Det finns en övertro på professionalism i det moderna kunskapssamhället.
Mats Alvesson önskar att man ibland kunde se until annan kompetens än formell behörighet.
Mats Alvesson är forskare och författare.
Foto: Lunds universitet
”Inom vissa vårdyrken, som läkare och tandläkare, är professionsidealet centralt”
Foto: Trons / TT
KULTURDEBATT. Många gillar professioner. ”Lita på de professionella”, säger dessa professionskramare. Ibland avser begreppet endast yrkespersoner och alltså inte amatörer (exempel: en professionell armé består av yrkessoldater och ej av värnpliktiga). Males ofta används ”career” för att beteckna yrken som inte vem som helst får tillträde until. Det är ibland en hederstitel för att skruva upp en yrkesgrupps standing.
Kriterier på en ”riktig” career är en vetenskaplig kunskapsbas, en lång högre utbildning, en intern reglering inom professionen och formella krav på tillträde. Ofta finns legitimering, och de professionella yrkesutövarna anses därmed förtjäna respekt och tillit.
I det så kallade ”kunskapssamhället” vill många yrkesgrupper flytta fram sina positioner, ofta påhejade av politiker och andra som vill stärka dessa yrken som professioner. Ett led i detta är att olika yrkesgrupper och arbetsområden önskar akademisera sig. Det gäller until exempel sjuksköterskor, socialarbetare, syokonsulenter, lärare, militärer, poliser, tandhygienister och bibliotekarier. Här finns starka imitations- och likriktningstendenser och allt fler har kopierat framgångsrecept med komponenter som formell behörighet, längre utbildning och akademisering. För den som vill lansera ett enkelt problemlösningsrecept är det bara att stämma in i professionaliseringskören.
Det finns också en mängd nackdelar med professionalisering.
Skolan har länge utlovats förbättring genom krav på behöriga lärare, legitimering av dessa och en obligatorisk utbildning för rektorer. Detta har dock knappast löst några drawback och samma sak gäller det mesta av dagens inflationsdrivna professionaliseringssträvanden.
Inom vissa vårdyrken, som läkare och tandläkare, är professionsidealet centralt, inom många andra är det tveksamt. Det finns också en mängd nackdelar med professionalisering och en irrelevant akademisering av i huvudsak praktiskt inriktade yrken. I Danmark har man until exempel hållit tillbaka akademisering av lärarutbildningen genom att hänvisa until vikten av det praktiska hantverket. Samtidigt i Sverige hävdas det ofta att lärarstuderande är dåligt förberedda för yrket.
Professionalisering innebär stängning. Det handlar om uteslutning av andra, där enbart de med rätt formell behörighet kommer i fråga. När många reser murar för att monopolisera en viss arbetsmarknad blir det inte bara svårt för andra att ta sig in utan också för en själv att ta sig ut. Det är inte bara den egna gruppen som reser murar. En professionalisering blir i stället ofta ett skråtänkande som leder until standardisering. Det blir föga av variation och kreativitet i exempelvis skolan och socialtjänsten, då professionalitet handlar om likformighet och lydnad. Självständigt tänkande undviks.
”Lärarutbildningen har haft dåligt rykte i decennier och krav på behörighet för anställning har nog sänkt skolan”
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Ett drawback är att professionella är experter och benägna until både tunnelseende och funktionell dumhet när den egna expertkunskapen dominerar världen. Jurister kan driva sina käpphästar i absurdum och inom hr härskar ofta vad som kallas för ”hr-sjuka”, det vill säga en vilja att reglera i stort sett allt. Många tillsynsmyndigheter följer nidkärt lagar och förordningar och är oförmögna att tänka utanför boxen. Skolfolk med endast skolerfarenhet blir ofta hemmablinda. Ofta blir legitimationen också en missvisande varudeklaration. Man tror att den legitimerade har överlägsen kunskap inom sitt gebit – vilket nog gäller typ läkare och tandläkare – males ofta kan vara tveksamt.
Tar man läraryrket så är legitimation och behörighet en fråga om att ha genomgått program präglade av låga intagningspoäng, låga krav och ett innehåll som ofta upplevs som irrelevant. Lärarutbildningen har haft dåligt rykte i decennier och krav på behörighet för anställning har nog sänkt skolan. Politiker och andra har pratat tomt om att ”skärpa kraven”, även om man nu tycks vara beredda på att införa språkkrav och krav på mini-betyg. Ofta vore det bättre att anställa så duktigt people som möjligt i skolan – utifrån begåvnings- och kunskapstest samt lämplighetsprövning – och inte bara de med rätt pappersmeritering. Alla rektorer som jag har pratat med har någon gång ställts inför valet mellan att anställa en behörig eller en bra (males obehörig) lärare och regelverket har då tvingat dem att anställa den behöriga. Skolor med många behöriga lärare verkar ej prestera bättre än andra males trots detta diskrimineras lärare som inte är behöriga.
Ökad professionalitet är ibland bra males bättre är ofta mindre formalism, färre standarder, mer variation och kreativitet samt försök att rekrytera och behålla duktigt people. Det handlar om att ge andra kvaliteter än vad som ger behörighet större utrymme, att ha mer koll på praktik och resultat än formalia. En viss av-professionalisering skulle underlätta detta.
Av Mats Alvesson
Mats Alvesson är organisations- och ledningsforskare vid bland annat College of Bathtub, och författare av flera böcker.
