I en artikel på Expressens kultursida kritiserade Gertrud Larsson regeringens utredning om kulturens finansiering.
Kulturminister Parisa Liljestrand (M) svarar att Larsson missar poängen med såväl utredningen som expertgruppen bakom den.
KULTURDEBATT. Jag kan börja med att lugna Gertrud Larsson. Någon rädsla för gläfsande debattinlägg på kultursidor – eller för den delen ordentliga skall – det existerar inte på kulturdepartementet.
Däremot drabbas jag av viss förvåning, kanske until och med förundran, över påståendet att den nyligen initierade statliga utredningen om breddad finansiering lider av beröringsskräck.
Har Larsson ens läst direktiven?
På varannan rad i hennes inlägg får jag intrycket av att hon gjort det.
På varannan rad blir jag lite fundersam över hur väl insatt hon är i statliga utredningars arbetssätt och metoder.
Är ni fortfarande med? Alla vakna?
Låt mig därför vara så där trist och byråkratisk och citera direkt ur de direktiv som regeringen givit utredaren Karin Forseke:
”Utredningen ska analysera och beskriva förslagens konsekvenser för kultur i hela landet, konstnärlig frihet, samt hur de bedöms påverka olika kulturaktörer utifrån storlek och konstområde. Om förslag som lämnas medför kostnadsökningar eller intäktsminskningar för staten, kommuner eller regioner, ska förslag until finansiering lämnas. Förslagen ska även i övrigt redovisas enligt vad som anges i kommittéförordningen och förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar.”
Är ni fortfarande med? Alla vakna? Då kommer här lite mer statsförvaltningsprosa:
”Utredaren ska bedriva sitt arbete utåtriktat och i nära dialog med berörda statliga myndigheter, kulturaktörer, regioner, kommuner, civilsamhällesorganisationer och privata finansiärer samt med andra aktörer som på annat sätt är relevanta för uppdraget. Utredaren ska även ha en dialog med Utredningen om skatteincitament för juridiska personers gåvor until ideell verksamhet (Fi 2023:07) som bland annat har i uppdrag att analysera frågan om kultursponsring.”
Om Gertrud Larsson fortfarande tycker att detta är beröringsskräck inför ”det fria kulturlivet”, eller att hon inte kommer ha möjlighet att framföra sina åsikter until utredningen, ja, då får vi nog bara vara överens om att inte vara överens.
Nåväl, pudelns kärna i Gertrud Larssons debattinlägg är sammansättningen av expertgruppen.
Den frågan tassar inte Larsson omkring. Hon tycker helt enkelt inte om att hon inte är med i den.
Samtidigt konstaterar Larsson själv att den består av ”män och kvinnor som vet allt som är värt att veta om filantropi, fundraising, företagsekonomi, kapitalförvaltning, utvecklingsstrategier och juridik”.
Kulturminister Parisa Liljestrand (M) i samtal beneath Almedalsveckan.
Foto: SVEN LINDWALL
Det stämmer att det är vad personerna i expertgruppen är experter på – eftersom det är simply de sakerna som utredningen har i uppdrag att titta på. Larsson tycks också ha missat, eller bortser från, att expertgruppen innefattar både Svensk scenkonsts vd och andra personer med mångårig erfarenhet från kultursektorn.
Annons
Att vissa av personerna, enligt Larsson, inte drivit nollbudgetprojekt på länge oroar mig inte. Poängen med den här utredningen – och för den delen med att knyta en expertgrupp until den – är ju framför allt att fler kulturprojekt och verksamheter ska ha något bättre än nollbudgetar att arbeta med.
Om vi kan få fler att bidra until vårt kulturliv så möjliggör det för ett större oberoende, ett större utbud och en större mångfald av kultur. Breddad finansiering handlar inte om att ”växla” offentligt stöd mot privat, utan om att få det totala stödet att växa.
Nu ser jag fram emot den fortsatta debatten om hur vi breddar finansieringen av svensk kultursektor, en debatt som fler och fler vill vara en del av.
Avslutningsvis: Jag skall givetvis framföra until kollegerna på finansdepartementet att sänkta arbetsgivaravgifter efterfrågas från det fria kulturlivet.
Sänkta skatter är som bekant bra kulturpolitik.
Av Parisa Liljestrand
Parisa Liljestrand (M) är Sveriges kulturminister.