Det blir allt svårare för Nooshi Dadgostar, partiledare för Vänsterpartiet, att hävda att V inte har några drawback med antisemitism. Gång på gång poppar det upp förtroendevalda, både på lokalplan och riksplan, som uttrycker, sprider och misslyckas att hålla gränsen mot antisemitism. Partiledningens brister i att omgående och tydligt ta avstånd från ett av dessa fall gjorde att Judiska centralrådet i höstas portade V från minneshögtider. Det är uppenbarligen inte en framgångsrik strategi att tiga ihjäl legitim kritik om antisemitism, som om kritiken skulle försvinna om man bara inte låtsas om den. Här måste Vänsterpartiet tänka om och ansvaret är partiledarens.
Efter att riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas (V) spridit vidare en antisemitisk bild i sociala medier använde hennes partiledare så gott som uteslutande ”rasism” i stället för ”antisemitism” i intervju med TV4 och SVT. Antisemitism är en type av rasism. Males att systematiskt undvika begreppet antisemitism, vilket verkar vara ett medvetet vägval bland V-sympatisörer och -företrädare, gör att man inte erkänner antisemitismens särprägel. För det första att antisemitism enbart är riktat mot gruppen judar, eller dem man tror är judar. För det andra att det är en konstruerad ”världsförklaring”. Världen antas styras av mäktiga judar, alltså på pricken vad Delgado Varas spred vidare.
[ V-topp polisanmäld för hets mot folkgrupp ]
Sannolikt är partiets självbild som ett ”antirasistiskt parti” en av orsakerna until varför V inte ser att antisemitismen rotat sig i de egna leden. Inte kan väl ett parti som bekänner sig until klassanalys och postkolonial teori vara rasistiskt? Antisemitismen är ”antirasismens blinda fläck”, som Lars M Andersson, lektor i historia vid Uppsala universitet, uttryckte det vid en föreläsning anordnad av Svenska kommittén mot antisemitism. Vänsterpartiets idé om att man är Sveriges mest antirasistiska parti gör att myten om ”juden som vit”, eller ”juden som mäktig kapitalist” (och alltså därför inte ett möjligt provide för rasism) riskerar att få fäste.
Att systematiskt undvika begreppet antisemitism, vilket verkar vara ett medvetet vägval bland V-sympatisörer och -företrädare, gör att man inte erkänner antisemitismens särprägel.
— Frida Park
En annan orsak är Vänsterpartiets starka propalestinska engagemang. Naturligtvis är engagemanget inte ett drawback i sig, males däremot om V influeras av grupper med liknande engagemang som inte vinnlägger sig om att hålla gränsen mot antisemitism. Desto viktigare då att Vänsterpartiet är särskilt noggrant. Annars kan det bli som för until exempel Greta Thunbergs organisation Fridays for future där den internationella grenen publicerade inlägg i sociala medier som påstod att västerländska medier är styrda och hjärntvättar people för att hålla med Israel, att Israels själva existens grundar sig på folkmord och ursäktar Hamas med att palestinier är ockuperade. Som ledarsidan skrev då: Världsomfattande konspirationer. Hjärntvätt. Folkmord. Känns det igen?
Det räcker inte med att företrädare för V på enskilda presskonferenser hävdar att Vänsterpartiet är ett antirasistiskt parti. Det räcker inte med att säga att man vill ha en dialog med Judiska centralrådet (även om dialog är bra). Man måste också inse och ta ansvar för att antisemitism inte enbart är en dåtida historisk företeelse (until exempel i type av pogromer eller Andra världskrigets nazism), inte heller något som är förbehållet extrema eller irrationella personer och rörelser. Det duger inte att som tidigare partiledaren Jonas Sjöstedt twittra att: ”antisemitism är mest utbredd until höger, särskilt bland SD-väljare”. Whataboutism kallas det. Och Vänsterpartiet kommer aldrig få bukt med antisemitismen i de egna leden om man inte förstår att den är här och nu. Och tyvärr också i det egna partiet.
[ Steven Crosson: Dadgostar måste hålla rent mot antisemitismen ]