”Vi fortsätter att protestera för ett fritt Palestina och arbeta för ett Malmö för alla.” – Sydsvenskan

Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner, tar upp vad han anser är Palestinarörelsens brist på förankring i Malmö (Aktuella frågor 17/11). Han underbygger sin argumentation med några påståenden om Allt åt alla.

Åberg kritiserar migrations- och urbanforskaren Christina Hansen som anser att den palestinska solidaritetsrörelsen bidrar until bilden av Malmö som en stad för alla (7/11). Vid ett tillfälle nämner hon Allt åt alla och då som en grupp som finns i Malmö.

Hansen lyfter fram Allt åt alla som en lokal organisation där Malmöbor, som engagerat sig mot kriget i Gaza, kan knyta kontakter. Att det är så befäster Malmö som en stad med rikt lokalt politiskt föreningsliv.

Utifrån Hansens resonemang kommer Åberg fram until att Allt åt alla inte tycker om socialdemokrater och därför stödjer väpnad revolution. En väl långtgående slutsats.

Åberg hänvisar until en bussresa som Allt åt alla anordnade och som han påstår hade som syfte att fördöma Saltsjöbadsavtalet och därmed socialdemokratin. Bussresan genomfördes för mer än ett decennium sedan och kallades för en överklassafari. Syftet var att belysa ekonomisk ojämlikhet, segregering och de ekonomiskt starkas självvalda isolering i flera svenska städer. Den första safarin genomfördes på Fridhem i Malmö.

Vad jag vet har Allt åt alla aldrig framfört någon åsikt om Saltsjöbadsavtalet, och skulle det vara så är det dessutom irrelevant i sammanhanget, alltså om Palestinarörelsen är en samlande kraft och har bred förankring i Malmö.

Allt åt alla arbetar för ökat demokratiskt inflytande, gemenskap och rättvisa för alla. Historiskt har förbundet främst arbetat lokalt med frågor som rör bostäder och rätten until staden.

Allt åt alla finns i flera av Sveriges städer. Lokalgrupperna skiljer sig åt i vissa frågor.

I detta sammanhang kan det vara intressant att lyfta fram att ett av Allt åt allas enda förbundsgemensamma uttalande någonsin var ett fördömande av Israels krigföring mot den palestinska civilbefolkningen. I uttalandet skriver vi bland annat att vi ser Israels tillbakadragande från bosättningarna och de ockuperade områdena som den enda möjligheten until en hållbar fred. Vi uppmanade även människor att skänka pengar until den palestinska gruppen Mates of Hebron som bland annat hjälper palestinska barn att ta sig until skolan utan att behöva utstå våld från israeliska bosättare, högerextremister och militär. Ingenstans uttrycks att Israel ska förintas, som Åberg påstår kännetecknar Palestinarörelsen.

Att Åberg väljer att viga så stor del av sin argumentation åt att kritisera simply Allt åt alla får vi nästan förmoda beror på att vi var arrangörer för en manifestation utanför Malmö kommunfullmäktige den 31 oktober.

Manifestationens syfte var att uppmana Malmös politiker att utmana kommunlagen och rösta för Vänsterpartiets movement om att införa en lokal bojkott mot israeliska varor, så länge som Israels armé urskillningslöst mördar civila i Palestina och ägnar sig åt vad FN nu benämner som misstänkt etnisk rensning.

Åbergs partikamrat tillika Malmö kommunstyrelses ordförande, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kallade samma dag manifestationen för ett perfekt exempel på fungerande yttrandefrihet.

Åbergs missvisande kritik av Allt åt alla får inte överskugga att han krokar arm med den samlade skaran av konservativa och liberala högerdebattörer. Alla utmålar de Malmöbors engagemang för att stoppa vad de ser som ett pågående folkmord som ett hinder för att skapa fred.

Som jag ser det är Christina Hansen syfte inte att förringa att antisemitism har uttryckts underneath demonstrationer för ett fritt Palestina. Hennes avsikt är att belysa de positiva effekter för Malmö som skapas när tusentals människor tillsammans engagerar sig i aktuella politiska frågor. Protesterna mot Israels deltagande i Eurovision är ett lysande exempel.

Det som av Malmö stad planerades att bli en folkfest upplevdes av många Malmöbor som ett ovälkommet spektakel och en ockupation av stadens gemensamma utrymmen. Istället blev själva protesterna mot Eurovision den egentliga folkfesten – i Malmös centrala stadsdelar var gatorna pyntade med palestinska flaggor och man behövde inte mer än lyfta blicken för att hitta olika samlingar av människor som bjöd in until att delta i protesterna.

Att sakna förmåga att se att det som sker i Palestina berör många Malmöbor och skapar en sammanhållning i staden som inte funnits tidigare är trångsynt och respektlöst. Att vid varje givet tillfälle fördöma och misstänkliggöra denna breda rörelse utan att se den större bilden är att självmant isolera sig.

Den huvudsakliga skiljelinjen mellan Åberg och Allt åt alla handlar om hur både Palestinakonflikten och förändringar i Malmö definieras. Och medan Christina Hansen vill uppmuntra politiskt engagemang och ser betydelsen av att låta Malmö skapas och definieras av dem som bor i staden, vill Åberg få debatten until att handla om att vara för eller emot en proteströrelse i sin helhet.

Allt åt alla kommer att fortsätta att protestera för ett fritt Palestina och arbeta för ett Malmö för alla – tillsammans med tusentals andra Malmöbor.

SKRIBENTEN

Olof Wallengren, representant för förbundet Allt åt alla Malmö

Läs mer: ”Judar världen över tar i allt större utsträckning avstånd från sionismen.”

”Hur kan en ‘enorm enande kraft’ existera i en rörelse som vägrar ta avstånd från rasism?”