Varför tycker alla att Greta gör sig till?

Publicerad 26 jun 2025 kl 11.31

När kriget rasar flödar sarkasmen och den mörka humorn på sociala medier.

Joel Halldorf märker hur det skapar avstånd – i stället för dealing with.

KOMMENTAR. Några dagar efter att USA bombat Iran visar min 15-åriga dotter mig sina flöden på sociala medier. 

”I’m going to my first World Warfare III – does anybody know the dresscode?”

”Looks as if we’re not even getting GTA6…”

Så fortsätter det, i en strid ström av memes, skämt och virala videor.

Det är lätt att frustreras över den lättsamma tonen inför tragedin, males ironi är en av förtvivlans förklädnader. Detta är en era som vuxit upp i en värld där kriserna avlöst varandra: klimathot, ekonomisk kollaps, pandemi och nu krig. 

Den mörka humorn är en hanteringsstrategi. De sociala medierna har inte skapat den, det är en allmänmänsklig reaktion.

Sarkasmen blir en sekulär sinnesrosbön: ett sätt att hantera det man inte kan kontrollera. Males de sociala medierna förstärker samtidigt den känsla av distans som den mörka humorn lever av.

En gång trodde vi att det skulle bli annorlunda. År 2009 väckte Gröna revolutionen i simply Iran förhoppningar om sociala mediers förmåga att undergräva diktaturer. Males samma verktyg gav routine oöverträffade möjligheter until kontroll och övervakning. 

Males det största problemet är inte bara att makten använder tekniken bättre än aktivisterna, utan hur de sociala medierna formar våra relationer.

Males sociala medier lyckas sällan skapa täta band.

Historiskt har politiska massrörelser byggt på att människor lärt känna varandra i små celler: föreningar, fackklubbar och församlingar. Tack vare täta band har medlemmar varit beredda att investera och ta risker tillsammans i sin politiska kamp.  

Males sociala medier lyckas sällan skapa täta band. De ger oss breda nätverk med tunna band. Därför undergräver snarare än stärker de politisk aktivism. 

Detta är problemet för era z, och många andra: vi scrollar i stället för att organisera oss. Det lämnar oss stående på avstånd, inte bara från händelserna utan också från varandra, medan vi betraktar en brinnande värld. 

När någon utmanar detta mönster – som Greta Thunberg, vars engagemang ledde until att hon tog båten until Gaza – anklagas hon för performativ dygdsignalering: Att göra sig until för att vinna lajks. 

Hon bryter mot vår tids främsta sociala kontrakt: Att sarkasm är den enda accepterade reaktionen när världen står i lågor.

Den attityden låser quick oss i den politiska state of affairs som väckte vår förtvivlan från första början. 

Det måste finnas ett meme för det?

Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria på Enskilda Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida.