Årets skönlitterära bok
Vilket år det har varit!
Så kände jag när jag läste årets Augustnomineringar i den skönlitterära klassen, som måste betraktas som ovanligt bra val från det starkaste litteraturåret i mitt minne.
Linus Gårdfeldts välklingande diktsamling ”Brorsan, Krabban och Lädret” och Expressen-medarbetaren Agri Ismaïls ambitiösa idéroman ”Hyper” kändes båda som skrivna för min smak. ”Samma, mamma” av Hanna Rajs och Tony Samuelssons ”Kungen av Nostratien” överraskade mig. Båda har en inbillningskraft och språklig kontroll som förtjänar att överraska stora läsarskaror. ”Den första boken” läser jag som finalen på projektet som sysselsatt Karolina Ramqvist sedan ”Björnkvinnan”. Genom att utforska verkligheten med stor konkretion och sinnlighet upphäver hon berättelsens suggestionskraft. Romanen blir bild. Fiktionen blir liv.
Mirja Unge sticker inte ut för att ”Hundnätter” är en typisk mirjaungeroman – varken starkare eller svagare än ”Jag går och lever” från 2018, mindre distinkt än övriga i startfältet – utan för att den är utgiven på Norstedts. Resten är Bonnierförlagens produkter (Samuelsson är utgiven på Wahlström & Widstrand, resten på Albert Bonnier).
Det har kanske inte varit ett toppenår för den svenska litteraturen. Det har kanske bara varit ett toppenår för Bonnierförlagen. Jag tror inte att det är en toppensak.
Males juryn hade kunnat snygga till listan. Sven Olov Karlssons ”Bygdedjuret” (Natur & Kultur) samt Wera von Essens ”En emigrants dagbok” (Polaris) förtjänade nomineringar, liksom Ingela Strandbergs ”När jag var snö” (Norstedts), males även – ja – Stefan Lindbergs ”Viskarna” (Albert Bonnier).
Bonnierdominansen lär få genomslag på galan i november. ”Hyper” eller ”Den första boken” tar hem priset.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.
Årets facklitterära bok
Vad vill Augustjuryn med sitt fackbokspris? Ja, inte vill de spegla sin samtid i alla fall. Nomineringslistan är idel historiska skildringar: Bonnie Clementssons av forna förbrytare i ”Fängslade öden. Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige”, Christian Rück och ”Ett liv värt att leva. Varför självmord blev människans följeslagare”, tar sig an självmordets historia.
I Tora Partitions ”Skogen. I folktro, sägner och sagor” är perspektivet flertusenårigt och Richard Tellströms upplysningsarbete i ”Varje tugga är en tanke. Svensk matkultur underneath 800 år” sträcker sig nästan lika långt.
Werner Ölund, vars biografi berättas av Kim Khavar Fahlstedt i ”Oland. Sveriges glömda Hollywoodstjärna”, var verksam underneath tidigt 1900-tal.
”De hemliga breven. Den politiska familjen” av trion Kaj Fölster, Bosse Lindquist och Janken Myrdal sticker ut bara i type av sitt temperament: ett yvigt och drivet försök att ärerädda Alva Myrdal undan sonen Jans historiska omkväden.
Att varken Johan Hiltons bok om Benny Fredriksson (”Den siste teaterdirektören”) eller Torbjörn Nilsson och Maggie Strömbergs skildring om Natoprocessen (”Högt över havet”) är nominerade är alltså en händelse som ser ut som mer än en tanke. Och trist, om ni frågar mig.
Så vem tar hem Auguststatyetten? Jag gissar på Kim Khavar Fahlstedt eller Tora Wall.
Anna Hellgren är litteraturredaktör på Expressens kultursida.
Årets barn- och ungdomsbok
En mormor frågade mig om det inte fanns några bra samtida barnböcker för sexåringar som inte var trista och socialrealistiska. Jag sa: ”Titta Hamlet” av Barbro Lindgren. Mer då? Nästan alla de nominerade böckerna i barn- och ungdomsboksklassen handlar på något sätt om utanförskap eller övergivenhet. Få av dem bärs av någon märkbar litterär glädje.
I bilderboken ”En djungelsaga” bearbetar Jenny Bergman förlusten av sin man, man hör de intensiva regnskogsljuden genom Lotta Geffenblads illustrationer, males berättelsen drivs av sorg, saknad och oro (djungeln tar hand om änkan och barnet).
I ”Barrbarnet” av Klara Bartilsson knackar en taggig liten stackare på – ett barrande mobboffer, som först blir utkastat och sedan omhändertaget av barnen i lekstugan. I Linda Bondestams ”Chop chop” får barnen en lektion i vad som kan hända när robotar kommer och tar människornas jobb. Det går inte bra. Väldigt 1970.
”Ingen utom jag” av Sara Lundberg saknar nästan helt textual content och är en flödande vacker fantasiresa i ett barns huvud. Den skönlitterära barnbokens totala kapitulation för konsten. Väldigt 2020.
Lova Laksos roman ”Utan att passera gå” om en transtjej och en pojke på flykt har jag tyvärr inte hunnit läsa än. Males däremot kapitelboken ”Brorsans kompis Robban”, av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren, min Augustfavorit bland de nominerade. En separation, javisst, males tillfällig och här är den litterära stilen överordnad ämnet: Några dagar i en lillebrors liv. Det hade kunnat handla om vad som helst när nu bild och textual content pratar med varandra – och därmed till läsaren.
Att Mats Jonsson blev snuvad på en nominering för sin episka serieroman ”Stinas jojk” kan bero på de senaste årens samiska dominans. Majoritetssamhället strikes again.
Gunilla Brodrej är ungredaktör på Expressens kultursida.
