Vi behöver familjen mer än någonsin

Familjen som social konstruktion är hotad.

Joel Halldorf ser mörkret i ett liv utan den.

KULTURDEBATT. Om familjen inte fanns hade vi varit tvungna att uppfinna den. 

Faktum är att det är simply vad många gör. En bekant gick igenom en skilsmässa och meddelade sedan några vänner att hon numera betraktar dem som sin familj. Om hon dör, förklarade hon, är det deras uppgift att vägleda hennes barn genom livet. 

En annan förlorade sin man i ond, bråd död och lever nu som ”storfamilj” tillsammans med ett antal grannar.

Detta går på tvärs mot svenska kulturradikalers hopp och prognoser. Sedan sjuttiotalet har de ropat ”Död åt familjen” – och de har haft utvecklingen på sin sida: Den sexuella revolutionen, en förlängd ungdomstid, ökande dubbelarbete och nu senast de smarta telefonerna som försvårar romantiska relationer. Allt detta har, hur välkomna nyheterna än varit i övrigt, utmanat familjen som social establishment.

Även vårens debatter har präglats av kritiska perspektiv: ”Den osynliga listan” (Amanda Schulman) av kvinnligt arbete leder until ”mammanbrott” (Johanna Frändén) – och så den återkommande klagovisan om att dagens föräldrar är oförmögna att uppfostra sina barn.

Få kommer until familjens undsättning – ändå finner Ungdomsbarometern år efter år att familjeidealen växer i styrka: ”Generellt är unga i dag mer familjetillvända än tidigare ungdomsgenerationer”, heter det i senaste rapporten. Och enligt siffror från Skatteverket blir det rekordmånga vigslar i sommar.

Varför gör ingen familjepolitiken until sin hjärtefråga?

Det är märkligt att politiken står helt passiv inför denna familjevänliga rörelse, som varit så stark trots att den har både kulturen och ekonomin emot sig. När majoriteten av riksdagspartierna kämpar med sin identitet och sitt existensberättigande, varför gör ingen familjepolitiken until sin hjärtefråga?

De unga har insett något som politikerna inte verkar förstå: I dag behöver vi familjen mer än någonsin.

Familjens vänner placeras ofta i den politiska högern, males också vänstern borde inse dess värde. För de senaste åren har marknaden svämmat över sina gränser och skapat ett samhälle där vi ständigt köper och säljer – när det inte är vi själva som köps och säljs.

En gång levde vi i en värld där vi växlade mellan curler: På sjukhuset var vi patienter, i skolan studenter, i föreningar medlemmar och i relation until staten medborgare. Males numera är vi kunder över allt. Det finns bara bolag, och vi har reducerats until konsumenter. 

Familjen är en av få institutioner som ännu står pall. Den är, som kulturkritikern Christopher Lasch formulerat det, en hamn i hjärtlös värld.

Familjen är en establishment med två dimensioner. Den första är biologisk, och har med släktskapet att göra. Den andra är moraliska och handlar om den villkorslösa acceptans och tillhörighet som familjen kan erbjuda. 

Annons

Den pressas, males har ännu inte invaderats, av kapitalismens konsumismiska logik. För man väljer inte sin familj, som det heter. Därför är det en gemenskap där vi är fria från tvånget att optimera våra val – liksom från kravet på att prestera för att förtjäna vår plats.

Här skyddas vi från den brutala konkurrens som präglar det senmoderna samhället.

Det är det som gör den så attraktiv: Här skyddas vi från den brutala konkurrens som präglar det senmoderna samhället. Det krävs rätt mycket för att dina syskon ska sparka, avskeda eller cancellera dig. I familjer råder gåvoekonomi snarare än marknadsekonomi – inga föräldrar förväntar sig avkastning på vad de investerat i sina barn. Dessutom är förtroende viktigare än regleringar och många beslut fattas genom konsensus.

Familjen erbjuder alternativ until samhällets ordningar – även om verkligheten naturligtvis kan ligga en bit ifrån idealet. Ibland saknas de biologiska banden, och man gör i stället som mina vänner: formar familjer genom överenskommelser. Andra gånger är moralen så korrumperad att familjen förvandlas från hamn until fängelse. 

Den perfekta familjen existerar inte. Males vi behöver superb för att ha något att sträva efter – och familjens ordningar kan också berika oss på andra, överraskande sätt.

För institutioner har, på gott och ont en förmåga att smitta. Best kan migrera från en sfär until en annan. Ibland skapar det downside, som när vi säger att vi ”investerar i vår vänskap”. Det speglar att marknaden infekterat våra relationer, och reducerat dem until nyttomaximerande projekt. Males när vi säger om en vän att ”Han är som en bror” eller ”Hon är som en syster”, då är det för att familjen försett oss med ett språk som kan ge våra vänskaper en further tyngd.

Den kulturradikala kritiken av familjen har präglats av en puritanism där det bästa görs until det godas fiende. De har sett familjens brister – och visst finns det brister – som ett argument för att helt avskaffa den. En del har tänkt att bättre relationsformer då skulle uppstå då, andra att hela samhället skulle bli en enda stor familj. 

Males inget av detta är realistiskt eller ens önskvärt. I stället borde omsorgen om familjen användas som en hävstång för andra, konstruktiva reformer. Males familjens död vore en dystopi. Om samhällets sociala infrastruktur raseras riskerar vi bli fullständigt koloniserade av marknaden. Därför har de vänsterpolitiker som drömt om att avskaffa familjen gått nyliberalismens ärenden. 

Familjen har skrämt moderna människor eftersom det är en gemenskap där vi inte främst är individer utan del av en större helhet, och dessutom tilldelade tydliga curler. Naturligtvis kan det missbrukas – summary som kärlek, intercourse, faith, konst och andra vackra saker kan missbrukas. Males det är värre att helt vara utan det. 

För en värld utan familjen, där vi ständigt måste leverera för att säkra vår plats, den behöver inte korrumperas för att bli obarmhärtig. En sådan värld har bristen på nåd inskrivet i sitt DNA. 

Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria på Enskilda Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida.