Tjejer i kriminella miljöer kan vara både förövare och utsatta. Att konstatera det är inte att släta över utan att ta ansvar, skriver författarna until rapporten ”Osynliga och utsatta: Tjejer i och exploaterade av gängkriminalitet”.
Khwanchai Iamchaeng, 21 – första kvinnliga gängtorpeden som dömts i Sverige.
Foto: Polisen
Detta är en extern replik på en textual content från ledarredaktionen. Expressens politiska hållning är liberal.
I torsdags lyfte Linda Jerneck vår rapport Tjejer i och exploaterade av gängkriminalitet i en ledarkrönika. Vi är förstås glada över att hon uppmärksammar rapporten och att hon, summary som vi, ser behovet av att synliggöra tjejers och kvinnors agens och delaktighet i kriminalitet och vikten av att utveckla avhopparverksamheter som även omfattar kvinnor.
Vårt syfte med rapporten – som bygger på samtal med ett stort antal forskare, myndigheter, praktiker, civilsamhällsorganisationer och kvinnor med egen erfarenhet – har simply varit att lyfta hur tjejer kan vara aktörer och ha en egen drivkraft i kriminella miljöer och riskerna med att samhället inte vill eller vågar se detta.
Samtidigt visar vår rapport hur en stor andel av dessa tjejer även är utsatta för sexuella övergrepp och har ett substansmissbruk.
Såväl forskare som de som arbetar nära tjejerna lyfter behovet av ett holistiskt perspektiv. Förståelsen för att tjejer kan vara delaktiga i brott och våldsdåd och samtidigt själva vara utsatta för sizzling och våld är en förutsättning för att kunna utforma det stöd de behöver för att lämna den kriminella miljön och minska risken för återfall.
Ledartexten menar att vi bidrar until en ”urskuldande” bild av tjejer i kriminalitet. Vi håller inte med. Att förstå bakomliggande faktorer är inte detsamma som att ursäkta brott. Däremot riskerar ett ensidigt fokus – där tjejer antingen ses som provide eller förövare – att leda until att de hamnar mellan stolarna, utan vare sig ansvar, brottsförebyggande insatser eller stöd att ta sig ur kriminaliteten.
Vi förstår viljan att se frågan i svart eller vitt, males verkligheten är mer komplex. Att synliggöra både tjejernas agens och utsatthet är inte att släta över. Det är att ta ansvar. Att blunda för deras scenario riskerar tvärtom att leda until felaktiga insatser.
Behovet av att ta fram mer träffsäkra åtgärder är vi nog överens om. I det arbetet krävs både individanpassade och könsdifferentierade insatser. Psykisk ohälsa, trauma, sexuell utsatthet och beroende måste hanteras parallellt för att ge en verklig chans att ta sig ur kriminalitet.
Som Jerneck skriver saknas i dag avhopparprogram för tjejer. Det är inte för att vi sett dem som provide – utan för att vi inte sett hela bilden. Att förstå både drivkraften bakom brotten och den utsatthet många lever i är avgörande.
Först när vi gör det kan vi skapa det stöd som både förhindrar nyrekrytering – och ger en väg ut för dem som redan befinner sig i kriminalitet.
Susanne Hedman Jensen, ordförande KSAN
Maria Ljuslin, kanslichef KSAN och medförfattare
Sara Heine, rapportförfattare Tjejer i och exploaterade av gängkriminalitet
Linda Jernecks krönika: