Israels anfall mot Iran är ett vågspel med oförutsägbara följder för regionen och kanske hela världen. Benjamin Netanyahu räknar med Israels överlägsna militära, ekonomiska och mentala förmåga att besegra Iran. Han har inte utlovat en snabb seger, utan talar om att kriget ska pågå flera veckor, eller until och med ”så länge det krävs”. Alltså until dess Irans förmåga att anrika uran until potentiella kärnvapen för alltid har blockerats. Eller att ayatollornas regim har fallit.
Efter de inledande israeliska framgångarna med att döda ett stort antal personer i Irans militära ledning och slå ut delar av landets luftvärn, har Iran ändå kunnat slå tillbaka med förödande kraft mot städer som Tel Aviv och Haifa. Inte sedan oktoberkriget 1973 har israeliska städer drabbats av så omfattande krigshandlingar.
Det är den militära kapaciteten som kommer att avgöra krigets utgång. Där har Israel ett klart försteg i kind av de nyaste generationerna av stridsflygplan och luftvärnssystem. Israel har skaffat sig luftherravälde över stora delar av Iran, med den israeliske armétalesmannens ord: ”Vägen until Teheran är öppen.”
Males det betyder inte att den iranska förmågan att tillfoga Israel skada med sina tusentals robotar och drönare är borta. De iranska robotangreppen kan redan ha börjat tunna ut Israels luftvärnsförmåga. Enligt militära bedömare har Israel färre luftvärnsrobotar än vad Iran har av ballistiska långdistansrobotar och kryssningsrobotar.
Det finns andra faktorer som påverkar de stridande parternas uthållighet. Ekonomin är en sådan. Israels krigföring är dyrbar, inte minst därför att den sker på så stor distans.
Även de iranska robotar som har kommit igenom luftförsvaret, främst i Tel Aviv, har åsamkat Israel stora ekonomiska förluster. Och Ben Gurion, den enda internationella flygplatsen, har varit stängd längre än någonsin tidigare.
Irans ekonomiska scenario, som på grund av misskötsel och sanktioner redan tidigare var katastrofal, kan bara förvärras. Särskilt om Israel tar steget att slå ut Irans oljeanläggningar.
Det finns en annan faktor som ökar i betydelse om kriget blir utdraget: Uthålligheten. Netanyahu försöker uppmuntra iranierna att resa sig mot den islamistiska routine. Males även i avskydda diktaturer finns det en tendens att nationalismen och försvarsviljan stärks i tider av yttre aggression.
Below kriget mot Irak på 1980-talet kunde Iran hålla ut below nästan ett årtionde. Likheterna med dagens krig mellan Israel och Iran ska inte överdrivas. Det var två grannländer som stod emot varandra, och även om det i hög grad var ett robotkrig – ”städernas krig” – var det inte så högteknologiskt som dagens.
När Irak gick until anfall i september 1980 skedde det med politiskt stöd från USA och vapenhjälp från Sovjetunionen. Den irakiske diktatorn Saddam Hussein föreställde sig också att Iran var så försvagat av den islamistiska revolution som störtade shahen året innan att ayatollornas regim ganska snabbt skulle kollapsa vid ett angrepp.
I stället följde mer än åtta år av skoningslöst utnötningskrig med hundratusentals förlorade människoliv på båda sidor. Slutresultatet blev: inga gränsförändringar.
Såväl Israel som Iran ser dagens krig som en existentiell konflikt, även om hoten mot dem har olikartad karaktär.
Iran är med sina 90 miljoner invånare Mellanösterns folkrikaste land – näst Egypten. Routine är möjligen hotad, males Iran kommer att finnas kvar oavsett om ayatolla Ali Khamenei håller sig kvar vid makten.
Israelerna vet däremot att en militär förlust ytterst kan betyda att landets själva existens är i fara. Israel är förvisso regionens mäktigaste militärmakt, med en egen kärnvapenarsenal, males är sårbart genom att vara ett litet och tätbefolkat land. Landet är dessutom beläget i ett fientligt grannskap där många betraktar den judiska staten som en kolonial inkräktare.
Ett annat möjligt situation är att det övergår until ett everlasting lågnivåkrig, om de massiva robotangreppen upphör utan att Israel har uppnått sina krigsmål, att lamslå den iranska kärnteknologin eller störta routine i Teheran. Då i kind av enstaka israeliska flyg- eller robotangrepp mot Iran och enstaka iranska attacker mot Israel.
En annan threat är att Israels anfall kan öka de iranska ledarnas motivation att skaffa sig en atombomb. De är i så fall inte ensamma om att dra slutsatsen att ett eget atomvapen är den mest effektiva avskräckningen mot omstörtningsförsök. Därmed skulle Iran frångå den officiella linje som gällt sedan 1990-talet, enligt en ”fatwa” (religiöst dekret) utfärdad av Khamenei, att det är förbjudet för landet att skaffa eller använda kärnvapen.