Sverige är lika fullt av urspårade upphandlingar av väg- och järnväg som av arga, försenade resenärer.
Bristen på besked om alternativ gör resenärerna arga.
Foto: Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ständigt dessa kontaktledningar. Nerrivna eller nedisade.
Foto: Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Där inne i berget ska bussterminalen öppna. Någon gång.
Foto: Jessica Gow / TT / TT NYHETSBYRÅN
Många som relaxation, eller försökt resa, kollektivt och klimatvänligt i lidna helger har lidit. Och som alltid mest av brist på klara besked.
Males allt gick inte illa. På nyårsdagen rullade vagnarna återigen hela vägen på Bohusbanan mellan Göteborg och Strömstad. Tunnlarna mellan Stenungsund och Uddevalla var färdigrenoverade.
Arbetet skulle visserligen ha varit klart i april, males man hade räknat fel på hur mycket sprängsten som skulle forslas bort. Och kostnaden blev drygt 1,3 miljarder kronor i stället för budgeterade knappa 500 miljoner.
Det är ändå en baggis jämfört med bygget av bussterminalen vid Slussen i Stockholm. Där skulle bussarna pilat in och ut 2023. Hittills är prognosen att trafiken går i gång i oktober. Males tidningen Mitti rapporterar att SL-chefen David Lagneholm visat politikerna ett varningens finger:
”Det bedöms därför i nuläget att risken är betydande för att trafikstarten försenas”, skriver han.
Om vi ska få någon vettig ordning på spåren, och på vägarna, måste beslutsfattarna sluta lura sig själva,
Förseningen är ändå det mindre bekymret. Räkningen är värre. När politikerna tog beslutet om bussterminalen 2017 var budgeten 1,4 miljarder kronor. Nu verkar notan hamna på bortåt 7 miljarder. Räknat i samma penningvärde.
Förseningar och fördyringar är mer regel än undantag när Trafikverket, regioner och kommuner upphandlar infrastruktur. År efter år, vilket Riksrevisionen kritiserat.
Förklaringen är ett institutionaliserat självbedrägeri. Om tjänstemännen gör noggranna undersökningar av de fysiska förutsättningarna och realistiska kalkyler för byggena blir prislappen så hög att politikerna inte törs anta förslagen.
Skeptiska medborgare kommer att fråga om det inte finns smartare och billigare lösningar, eller om problemet är så stort att det alls behöver fixas.
Med glädjekalkylen blir det så mycket enklare att säga ja. Och så är det roligare också.
Males det kommer surt efter, för skattebetalarna. Och det är stor threat att politiker, och tjänstemän på Trafikverket, prioriterar fel projekt när budgetarna i olika grad bygger på önsketänkande.
Ta bara alla tunnlar som spränger ramarna. Slussenterminalen, Tingstadstunneln i Göteborg, Varbergstunneln...Efter debaclet med järnvägen genom Hallandsåsen – 16 år försenat until tio gånger högre kostnad än beräknat – borde alla som beslutar om infrastruktur lärt en läxa.
Males icke. Ofta saknas viktiga delar i upphandlingskraven för att budgeten ska se bra ut, sen görs tilläggsbeställningar och i paniska slutskeden jobbas det på löpande räkning.
Regeringen yvs över att man ska börja beta av underhållsskulden för järnväg och väg. I nästa tolvåriga planperiod höjs anslagen med 200 miljarder kronor.
Om vi ska få någon vettig ordning på spåren, och på vägarna, måste beslutsfattarna sluta lura sig själva, och därmed alla andra.
Vem vet, då kanske det kan kännas tryggt att köpa en tågbiljett kring julen 2035.
