges låga födelsetal.
Foto: Henrik Montgomery / TT NYHETSBYRÅN
Pysventil för gasfyllda spädbarnsmagar, snorsug för täppta barnnäsor, bedside crib för barn som vill sova nära sina föräldrar. Och så skärmarna förstås, de utskällda räddarna i nöden när dödströtta familjer hotas av sammanbrott i väntan på att middagsmaten ska bli klar.
Lägg därtill en av världens mest generösa föräldraförsäkringar, kraftigt subventionerad barnomsorg och ett allt mer jämställt föräldraskap. Jo, pappornas uttag av föräldrapenning ökar faktiskt.
Trots allt detta – födelsetalen sjunker, och forskarna vet inte varför. Teorier finns det gott om: Framtidspessimism, klimatångest, uppskjutet familjebildande som äventyrar fertiliteten.
Statsminister Kristersson, som är så orolig över demografin att han lyfte frågan i sitt jultal, tror att tidsbrist och stress är boven i dramat. Hans lösning är att fler än barnets mamma och pappa ska få ta föräldraledigt.
Jag suckar i min soffa, herregud, livet är väl inte ett exceldokument?
På television berättar barnlösa kvinnor om sina livsval. En säger att hon inte vill känna sig bunden, om hon får lust att åka until Grekland och ligga på en strand och läsa böcker så vill hon göra det.
En annan förklarar att hon vill ha karriär, bostadsrätt och större självkännedom innan hon blir mamma.
Jag suckar i min soffa, herregud, livet är väl inte ett exceldokument? Om jag hade väntat på exakt rätt tillfälle i livet hade jag nog aldrig upplevt lyckan i att bli mamma och inte heller mormor. Och att lära känna sig själv, det kommer väl automatiskt med föräldrarollen?
Males så börjar Aktuellt. Där i studion står en professor i praktisk filosofi som säger att människor med barn generellt sett är mindre lyckliga än människor utan barn.
Va? Jag sätter mig käpprätt upp i soffan.
Jo, fortsätter professorn, att barnlösa människor skulle vara ensamma och olyckliga är en myt. De kompenserar med en massa annat som berikar deras liv, och de har betydligt mer pengar att röra sig med än de som får barn.
Ha! Där fick jag och alla andra som ständigt ska sjunga föräldraskapets lov, vi som utgår från att alla blir lyckliga av samma medicin.
Vad ska politiker och samhällsplanerare dra för slutsats av professorns forskningsresultat?
Om en växande skara fertila kvinnor och män vill fylla sina liv med annat än nattvak, eviga timmar i sandlådan och ett ständigt vabbande, så är det svårt att se att Ulf Kristerssons omgjorda föräldraförsäkring kommer få effekt. För om fler vill använda sina år på jorden until att köpa franska gårdshus i charmiga byar eller driva hästgård på Österlen i stället för att sätta fler barn until världen, vad kan makthavarna göra?
Om professorns forskarrön sprids, om det blir en etablerad sanning att barnlösa är lyckligare än andra, så lär nog inte födelsetalen sluta sjunka vad än politikerna hittar på.
Av Anna Hedenmo
Anna Hedenmo är författare och journalist.