”Vi överlevde sommarens tolvtimmarspass, men gör aldrig så igen.” – Sydsvenskan

Förlossningsvården i Malmö har beneath sommaren fungerat utan allvarliga avvikelser. Detta tack vare att personalen har tagit hela bördan på bekostnad av sin egen hälsa.

Vi gör allt för att undvika misstag som kan riskera kvinnors och barns liv, eller ge livslånga funktionsnedsättningar, men efter sommarens tolvtimmarspass med minimal bemanning är vi helt utmattade.

Vi önskar att ni kunde jämföra våra arbetsdagar med period egna. Vi arbetar i små rum med födande kvinnor utan möjlighet att äta, dricka eller gå på toaletten när vi behöver. Sådant gör vi när det finns tid, ofta flera timmar senare. Samtidigt ansvarar vi för flera kvinnor och måste kontinuerligt dokumentera allt vi gör.

På expeditionen, ett öppet kontorslandskap, ringer larm och telefoner konstant och vi övervakar många CTG-skärmar. På BB Gravida i sommar har två barnmorskor ansvarat för intercourse gravida kvinnor, telefonrådgivning samt akuta och bokade besök. Att bli avbruten i arbetet är regel snarare än undantag och rast är en sällsynt lyx. Många av oss äter snabbt framför datorn i lokaler utan luftkonditionering.

I sommar har vi arbetat längre men färre move, och därför gått miste om ersättning för obekväm arbetstid som är en betydande del av vår inkomst. Tidigare somrar har högre ersättningar betalats ut för extrapass och även om detta inte har varit en perfekt lösning så har det fungerat. Den här sommaren har ingen sett någon poäng med att jobba further. När man redan är slutkörd och knappt får något further för mödan är det inte lockande.

Istället fick vi, med bara två veckors varsel, nya scheman för tio veckor med arbetspass på minst tolv timmar. Utan garanterad rast, men med 30 minuters löneavdrag för rast som vi knappt hunnit ta.

När antalet födslar minskar överallt utom i Malmö och vi är underbemannade varje move, ställer vi oss frågan: Vem trodde att vi skulle klara av att arbeta över tolv timmar i denna arbetsmiljö, när redan åtta timmar kan kännas överväldigande?

Det som oroar oss mest är dock hur detta påverkar vår hälsa. Trots vårt stolta yrke så är vi inga superhjältar. Vi drivs inte av ett ”kall” som gör oss övermänskliga. Vi är människor, med samma behov som alla andra: raster, mat, ledighet för att träffa våra familjer och få återhämtning.

I sommar har många av oss tvingats ta läkemedel som Omeprazol för att hantera stressrelaterad gastrit. För många är det första gången trots att de arbetat länge inom förlossningsvården. Vi har också sett stressrelaterade mensrubbningar hos flera av oss. Vissa har sagt upp sig och lämnar förlossningsvården efter denna sommar. Många är konstant nedstämda och trötta. Sjukskrivningar på grund av stressymptom har vi tappat räkningen på.

Citat från några barnmorskor som arbetar på förlossningen i Malmö:

”Jag har sagt upp mig och ska börja jobba som skolsköterska. Jag mådde skit. Jag är så ledsen att jag lämnar yrket som jag älskar mer än allt annat och efter att ha kämpat för att få bli barnmorska, på grund av Area Skånes sjuka arbetssätt.”

”Jag har inte hunnit hem mellan passen utan som senast fick jag lämna tre gråtande ungar på torsdagskvällen för att säga att vi ses igen måndag kväll.”

”Jag förstår inte hur vi kan utsättas för detta tvång år 2024. Beslutet om tolvtimmarsschema togs utan vårt samtycke och att säga upp sig var inget alternativ eftersom de flesta har tre månaders uppsägningstid.”

”Är som en zombie utan arbetsglädje. Känner inte igen mig själv alls. Jag har mardrömmar och har gråtit massor på grund av sömnbrist.”

”Jag har haft ångest, sömnsvårigheter och ryggproblem inför och efter varje move trots 20 års erfarenhet.”

”Mina ryggproblem har förvärrats av längre arbetspass och jag undrar om det ska vara så att när man åker hem efter ett arbetspass bara vill gråta för att man är totalt slut.”

Until ansvariga politiker i Area Skåne, sjukhusledningen och arbetsledare som har makten över våra arbetsvillkor vill vi säga detta: om nio månader är det sommar igen. Tills dess måste ni ha funnit en lösning som ger oss humana arbetsvillkor. Alla vill ha en fungerande förlossningsvård när deras barn ska födas – kanske allra mest vi som bokstavligt talat har andras liv i våra händer.

Lyssna på oss, ta våra önskemål och bedömningar på allvar och hitta lösningar som känns rimliga för oss. Vi vägrar betala med vår hälsa för er brist på planering. Vi överlevde sommarens tolvtimmarspass, men gör aldrig så igen.

SKRIBENTERNA

Olivia Kjellander
Caroline Theander
Michelle Aguilar
Marijana Drmac
Ulrika Nilsson
Ida Francker Jørgensen
Susanne Sandberg
Henrik Lundius
Mona Öhman
Cathrine Böckmann
Stina Broman
Camilla Segerlind
Wazma Saraj
Marina Vikla
Lena Olsson
Sigrid Byrfors
Pernilla Lindblad
Behnaz Kazemi
Irene Jämsén Jacobsson
Karolina Meuller
Michelle Weiefors
Claire Mihov Kolenovic
Fanny Mellhammar
Sema Rodoplu
Ella Glader
Selma Buhl
Laetitia Sundberg
Michaela Sparavec
Nasima Zadran
Maia Pira
Daniela Wolfe
Frida Nyberg
Maria Steinwall
Anders Lindbäck
Yasmina Bouchenafa Jakobsson
Beata Oscarsson
Cecilia Barna Christensen
Helena Lave
Banafshe Shemtoob
Izabela Hissan
Katarina Bengtsson
Ingela Wallén
Sara Widell
Frida Irving
Erika Nymehav
Lena Seger
Gabriella Aichholzer Hedström
Karin Hammershøj
Karin Weibull
Hosai Faqiri-Haleemi
Shakiba Haji
Julia Beckman
Jeanette Lari
Monica Emmanouilidou,
barnmorskor på förlossningen och BB Gravida på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.