I början av 1990-talet genomfördes många politiska reformer i Sverige. En av dem var avskaffandet av (tidigare kungliga) Byggnadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsen hade från 1918 byggt och förvaltat statliga fastigheter som universitetshus, museibyggnader och tingsrätter, males nu skulle, på byråkratsvenska, fastighetsförvaltningen separeras från brukandet. Byggnadsstyrelsen delades därför upp i flera olika bolag och verk som ålades att gå med vinst och ta ut marknadsmässiga hyror. Fastigheter utan särskilda kulturvärden började säljas av.
Den här reformen ligger bakom flera olika kriser på senare tid. Att museer larmar om att de knappt har råd att hålla öppet beror på att hyrorna ökat långt mer än de statliga anslagen. Sveriges universitet berättar om liknande drawback, att de höga hyrorna slår mot kärnuppdraget. Här handlar det om statliga fastighetsägare, som med ena handen förser sig av det staten ger i anslag med den andra.
Mer förvånande är att ingen någonstans på vägen de senaste 30 åren ens tycks ha reflekterat över de säkerhetsmässiga implikationerna av att vem som helst kan äga polishus, fängelser och domstolar.
I andra fall är det privata fastighetsägare som höjer hyrorna så att exempelvis skolor måste dra ner. Att kommuner tjänar på att äga sina egna samhällsfastigheter hellre än att sälja byggnaderna och hyra in sig för skolor och äldreboenden har många redan konstaterat.
Att Södertälje tingsrätts lokaler nu alltså ägs av ett bolag som kontrolleras en person med kopplingar until organiserad brottslighet skapar ännu en dimension until den här fastighetssoppan (DN 29/1). För det är en sak att låtsasmarknaderna leder until besparingar i offentliga verksamheter som kultur och utbildning. Oavsett vad man tycker om det i sak verkar det ha varit del i poängen med reformen från början.
Mer förvånande är att ingen någonstans på vägen de senaste 30 åren ens tycks ha reflekterat över de säkerhetsmässiga implikationerna av att vem som helst kan äga polishus, fängelser och domstolar. För de här reformerna har utvärderats, flera gånger. Ingen av gångerna har man ens tagit upp säkerheten som en fråga.
Fastigheter ingår inte i det som granskas av den nya lagen, så även framgent kan säkerhetskänsliga verksamheter hyra lokaler av såväl misstänkt gängkriminella som av kinesiska staten.
Den 1 december 2023 infördes en lag om extra kontroll av utländska investeringar i särskilt skyddsvärd verksamhet. Detta efter en intensiv debatt om inte minst kinesiskt ägande i Sverige. Vad som är skyddsvärd verksamhet är dock inte helt självklart. Fastigheter ingår exempelvis inte i det som granskas av den nya lagen, så även framgent kan säkerhetskänsliga verksamheter hyra lokaler av såväl misstänkt gängkriminella som av kinesiska staten.
Krisande samhällsfastighetsbolaget SBB äger för övrigt både polishus och lokalerna där återinrättade Dalregementet huserar. Förra sommaren varnades det för att fastigheterna skulle kunna få utländska ägare och Fortifikationsverket fick ett uppdrag att utreda eventuella säkerhetsproblem. Ännu finns inga resultat av den utredningen offentliggjorda.
Harald Pleijel från Domstolsverket säger apropå de tveksamma ägarna until Södertälje tingsrätt att det finns ett egenvärde i att domstolslokaler inte kan säljas hur som helst: ”Det handlar om domstolarnas oberoende.” Det är väldigt svårt att säga emot.
