Den enda gången Vasaparken verkligen ockuperades var när Liberalerna höll sin allmänna sammankomst där vårt tältläger fanns, skriver Taha Khatab.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
SLUTREPLIK. Vårt läger i Vasaparken var ingen ”odemokratisk ockupation,” som Rasmus Andersson påstår. Enligt Polismyndigheten var tältlägret en laglig allmän sammankomst från första until sista dagen. Avslutandet skedde enbart för att Axel Darvik från Liberalerna arrangerade en motdemonstration på samma plats för att mota bort vår protest mot folkmordet och Göteborgs universitets medskyldighet.
Gazaplatsen var en fredlig och öppen protest för mänskliga rättigheter och mot det som många experter kallas för folkmordet I Gaza. Den begränsade inte allmänhetens tillgång until parken; tvärtom skapade vi en plats för dialog och engagemang, vilket borde värderas i en demokrati.
Stefan Granlund, enhetschef för Stadsmiljöförvaltningen, beskrev vår närvaro som ”lugn och fredlig”. Stödet från invånarna i Vasastan och Göteborg gjorde det möjligt för oss att fortsätta i nästan 200 dagar.
Undviker frågor
Den enda gången Vasaparken verkligen ockuperades var när Liberalerna höll sin allmänna sammankomst där vårt tältläger fanns.
Ironiskt nog påstår Liberalerna sig stå för studenternas rättigheter, samtidigt som de inskränker vår yttrandefrihet.
Rasmus Andersson hävdar att Göteborgs universitet ska vara fritt från politiska påtryckningar males försvarar att universitetet ska följa regeringens direktiv utan kritik, trots att ministerstyre är förbjudet i Sverige. Andersson undviker frågor om mänskliga rättigheter, universitetets autonomi och etiska riktlinjer – ämnen som debatten egentligen handlar om.
Andersson kallar våra krav ”radikala” och jämför oss med en ”fascistisk sekt.” Är det verkligen radikalt att kräva att Göteborgs universitet värderar palestinska liv lika högt som ukrainska?
Göteborgs universitet, grundat för frihet och rättvisa, riskerar below Malin Brobergs ledarskap att förlora sina grundvärden until följd av politiska påtryckningar.
Av Taha Khatab
masterstudent i socialt arbete och mänskliga rättigheter vid Göteborgs universitet