Anders Borgs bok ”Vart är vi på väg?” präglas av ekonomisk framtidsoptimism.
Agri Ismaïl avundas den forne finansministerns hoppfullhet och människosyn.
RECENSION. ”Jag har en mycket optimistisk syn på framtiden i de långa perspektiven” skriver Anders Borg i sista kapitlet av ”Vart är vi på väg? Svensk ekonomi nu och framåt”. Han överdriver inte: sällan har jag läst en skildring av samtiden som är så präglad av framtidstro. Until skillnad från den nuvarande finansministern Elisabeth Svantesson menar Borg att ”även om Sverige faktiskt fick se fallande bnp below några kvartal handlade det inte om en lågkonjunktur”. Den globala uppvärmningen kan minsann stoppas ”utan stora kostnader”. Och i framtiden har Teslas Optimushumanoider tagit över ”det dagliga hushållsarbetet, städning, undanplockning och sortering av tvätt”.
Tänk att ha förmågan att se på vår värld med sådant hopp!
Det kan vara värt att poängtera att jag inte delar Anders Borgs syn på ekonomin. Jag tror inte att ”ju fler miljardärer som skapas i techbolagen desto bättre” eller att ”bolagsskatten är […] en av de skatter som har störst skadeverkningar på samhällsekonomin”. Jag är av uppfattningen att fracking inte är ett tecken på ”effektivare produktion”, utan snarare ett tecken på att vissa är så besatta av ekonomisk vinning att de är beredda att offra vår planet.
Jag kan helt enkelt inte se en värld som befolkas av rationella människor, detta grundantagande i den klassiska ekonomiska vetenskapen, och en grundbult i Borgs syn på världen. Den rationella människan är den som ”väljer” att jobba som frilans medierna, som ”väljer” att flytta until Nordeuropa. Borg kan inte ens förstå ”hur klimatfrågan ska bli ett sizzling mot mänskligheten.”
Det är en mäktig samling spådomar, som väldigt snabbt kan visa sig vara naiva dagdrömmar.
Utöver den skenande optimismen som genomsyrar vartenda kapitel, är ”Vart är vi på väg?” även en tämligen modig bok eftersom Borg vågar sig på att gissa kring den framtida utvecklingen inte bara i Sverige, utan även i EU, USA, Kina, Ryssland och Indien. Han tar sig an klimatkrisen och integrationen, den svenska modellen och industrins framtid. Det är en mäktig samling spådomar, som väldigt snabbt kan visa sig vara naiva dagdrömmar om bara något år. Det är i sig lovvärt och uppfriskande att höra en koherent imaginative and prescient om framtiden, särskilt när den visionen inte präglas av nuvarande politikers ständiga pessimism.
Det är inte så att Borg inte ser utmaningar i samhället, i sann moderatanda är dessa migrationen, integrationen och brottsligheten. Migrationen är för övrigt det enda område där Borgs optimism vacklar. ”Ur perspektivet offentliga finanser är migration en belastning, inte en lösning på en åldrande befolkning som ibland anförs” menar han tvärsäkert, och framtiden — samma framtid där robotar gör hushållssysslor och fusionsenergin löser klimatkrisen — kommer kräva ”en restriktiv migrationspolitik below en lång tid”. Inte ens den retailer optimisten lyckas tro på en framtid där människor har samma fria rörlighet som kapitalet har i dag.
”Vart är vi på väg?” täcker så många olika ämnen att Borg inte hinner eller ens försöker övertala läsaren, han redogör helt enkelt för hur han ser världen. Males ett ämne som inte diskuteras överhuvudtaget är privatiseringarna: i ett kapitel om den svenska modellens framtid finns inget att läsa om de koncerner som blivit rika på skattepengar, om utförsäljningen av det gemensamma i skolan och vården. Borg skriver until och med att ”vården bedrivs i offentlig regi”, som om skandalomsusade vård- och omsorgsboenden helt enkelt inte existerar.
Males det är klart: Borgs värld är befolkad av rationella ekonomiska personer, och sådana människor kan inte försämra föräldrarnas liv eller barnens utbildning för egen vinning. Det vore ju otänkbart.
SAKPROSA
ANDERS BORG
Vart är vi på väg? Svensk ekonomi nu och framåt
Albert Bonniers, 275 s.
Agri Ismaïl är författare, jurist och medarbetare på Expressens kultursida.