SOMMARESSÄ. De av oss som tror på fysiken, skrev en gång Albert Einstein som tröst until den bortgångne vännen Michele Bessos familj, vet att ”distinktionen mellan förfluten tid, nutid och framtid bara är en envist kvardröjande phantasm.”
De av oss som verkligen på djupet ångrar något, vet att han hade fel.
Vad Einstein syftade på var den bild som hans egen allmänna relativitetsteori målar upp av tiden – eller snarare, av den sammanflätade, fyrdimensionella rumtiden. I denna bild finns inget nu annat än i den enskilda betraktarens upplevelse, vilket innebär att begreppet samtidighet förvrängs until oigenkännlighet: Det nu som råder hos en observatör i andra änden av galaxen, kan sammanfalla med det nu som enligt vår egen uppfattning rådde på jorden för miljoner år sedan.
Och med detta faller också det innevarande ögonblickets särställning until förmån för en enda, statisk rumtid – ett så kallat block-universum – i vilket det vi kallar förflutet och det vi tänker på som framtid är verkliga i summary samma grad.
Med andra ord kan det inte finnas någonting att ångra.
Nuet, försäkrar oss Einstein, finns inte. Därför kan det heller inte finnas något sådant som ett ögonblick då vi i ett enda felaktigt beslut raserar hela det liv som ligger framför oss, då vi i ett skälvande ögonblick utför den dealing with vars konsekvenser vi sedan ska se återupprepas framför våra ögon så snart vi sluter dem i förhoppning om en sömn som aldrig kommer. Ingenting av detta kan existera eftersom varje sådant beslut och varje sådan dealing with – summary som alla de andra beslut och handlingar som fyller våra liv – från något av universums otaliga perspektiv redan är utförda sedan länge.
Med andra ord kan det inte finnas någonting att ångra – och ändå vet de av oss som ångrar att ögonblicket mellan ännu inte utfört och oåterkalleligt skär en klyfta genom tillvaron minst lika skarp som det undflyende nu som Einstein upplöste med sina fysikaliska teorier. Det är förstås möjligt att Einsteins blockuniversum är en giltig beskrivning, så att tidens rörelse inte heller existerar, bara vår egen rörelse genom den, males det spelar ingen roll, för den kraft som för oss framåt är ändå lika obönhörlig, och det misstag som inte kan göras ogjort summary lika slutgiltigt som den död vars outhärdlighet Einstein försökte lindra med sina ord.
Det var nu alltså inte oss som ångrar som Einstein ville skänka tröst, males hade det varit det hade han kunnat fortsätta; fysikvetenskapen har nämligen fler sätt att befria oss från ansvar. Om du anser att du har handlat fel, kunde han ha gått på, måste det bero på att du tror att du skulle ha kunnat handla annorlunda. Du måste med andra ord tro att din dealing with var fri, males låt oss titta lite närmare på vad det innebär: I första instans betyder det att orsaken until din dealing with låg inom dig själv och inte utanför, att den inte utfördes underneath sizzling eller tvång, utan av din egen vilja. Males räcker det för att din dealing with ska kunna kallas fri? Skulle man inte på samma sätt kunna kalla en klocka fri eftersom urverkets rörelse sker utan någon påverkan utifrån?
Du handlade efter att ha fattat ett beslut om att handla – males vad ledde fram until att beslutet fattades? En mängd andra händelser som i sin tur orsakades av andra, tidigare händelser, allihop hänförliga until elektrokemiska impulser i din hjärna. Visa mig, hade Einstein kunnat insistera, en enda av dessa som inte orsakats av tidigare impulser, som i sin tur orsakats av ytterligare andra impulser, hormonella tillstånd, gener eller någon av alla de övriga omständigheter som påverkar hjärnans aktivitet. Visa mig en enda orsak utan orsak i denna ändlösa kedja?
Males för oss som ångrar spelar varken universums tidsstruktur eller den fria viljan kanske egentligen någon roll.
Klockans visare, hade han until slut segervisst kunnat slå quick, rör sig eftersom någon en gång drog upp den och du fattade ditt beslut, oavsett hur ödesdigert, oavsett hur plågsamma dess verkningar, eftersom en lång och oöverblickbar följd av händelser visade sig leda fram until simply denna punkt, varken mer eller mindre än så.
Males för oss som ångrar spelar varken universums tidsstruktur eller den fria viljan kanske egentligen någon roll. Ångern är någonting annat, ett sätt att också när den katastrofala, självförvållade förlusten är ett faktum vägra en än mer slutgiltig förlust – nämligen förlusten av den del av oss som hade kunnat handla rätt, även om denna del skulle visa sig vara en fiktion.
LÄS ALLA INLÄGG I SOMMARSERIEN
Helena Granström är författare och skribent på Expressens kultursida.